Söndagens otroliga seger mot Napoli gav en livlina kan man säga. Så länge det finns en teoretisk möjlighet och laget nyss har vunnit kan man alltid lura sig själv. Jag är mänsklig, men mitt förnuft säger att det inte var något att jubla över i mängder. Och min reaktion när Conti förlängde Foggias frispark till seger var inte heller lika våldsam (i positiv mening) som den har varit i andra fall när vi gjort viktiga mål.
Ändå gav det mig något att sova gott åt. Något att vakna gott åt efter sex timmars sömn (långt ifrån tillräckligt för mig). Vändning med mål i 93:e och 95:e går bara inte att bli oberörd av. Att vinna och göra mål har varit efterlängtat. Och visst är det inte kul att falla på mållinjen, som risken finns om laget fortsätter att plocka poäng utan att de blir tillräckliga i slutändan, men jag tror jag vill hellre ha lite stolthet än att bli hela seriens slagspåse.
I övrigt måste jag credda Juventus. Jag trodde inte på dem alls inför säsongen. Jag trodde att de skulle falla i hybrisen och att Ranieri var mäkta överskattad. Men nu har halva säsongen gått och de har bara förlorat två. Och att vinna övertygande borta mot Livorno var mer imponerande än många säkert tänker sig. Livorno var innan matchen ett av seriens formstarkaste lag med fem segrar och fyra oavgjorda på de senaste nio matcherna.
Annars noteras Valencias förlust hemma mot Almeira. Det är häpnadsväckande vilken urusel form Valencia fortfarande har. Om jag inte räknar fel har laget vunnit en match sen Quiqe Sanchez Flores lämnade. Bland den här periodens höjdpunkter har vi 0-0 hemma mot Levante. Man gör knappt mål, tar knappt poäng. Det är väldigt, väldigt, ovanligt för lag av den här kapaciteten. Kris för klubbar som Valencia brukar vara att man kryssar för mycket, förlorar en del, och inte förmår hänga med i toppen av serien. Exempel är Milan när Ancelottis vara eller icke vara diskuterades förra hösten. Eller när Roma var ett mitten-bottenlag i Serie A säsongen 2004-05. Valencia bara rasar som ett korthus, på ett sätt som man bara ser på erkänt resurssvaga lag som hamnar på jumboplats. Att de inte ligger undre strecket ännu beror på att Flores trots allt hade Valencia i toppen av serien innan han sparkades. Ironi kallas det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar