Först återblick.
Belgien levererade århundradets hatewatch. USA post Balogun-gate. För min del var det ingen hatewatch planerad eftersom jag lägger i termen att man mer eller mindre förväntar sig att hatobjektet ska lida. Det gjorde ju jag inte alls.
Om nåt kände jag mig ganska bergis på att USA skulle vinna. USA hade sett ut som turneringens piggaste lag och Belgien som turneringens tröttaste lag.
Men USA dök upp och var ett skugga av sitt tidigare jag. Kanske tappade man allt efter att deras matchplan gick i stöpet då den FANTASTISKA Rudi Garcia agerade och vann stort. Han tog ut de spelare som han inte trodde skulle palla den typen av fotboll som jänkarna ville hugga på. De Bruyne och Doku båda ut således. Spelet skulle inte tillåta att tryckas ner. Ni vill pressa? Då tjongar vi upp bollen på er planhalva vid varje inspark och tar det därifrån.
The devil stole the beat from the lord, it's time to set things straight. Så blev det. USA sattes på plats. Vissa menar att särbehandlingen blev tändvätska för belgarna och det kan ligga något i det sett till hur Lukaku firade vid det sista målet. Men mest av allt var det taktik och rutin som vann. Jänkarna kom ingenstans. Till och med deras mål kom på en felaktigt tilldömd frispark som dessutom gick in tack vare studs på muren.
Vi tackar keepern Freese som bjöd på en delicious förnedringsstund som gav 1-3.
Detta kan ha varit den härligaste matchen i hela VM för mig. Det hade börjat gå motigt ganska mycket eller saker som gick "min väg" men inte på ett särskilt upphetsande sätt.
Och därmed den andra gåvan av Garcia som även gav mig en av mina finaste CL-kvällar de senaste 10 åren när hans Lyon kontrade bort Man City i kvartsfinalen av corona-CL i Lissabon. Som bekant, Rudi can't fail.
Vi säger att det var ca 50 000 amerikaner på plats där i Seattle. Och av dem kommer minst 40 000 inte tänka på fotboll mer de kommande 12 åren eller mer. Först då kan VM eventuellt återkomma till Staterna. De var bara där för att VM är på hemmaplan och de har råd eller företagsbiljetter. De var där för att titta på USA vinna, inte på fotboll. Nu blir det som kanadickerna... Hem till villan och foka på NFL-draften, fantasy NBA, whatever.
* * *
Vad mer sen sist? Portugal får inte sin revansch på Spanien efter 2010 och 2012. Jag hade en känsla av att de skulle det även om de är det sämre laget. Ödet. Rätt trist EM-match hursomhelst.
Colombia och Schweiz nollade varandra. Jag respekterar Schweiz men märker att jag nog aldrig kommer att kunna känna jordens pirr inför deras möten. De är mer fotboll än många andra men är den typen av lag som passar bäst i biroll. Åttondelsfinal och ut. Möjligen kvartsfinal om de ska möta ett riktigt sexigt lag som kontrast.
Det ska de väl kanske på ett sätt. Ar-jen-ti-na.
Så mycket surr kring Egyptenmatchen. Jag tycker inte att matchen som helhet hade tillräckligt många avgörande domslut som gör matchen till århundradens rån. Och jag har inte hört på allt som de upprörda egyptierna har sagt, bara små klipp. Det är ju värt att minnas att de ändå gjorde 2-0 efter "det första andra". Men jag fattar.
Det var bland annat en situation på slutet av första halvlek där Argentinas nr 26 helt sonika slappar till Egyptens Ashour inför öppen ridå i rörligt spel utan att domaren gör jack. En detalj som redan där får en att känna att de här lagen inte riktigt spelar på lika villkor även om matchen trots allt inte är bokstavligen riggad.
Försvarande argentinska spelare gör många dumma onödiga saker som detta, som om de kallt räknar med att komma undan med det. Det är märkligt.
En annan situation av den typen uppstår precis innan Argentinas vinstmål när Alvarez först stoppar Salah men när han sedan ska ta över bollen ger han Salah en lätt spark. Salah faller enkelt men det är verkligen en avsiktlig spark som känns instinktiv eftersom den är så dum. Är det soft? Ja, men fotboll är dessvärre väldigt soft i dessa dagar. Salah sökte inte detta förrän han fick sparken.
Domaren friar. Det kan jag nånstans köpa utifrån ett pragmatiskt perspektiv men sen förhålls ju detta till att man tidigare VARat bort ett egyptiskt mål just för en förseelse tidigare i anfallet.
Och känslan är verkligen att om denna Salahsituation sker på en argentinsk forward i andra änden av plan så får Argentina straff. För om de inte får det och senare åker ut så kommer situationen vevas på rutorna och alla argentinare som tyckte att Salah bara filmar och det inte är något att blåsa för, de tycker tvärtom att det är given straff.
Nå, jag tycker väl det är tråkigt att storlagen får såna privilegier. Men risken att se Egypten bli en munsbit för England längre fram, och hur Argentina är top level VM-krydda, är jag inte fullt så indignerad som vissa andra.
* * *
Men dag 29 var ju egentligen bara Marocko-Frankrike. Matchen efter VM:s första spelfria dag. 27 dagar i sträck innan.
Och, det finns ju inte så mycket att säga. Frankrike gjorde historien ganska kort. Mbappé slog en riktig goat-straff (kul med sarkasm) innan han i andar halvlek gottgjorde sig. Dembele satte spiken i kistan. Marocko förlorar på typ det skönaste sättet man kan göra. Uppenbart numret för små och aldrig riktigt nära.
Frankrike i sin tredje raka VM-semi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar