Utan någon särskild ordning:
Tyskland
Mexiko
Belgien
Förenade Arabemiraten
England
Kamerun
Nederländerna
Uruguay
Sverige
Bahrain
Serbien
Brasilien
Skottland
Honduras
Italien
Nigeria
Sydkorea
Rumänien
Elfenbenskusten
Paraguay
Österrike
Iran
Tjeckien
Argentina
Marocko
Spanien
Costa Rica
Nordkorea
Irland
Peru
Egypten
Frankrike
De som kunde ha kommit med:
Kroatien - Det stod och vägde mellan Österrike och Kroatien om den sista platsen från Europa. Till slut valde jag bort Kroatien eftersom jag tyckte att Österrike - som jag nämnt i inlägget nedan - tillförde en bra balans till VM på ett sätt som Kroatien inte gör. När Kroatien kom till EM 1996 var det ett av mina favoritlag eftersom det var första gången på sex år som jag fick se ett jugoslaviskt landslag spela i de stora sammanhangen igen. Men tiden har visat sig att det eleganta landslaget var rester från den fantastiska sista eran av jugoslavisk fotboll. Senare upplagor av Kroatien har i sina värsta stunder framträtt mer som just en Österrike med en touch av medelhavet. Inte lika attraktivt.
Schweiz - Kommer då och då upp fram med en halvintressant generation men är i det stora hela ett av de där lagen som VM klarar sig utan. Ett svar på den där larviga idén om att "EM är bättre än VM". Jag gillar annars den lite speciella atmosfären som kan uppstå när Schweiz möter Frankrike, Italien eller Tyskland.
Ryssland - Man kan inte lura sig själv. Ryssland är något annat än det som man såg på slutet av 80-talet, där Sovjet, med CCCP på tröjan, hade ett fantastiskt landslag som upplevde något av en lightvariant av Jugoslaviens öde. Man såg inte fullt lika starka ut på pappret som sina slaviska kusiner, men ändå fanns det mycket talang som gick till spillo, när många spelare visade ett bristande intresse för att spela för Ryssland, oavsett om det berodde på motivationsbrist av olika slag eller bråk med tränare. Det gäller spelare som Kanchelskis, Juran, Sjalimov, Dobrovolski och så vidare. Men som sagt, utan ett Lobanovskijs Dynamo Kiev, den röd-vit-röda dräkten och så vidare, så är Ryssland just Ryssland och inte Sovjet. Ett halvblekt landslag som då och då kvalar in och vinner någon match i gruppspelet för att sen åka ur. Och när Abramovich sen lägger sina vantar även på landslaget, så stinker det hela av så mycket oligarkfuffens att jag inte kan känna att jag saknar Ryssland i ett VM.
Ghana - Borde ha kvalat in till VM långt tidigare än 2006, med alla stora spelare som har kommit och gått. Men det är nåt med Ghana som inte direkt tilltalar mig. Typ att jag tycker att namnet är tråkigt och att de i alla fall förut spelade i gulsvart vilket jag inte tycker är särskilt vackert. Konkurreras därför ut av de andra stornationerna från nordväst.
Senegal - Har länge varit ett lag att räkna med i Afrika, men kan inte riktigt mäta sig med de största. Framträdandet i VM 2002 är dock redan en klassiker för mig. Det var en taktisk lagmaskin som inte gick av för hackor.
Tunisien - Efter tre raka mästerskap tycker säkert många att Tunisien börjar bli en självklar representant för Afrika i VM, men väl framme har de aldrig varit nära att gå vidare. Men att de inte kommer med beror först och främst på att jag har en liten beef mot Tunisien på grund av att de värvade brassar till landslaget för några år sen. Sånt gillar jag inte.
Algeriet - Gillar man OM så är Algeriet alltid välkommet, men det är väl just det som också är lite av problemet. På plan har inte Algeriet presterat särskilt mycket de senaste 25 åren, så det blir mycket en fråga om stil och mindre om respekt för själva fotbollen. Konkurreras därför ut, men det vore aldrig fel om de någon gång spelade i ett VM. Men med bara fem representanter från Afrika kan jag inte få in dem.
Japan - Kan inte ta Japan seriöst som fotbollsnation och anledningen är J-League. Luktar sunkig NHL-fotboll långa vägar. Särskilt när Pierre Littbarski gör reklam för färdigproducerat chokladmjölk.
USA - I början av 90-talet tog vi fortfarande USA som något av ett skämt inom fotboll och hos de breda folklagren är det fortfarande så. Det beror antagligen på att USA är en stormakt i så många andra sporter, att när de är blott en av många halvhyggliga nationer i fotbollen, så ser det lite mer ynkligt ut. USA:s prestationer borde ge dem en plats i det optimala VM, men här handlar det mycket om stil och jag tycker att USA saknar sann fotbollskultur. Även om jag tycker att det är så häftigt att de nuförtiden spelar en cynisk fotboll som lever mer på vassa kontringar än det som lämpar sig väl för Hollywoodskildringar, är det fortfarande USA. Bara för att ge ett exempel så, gå in på YT och ta fram ett klipp för att höra hur amerikanska fotbollskommentatorer låter. De låter som att de kommenterar hockey. Actionsport. Det är inte fotboll. "Real Salt Lake" är inte heller fotboll.
Colombia - I början av 90-talet, efter att Europa bekantat sig med Carlos Valderrama under VM, så blev Colombia ett sånt där jippolag som alla älskade, och jag erkänner att jag själv föll för hela grejen. Man ville se lirare som Asprilla leda detta starka Colombia till framgångar. Men flera år senare började jag inse att Colombias relativa framgångar ofta skedde på bekostnad av Uruguay, som för övrigt inte hade samma "färgstarka" fotbollsdårar som Asprilla, Higuita och Valderrama att komma med, vilket gjorde att ingen ens noterade deras frånvaro i svensk media. Vem bryr sig om detta legendariska fotbollsland när vi kan titta på hur Thomas Brolins kompis Asprilla gör tusen volter? Och det kunde jag inte acceptera. Sen dess har Colombia inte betytt något för mig.
Wales - En beundransvärd liten fotbollsnation. Men fyra lag från de brittiska öarna i ett VM skulle bli alldeles för mycket.
Bosnien-Hercegovina - Det finns några länder i världen som har fått mycket sympatier för att de med rätta anses ha gått igenom mycket förtryck och därmed fått lite underdogstämpel på sig, och dessutom spridit sin nationella identitet över hela världen på grund av den medföljande diasporan. Irland är ett känt exempel. I Sverige har vi haft Chile och Bosnien. Vi känner folk som har ett ursprung i dessa länder, och vill gärna visa solidaritet med dessa tappra män och kvinnor som har flytt från Pinochet respektive den serbiska krigsmaskinen. Det är mest positivt, men jag kan tänka mig att någon kan komma med en del negativa aspekter också. Men det orkar jag inte gå in på just nu. Min poäng är att jag på grund av dessa förutsättningar unnar Bosnien framgångar, och som ett ex-jugoslaviskt landslag har de lite extrapoäng där också. Men eftersom det i princip inte fanns några stjärnor från Jugoslaviens sista stora generation med bosniskt ursprung, blev heller inte det bosniska landslaget en del av mitt vurmande för Jugoslavien och ex-jugoslaviska lag på samma sätt som med efterkrigstidens Jugoslavien (Serbien & Co) och Kroatien. Jag tycker visst att BiH kan ha något att tillföra ett VM, men ofta har de ju varit för svaga, och att jag bara ska ha med dem i VM av sympatiskäl som inte har så mycket med fotboll att göra, det går inte för sig. Om inte annat så blir ju varje förlust en anledning att lida med våra bosniska kamrater här i Sverige.
Ukraina - Har lite historiecred på grund av den historiska kulten kring Dynamo Kiev, men annars så räcker det inte för att jag ska ta med det här kycklinggula gänget.
Turkiet - När jag kom till Sverige i början av 90-talet så var ordet turk ett skällsord för nästan alla immigranter vars etniska ursprung låg utanför norra Europa, ungefär som paki i dagens England. Och för den svartskalle som växer upp i 90-talets Sverige, så kan man nog gissa hur det kändes när Turkiet säkrade en plats i EM 1996 på Råsunda. För en trettonåring kändes det nästan som att de vann för alla svartskallar som dagligen utsattes för trakasserier i Europa för att de hade fel färg på håret och huden. Med andra ord så har jag alltid hållit tummarna för Turkiet av den anledningen. Det är inte mitt favoritlag men särskilt i tonåren så fanns den här känslan att Turkiet var mer en bara ett vanligt landslag, i och med att man tyckte sig känna av det hat som fanns riktat mot Turkiet i egenskap av "det där folket från Mellanöstern som inte har något i Europa att göra". Med tiden så har det väl balanserats lite. Dels är Sverige åtminstone inte öppet lika rasistiskt som det var för 15 år sen. Dels har man i vuxen ålder lättare för att undvika de människor som resonerar på samma sätt som de som ropade "jävla turk" då. Och så finns ju nationalismen även i Turkiet, även om den inte har samma rasistiska karaktär som många andra länder. Det gör att turkiska nederlag inte på samma sätt kan betraktas som att "the good guys" har förlorat.
Att jag inte tar med Turkiet i det optimala VM beror just på att det har varit så mycket annat än fotboll som har legat till grund för mina sympatier. Hade jag fötts 10-12 år senare så kanske det hade varit annorlunda. För det är först några år in på 2000-talet som Turkiet börjat bli ett riktigt bra landslag som inte bara lever på glöden runt hemmamatcherna i Istanbul. Men som det är nu är det lite som med Bosnien ovan. Jag vill inte göra VM till ett politiskt krigsfält mellan de man känner för, och de man känner mindre för.
Polen - Inger lite respekt med tanke på guldåren 1974-82, men inte tillräckligt för att slå ut konkurrenterna.
Ungern - Har tidigare förfogat över några av de bästa landslagen som aldrig vunnit VM. Men det är trots allt 50 år sen som man kunde tala om the magnificant magyars. Efter en långsam stagnation har Ungern nu inte deltagit i ett slutspel sen 24 år tillbaka, och det har ju inte ens varit nära att hända igen. Jag har förundrats över hur småputtenationer som Lettland, Island och Slovenien har varit nära och till och med lyckats kvala in, medan Ungern har legat på samma nivå som typ Estland. Hur det är möjligt i ett sånt traditionstyngt fotbollsland är för mig en gåta. Jag kan inte se något i dagens Ungern som är tillräckligt attraktivt för att de med hjälp av sin historia ska komma in i det optimala VM:
Saudiarabien - Jag hade tagit med några lag från Asien som lär vara betydligt svagare än Saudi. Men bortsett från den sensationella bedriften 1994, då man tog sig vidare från en grupp med Nederländerna och ett starkt Belgien, så har Saudis historia efter det handlat om att kvala in utan större bekymmer, för att sedan uppträda som en riktig blåbärsnation i själva slutspelet. Alltid är det någon pinsam utklassning, varav 0-8 mot Tyskland för sju år sen var plågsamt att bevittna. Det såg ut som att Chelsea mötte Jonsered eller något. Jag har därfär tröttnat och ger länder som Bahrain en chans.
Portugal - Va?! Hur kan du utesluta en sån stornation som Portugal? Mitt svar är att den frågan är själva anledningen. I den historielösa svenska fotbollsmedia där allting bara räknas om det har skett inom de närmaste fem åren, så är Portugal en gigant i fotbollsvärlden, men sanningen är att Portugal fram till 2000-talet bara lyckades kvala in till VM ynka två gånger. För en så kallad stornation är det verkligen bedrövligt. Att det sen uppvägs av Benficas status i Europacupen, och i senare tider Porto, är en annan femma.
