Marocko vidare till kvartsfinal planenligt men efter att ha blivit sönderpressat under första halvlek.
Hejdå, säger vi till Kanada som jag - med all respekt - gladeligen ser åka hem. De kan stanna där och jobba på NHL-draften. Jag gillar Kanada i hockey men i fotboll är de bara en lightvariant av USA. Deras syn på vårt vackra spel är generellt främmande. Fick de välja så skulle vår fotboll vara mer som deras identitetslösa idrottskultur. Hockeyn funkar för att det är en annan kultur från början. Men också för att där finns en viss identitet tack vare långtgående historia med lag som Leafs och Habs.
Dessutom innebär det hejdå till fragile masculinity incarnate Jesse Marsch. Deras jänkartränare som tydligen skrivit på för fyra år till vilket är härligt för det betyder att vi slipper honom på vår radar de kommande åren. Jag var lite orolig för att denna mini-succé skulle göra honom het i Europa igen.
Marocko imponerade i sextondelen. Nu var de inte fullt lika bra men på ett sätt styrker de att de har vuxit i kostymen. De kan vinna på typiskt storlagsmanér mot rookien Kanada.
Vad gäller hårda fakta så var detta alltså Marockos andra raka kvartsfinal vilket inget afrikanskt lag lyckats med tidigare. Så, rekord även den här gången.
* * *
Under natten vann även Frankrike planenligt.
För mig var det väldigt kul med en repris på 1998. Den gången fick Frankrike svettas ordentligt innan Laurent Blanc gjorde tidernas första (men inte sista) golden goal.
På sätt och vis blev det liknande den här gången men överlag ganska tydlig skillnad. Frankrikes mål kom långt innan förlängning och skillnaden mellan lagen är större idag än den var för 28 år sen. Paraguay levde mycket på disciplin redan då men kunde kombinera det med fantastisk spelförståelse och teknik. Dagens Paraguay känns mer begränsat där och retade även upp socmed-folket med sin brutalitet. Inget chockerande men en typ av fotboll som saniterats bort idag. Det kändes inte som att nerverna gick åt fransmännen på samma sätt som det gjorde i Lens senast.
* * *
Repris på 2022 års semifinal att vänta alltså. Båda lagen är bättre idag. Frankrike spelar äntligen en fotboll som matchar lagets potential och Marocko är som sagt mycket mer självsäkra där de förra gången levde mer på att kämpa till sig vinster. Marocko dessvärre utan sin huvudstriker Saibari som skadade bort sig från turneringen, av allt att döma.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar