Dag whatever: Sammandrag och inför-tankar, 5 juli

 Som inför kvartsfinalerna kan vi ta igen de sista två matchdagarna för åttondelarna.

Först ut Frankrike-Belgien som beskrevs som en otroligt tråkig match och ja, den var väl ganska tråkig. Men ja, det är klart att Frankrike inte kommer att kunna göra med Belgien vad Spanien kan göra mot Georgien eller Tyskland mot Danmark.

Jag tycker faktiskt att Frankrike på ett sätt imponerar. De hade kunnat göra det betydligt bättre; det är för mycket komplicerat spel där det behöver spelas mer disciplinerat och enkelt. Det är ett genomgående problem för Frankrike - de vet hur bra de är och känner uppenbarligen att de kan kosta på sig den typen av spel.

Likväl dominerar de matchen från början till slut och utan att glänsa vinner man välförtjänt. Det är ändå ett tecken på styrka. 

* * *

Portugal-Slovenien blev en av turneringens bästa matcher hittills. Med bästa menar jag mest sevärd och kittlande. Jag var inte jätteförvånad att Slovenien höll emot. De var för det första obesegrade, och för det andra har det alltid varit så att när Slovenien väl tar sig till ett mästerskap så säljer de sig dyrt där. Även om det bara blir enstaka kryss eller så är det inget lag som kör över dem bekvämt.

Nånstans ställer jag mig till de breda massorna och ser hellre Portugal-Frankrike i kvarten men oj vad häftigt det hade varit om Sesko gjort en mer duglig avslutning på chansen som han bjöds på av Pepe. Inget ont om Pepe men för min del hade han kunnat offras (eller förresten, det finns en del ont att säga om Pepe) för den blixt från klar himmel-effekt som uppstår vid den typen av tabbar. 

Ronaldo v Oblak behöver jag inte säga så mycket om. Att Portugal ändå vinner straffarna när all logik talar för Slovenien efter Oblaks räddning har två förklaringar.

1. Diogo Costas räddning mot Sesko balanserar Sloveniens mentala övertag. Mest för att han själv får en boost.

2. Spelskicklighet. Om du är så bollbegåvad som Portugal är, och möter en mindre nation vars styrka inte är bollbegåvning, då ser det rätt bra ut för dig. Slovenerna är inga brunkare men i relation till portugiserna är de lite träben ändå. Det är samma med Brasilien. Ytterst sällan att de förlorar straffsparksläggningar trots att de alltid är favoriten.

Svenska studion om Ronaldos tårar sen gör en bara hopplös. Vi blir aldrig kvitt detta lutheranskt influerade skenheliga fördömandet av allt som sticker ut en aning. Normen är att alla i studion ska indirekt visa vilka rättskaffens typer de själva är. När de själva - åtminstone mediefolket - har i hela sitt vuxna liv inte gjort annat än att för varje steg ta hand om numero uno - sig själv. Men det är Ronaldo som är egoist eller "narcissist" som Micke Lustig sa. Och vad vet jag, han kanske har rätt, men i den bransch han nu jobbar finns det väldigt många narcissister. 

Men den där hopplösheten får sig en törn när den yngre generationen än en gång förvånar mig med att vara mer rätt på't, så att säga. Guidetti vågar gå emot den trötta vågen i svt-studion dagen efter. På sociala media, poddar etc är det fler under 40 som har en mer nykter syn på det hela.

* * *

Nederländerna gör processen kort mot Rumänien. Oranje har ständigt varit underskattade i svensk media. Själv tycker jag att de har gjort det skapligt bra. Utifrån att det väldigt länge har varit ett begränsat landslag ser det helt okej ut nu och jag tror att de mycket väl kan nå en EM-final där på den enklare halvan av slutspelsträdet. Men de kan förstås lika gärna åka ut redan i kvarten. För att det bara finns bra lag kvar nu.

* * *

Måste jag välja favoritmatch hittills så tar jag givetvis den sista åttondelen av alla.

Hajpade Österrike mot svajiga Turkiet i regnet. 

Demiral hugger på retur efter en minut och tempot höjs således omgående.

Regn, blod, svett och tårar. Hat och kärlek. Allt.

Demirals andra mål är det snyggaste hörnmålet i turneringen. Skruven in, stenhårt från nära håll i hård kamp mot försvararna. Vrålet från turkiska fansen från andra kortsidan. Fantastiskt.

Och så den avgörande turneringens räddning åt andra hållet mot slutet som innebär att Österrike - som att döma av svenska tugget skulle vinna hela EM - är out.

Självklart var även jag övertygad om att Österrike skulle slå Turkiet men hyllningskören har varit överdrivna om Raffe "Jag jobbar gärna för smutsiga pengar" Rangnicks gäng. När ska folk lära sig att inte gå på den initiala framgången i en turnering? 

* * *

Ikväll tror jag att Tyskland och Frankrike går vidare. Ingen stark övertygelse men det är vad jag tror. 

Spanien får möta sitt starkaste motstånd hittills, och på bortaplan dessutom, vilket kan bli en otäck känsla som dess ganska orutinerade spelare inte grejar.

Och Frankrike kan nog kötta ner Portugal rätt bra. Men det vill till att de inte släpper in första målet. Då kan det bli riktigt jobbigt. Och ingen jävla straffsparksläggning heller!