På senare har det också väl många brassar i landslaget. Jag tror t ex inte att Portugal hade gått vidare från sitt hemma-EM utan Deco. Eller kanske till detta VM (om det nu verkligen blir så)utan Liedson, fast det är mer långsökt. Nu tar jag i och för sig inte lika hårt på brassar i Portugal eftersom det länge funnits en stark koppling mellan de två fotbollsnationerna av uppenbara skäl. En del av alla dessa brassar kan sägas ha fått en del av sitt fotbollskunnande från längre spelperioder i Portugal.
Jag är inte heller så jättebitter på Portugal som det kan verka (gillade Slakten i Nürnberg). Men utöver det jag redan sagt, är det bara att kolla på vilka andra lag som har kommit in på listan från Europa. Det är inte särskilt många som har en anledning att se upp till Portugal som ett föredöme.
Tyskland
Mexiko
Belgien
Förenade Arabemiraten
England
Kamerun
Nederländerna
Uruguay
Sverige
Bahrain
Serbien
Brasilien
Skottland
Honduras
Italien
Nigeria
Sydkorea
Rumänien
Elfenbenskusten
Paraguay
Österrike
Iran
Tjeckien
Argentina
Marocko
Spanien
Costa Rica
Nordkorea
Irland
Peru
Egypten
Frankrike
De som kunde ha kommit med:
Kroatien - Det stod och vägde mellan Österrike och Kroatien om den sista platsen från Europa. Till slut valde jag bort Kroatien eftersom jag tyckte att Österrike - som jag nämnt i inlägget nedan - tillförde en bra balans till VM på ett sätt som Kroatien inte gör. När Kroatien kom till EM 1996 var det ett av mina favoritlag eftersom det var första gången på sex år som jag fick se ett jugoslaviskt landslag spela i de stora sammanhangen igen. Men tiden har visat sig att det eleganta landslaget var rester från den fantastiska sista eran av jugoslavisk fotboll. Senare upplagor av Kroatien har i sina värsta stunder framträtt mer som just en Österrike med en touch av medelhavet. Inte lika attraktivt.
Schweiz - Kommer då och då upp fram med en halvintressant generation men är i det stora hela ett av de där lagen som VM klarar sig utan. Ett svar på den där larviga idén om att "EM är bättre än VM". Jag gillar annars den lite speciella atmosfären som kan uppstå när Schweiz möter Frankrike, Italien eller Tyskland.
Ryssland - Man kan inte lura sig själv. Ryssland är något annat än det som man såg på slutet av 80-talet, där Sovjet, med CCCP på tröjan, hade ett fantastiskt landslag som upplevde något av en lightvariant av Jugoslaviens öde. Man såg inte fullt lika starka ut på pappret som sina slaviska kusiner, men ändå fanns det mycket talang som gick till spillo, när många spelare visade ett bristande intresse för att spela för Ryssland, oavsett om det berodde på motivationsbrist av olika slag eller bråk med tränare. Det gäller spelare som Kanchelskis, Juran, Sjalimov, Dobrovolski och så vidare. Men som sagt, utan ett Lobanovskijs Dynamo Kiev, den röd-vit-röda dräkten och så vidare, så är Ryssland just Ryssland och inte Sovjet. Ett halvblekt landslag som då och då kvalar in och vinner någon match i gruppspelet för att sen åka ur. Och när Abramovich sen lägger sina vantar även på landslaget, så stinker det hela av så mycket oligarkfuffens att jag inte kan känna att jag saknar Ryssland i ett VM.
