Cashen de tas

Serie A är på väg in i den engelska pay-per-view-varianten. Att omgångar styckas ihjäl för att så få matcher som möjligt ska spelas samtidigt, så att det i sin tur gör det möjligt att visa ännu fler matcher på TV.

Detta har sina för- och nackdelar.

Det som är bra är att jag som Cagliarisupporter får se fler matcher med mitt lag på TV, förutsatt att de svenska TV-kanalerna utnyttjar sina potential.

Det som är dåligt är också redan givet, just att omgångarna styckas ihjäl. Jag har svårt att förklara vad det är som är så fel med en sån sak. Det känns bara inte så bra för mig som växte upp under en tid där en särsklid dag på veckan var väldigt speciell för att spelades Serie A-fotboll, och det var söndagar. Jag har redan lite emot kvällsmatchern på lördagarna. På nåt sätt tappar de i värde. Känns som ett förspel till huvudfesten på söndag eftermiddag. Nu blir det mer som att båda delarna tappar i värde; eftermiddagsmatcherna tappar såklart lite tyngd när en massa stormatcher hamnar utanför.

Detta handlar inte om hopplös konservatism. Jag kan till exempel ge tummen upp till kvällsmatchen på söndag. Det skapar en annan dimension utan att i sig påverka upplägget alltför mycket. Att jag sen gärna avstår från ytterligare separata matcher trots att det minskar mina chanser att se Cagliari på TV, är inte så logiskt. Vad kan jag säga mer än att det känns härligt när det blir fulla omgångar under de fyra sista omgångarna för säsongen?

Och jag är inte ensam om att tycka så. I Tyskland stördes folk av detta kring senaste sekelskiftet och via protester fick igenom önskemålet att det inte skulle spelas några matcher på fredagar, så som situationen var då. Tyskland har också fått bort huliganismen från själva renorna utan att för den sakens skull göra det dyrare eller tråkigare att gå på fotboll. Men alla blickar ändå mot England. Varför? Jag vet inte. Kanske finns det redaktörer hit och dit tillhörande skaran som vill mjölka fotbollen på så mycket cash som möjligt. Till vilket pris som helst.