Ghana - Borde ha kvalat in till VM långt tidigare än 2006, med alla stora spelare som har kommit och gått. Men det är nåt med Ghana som inte direkt tilltalar mig. Typ att jag tycker att namnet är tråkigt och att de i alla fall förut spelade i gulsvart vilket jag inte tycker är särskilt vackert. Konkurreras därför ut av de andra stornationerna från nordväst.
Senegal - Har länge varit ett lag att räkna med i Afrika, men kan inte riktigt mäta sig med de största. Framträdandet i VM 2002 är dock redan en klassiker för mig. Det var en taktisk lagmaskin som inte gick av för hackor.
Tunisien - Efter tre raka mästerskap tycker säkert många att Tunisien börjar bli en självklar representant för Afrika i VM, men väl framme har de aldrig varit nära att gå vidare. Men att de inte kommer med beror först och främst på att jag har en liten beef mot Tunisien på grund av att de värvade brassar till landslaget för några år sen. Sånt gillar jag inte.
Algeriet - Gillar man OM så är Algeriet alltid välkommet, men det är väl just det som också är lite av problemet. På plan har inte Algeriet presterat särskilt mycket de senaste 25 åren, så det blir mycket en fråga om stil och mindre om respekt för själva fotbollen. Konkurreras därför ut, men det vore aldrig fel om de någon gång spelade i ett VM. Men med bara fem representanter från Afrika kan jag inte få in dem.
Japan - Kan inte ta Japan seriöst som fotbollsnation och anledningen är J-League. Luktar sunkig NHL-fotboll långa vägar. Särskilt när Pierre Littbarski gör reklam för färdigproducerat chokladmjölk.
USA - I början av 90-talet tog vi fortfarande USA som något av ett skämt inom fotboll och hos de breda folklagren är det fortfarande så. Det beror antagligen på att USA är en stormakt i så många andra sporter, att när de är blott en av många halvhyggliga nationer i fotbollen, så ser det lite mer ynkligt ut. USA:s prestationer borde ge dem en plats i det optimala VM, men här handlar det mycket om stil och jag tycker att USA saknar sann fotbollskultur. Även om jag tycker att det är så häftigt att de nuförtiden spelar en cynisk fotboll som lever mer på vassa kontringar än det som lämpar sig väl för Hollywoodskildringar, är det fortfarande USA. Bara för att ge ett exempel så, gå in på YT och ta fram ett klipp för att höra hur amerikanska fotbollskommentatorer låter. De låter som att de kommenterar hockey. Actionsport. Det är inte fotboll. "Real Salt Lake" är inte heller fotboll.
Colombia - I början av 90-talet, efter att Europa bekantat sig med Carlos Valderrama under VM, så blev Colombia ett sånt där jippolag som alla älskade, och jag erkänner att jag själv föll för hela grejen. Man ville se lirare som Asprilla leda detta starka Colombia till framgångar. Men flera år senare började jag inse att Colombias relativa framgångar ofta skedde på bekostnad av Uruguay, som för övrigt inte hade samma "färgstarka" fotbollsdårar som Asprilla, Higuita och Valderrama att komma med, vilket gjorde att ingen ens noterade deras frånvaro i svensk media. Vem bryr sig om detta legendariska fotbollsland när vi kan titta på hur Thomas Brolins kompis Asprilla gör tusen volter? Och det kunde jag inte acceptera. Sen dess har Colombia inte betytt något för mig.
Wales - En beundransvärd liten fotbollsnation. Men fyra lag från de brittiska öarna i ett VM skulle bli alldeles för mycket.
Bosnien-Hercegovina - Det finns några länder i världen som har fått mycket sympatier för att de med rätta anses ha gått igenom mycket förtryck och därmed fått lite underdogstämpel på sig, och dessutom spridit sin nationella identitet över hela världen på grund av den medföljande diasporan. Irland är ett känt exempel. I Sverige har vi haft Chile och Bosnien. Vi känner folk som har ett ursprung i dessa länder, och vill gärna visa solidaritet med dessa tappra män och kvinnor som har flytt från Pinochet respektive den serbiska krigsmaskinen. Det är mest positivt, men jag kan tänka mig att någon kan komma med en del negativa aspekter också. Men det orkar jag inte gå in på just nu. Min poäng är att jag på grund av dessa förutsättningar unnar Bosnien framgångar, och som ett ex-jugoslaviskt landslag har de lite extrapoäng där också. Men eftersom det i princip inte fanns några stjärnor från Jugoslaviens sista stora generation med bosniskt ursprung, blev heller inte det bosniska landslaget en del av mitt vurmande för Jugoslavien och ex-jugoslaviska lag på samma sätt som med efterkrigstidens Jugoslavien (Serbien & Co) och Kroatien. Jag tycker visst att BiH kan ha något att tillföra ett VM, men ofta har de ju varit för svaga, och att jag bara ska ha med dem i VM av sympatiskäl som inte har så mycket med fotboll att göra, det går inte för sig. Om inte annat så blir ju varje förlust en anledning att lida med våra bosniska kamrater här i Sverige.
Ukraina - Har lite historiecred på grund av den historiska kulten kring Dynamo Kiev, men annars så räcker det inte för att jag ska ta med det här kycklinggula gänget.
Turkiet - När jag kom till Sverige i början av 90-talet så var ordet turk ett skällsord för nästan alla immigranter vars etniska ursprung låg utanför norra Europa, ungefär som paki i dagens England. Och för den svartskalle som växer upp i 90-talets Sverige, så kan man nog gissa hur det kändes när Turkiet säkrade en plats i EM 1996 på Råsunda. För en trettonåring kändes det nästan som att de vann för alla svartskallar som dagligen utsattes för trakasserier i Europa för att de hade fel färg på håret och huden. Med andra ord så har jag alltid hållit tummarna för Turkiet av den anledningen. Det är inte mitt favoritlag men särskilt i tonåren så fanns den här känslan att Turkiet var mer en bara ett vanligt landslag, i och med att man tyckte sig känna av det hat som fanns riktat mot Turkiet i egenskap av "det där folket från Mellanöstern som inte har något i Europa att göra". Med tiden så har det väl balanserats lite. Dels är Sverige åtminstone inte öppet lika rasistiskt som det var för 15 år sen. Dels har man i vuxen ålder lättare för att undvika de människor som resonerar på samma sätt som de som ropade "jävla turk" då. Och så finns ju nationalismen även i Turkiet, även om den inte har samma rasistiska karaktär som många andra länder. Det gör att turkiska nederlag inte på samma sätt kan betraktas som att "the good guys" har förlorat.
Att jag inte tar med Turkiet i det optimala VM beror just på att det har varit så mycket annat än fotboll som har legat till grund för mina sympatier. Hade jag fötts 10-12 år senare så kanske det hade varit annorlunda. För det är först några år in på 2000-talet som Turkiet börjat bli ett riktigt bra landslag som inte bara lever på glöden runt hemmamatcherna i Istanbul. Men som det är nu är det lite som med Bosnien ovan. Jag vill inte göra VM till ett politiskt krigsfält mellan de man känner för, och de man känner mindre för.
Polen - Inger lite respekt med tanke på guldåren 1974-82, men inte tillräckligt för att slå ut konkurrenterna.
Ungern - Har tidigare förfogat över några av de bästa landslagen som aldrig vunnit VM. Men det är trots allt 50 år sen som man kunde tala om the magnificant magyars. Efter en långsam stagnation har Ungern nu inte deltagit i ett slutspel sen 24 år tillbaka, och det har ju inte ens varit nära att hända igen. Jag har förundrats över hur småputtenationer som Lettland, Island och Slovenien har varit nära och till och med lyckats kvala in, medan Ungern har legat på samma nivå som typ Estland. Hur det är möjligt i ett sånt traditionstyngt fotbollsland är för mig en gåta. Jag kan inte se något i dagens Ungern som är tillräckligt attraktivt för att de med hjälp av sin historia ska komma in i det optimala VM:
Saudiarabien - Jag hade tagit med några lag från Asien som lär vara betydligt svagare än Saudi. Men bortsett från den sensationella bedriften 1994, då man tog sig vidare från en grupp med Nederländerna och ett starkt Belgien, så har Saudis historia efter det handlat om att kvala in utan större bekymmer, för att sedan uppträda som en riktig blåbärsnation i själva slutspelet. Alltid är det någon pinsam utklassning, varav 0-8 mot Tyskland för sju år sen var plågsamt att bevittna. Det såg ut som att Chelsea mötte Jonsered eller något. Jag har därfär tröttnat och ger länder som Bahrain en chans.
Portugal - Va?! Hur kan du utesluta en sån stornation som Portugal? Mitt svar är att den frågan är själva anledningen. I den historielösa svenska fotbollsmedia där allting bara räknas om det har skett inom de närmaste fem åren, så är Portugal en gigant i fotbollsvärlden, men sanningen är att Portugal fram till 2000-talet bara lyckades kvala in till VM ynka två gånger. För en så kallad stornation är det verkligen bedrövligt. Att det sen uppvägs av Benficas status i Europacupen, och i senare tider Porto, är en annan femma.
På senare har det också väl många brassar i landslaget. Jag tror t ex inte att Portugal hade gått vidare från sitt hemma-EM utan Deco. Eller kanske till detta VM (om det nu verkligen blir så)utan Liedson, fast det är mer långsökt. Nu tar jag i och för sig inte lika hårt på brassar i Portugal eftersom det länge funnits en stark koppling mellan de två fotbollsnationerna av uppenbara skäl. En del av alla dessa brassar kan sägas ha fått en del av sitt fotbollskunnande från längre spelperioder i Portugal.
Jag är inte heller så jättebitter på Portugal som det kan verka (gillade Slakten i Nürnberg). Men utöver det jag redan sagt, är det bara att kolla på vilka andra lag som har kommit in på listan från Europa. Det är inte särskilt många som har en anledning att se upp till Portugal som ett föredöme.
Edit:
Danmark - Hade jag fötts fyra år tidigare hade jag kanske sett Danmarks 86-lag på TV och förtrollats av det som alla andra. Det man ser från highlights antyder att det var ett otroligt sevärt lag, och paret Elkjaer-Laudrup är sympatiska på alla möjliga sätt (tydligen ska dock Laudrup vara något av ett svin bortom kameran).
Huruvida Danmark ur ett mindre subjektivt perspektiv än detta ska ha en plats i det optimala VM eller inte är en svår fråga. Man har en tendens att vara tidsblind och övervärdera saker som andra lag har presterat under andra årtionden än det som Danmark utöver 80-talet har presterat. Kanske inget gigantiskt, men EM 92-gulet, oavsett hur tursam det må ha varit, går inte att helt avfärda. Det var också ett mycket bra lag Danmark hade i början av 2000-talet, även om det inte åstadkom så jättemycket. Och så kvartsfinalen i VM 1998, där jag i och för sig tycker att laget i sig inte var så mycket att hänga i luften.
Tåls att diskuteras hursomhelst. Men jag är helt enkelt inte särskilt förtjust i Danmark och tycker inte att de har tillräckligt med karaktär för att göra ett VM roligare för mig. Att de har missat VM 90 är förstås en stor nackdel.
Jag gillar inte de danska fansen eller rooligans som de brukade kallas. Jag gillar inte den där öl- och korv-attityden som präglar det förstnämnda. Jag ogillar FC Köpenhamn väldigt mycket eftersom jag tycker att klubben saknar ära på alla möjliga sätt. Jag gillar inte att Danmark utnyttjar ett opportunistiskt skattesystem för att beröva Allsvenskan på duktiga spelare. Och Jesper Grönkjaer är åtminstone på plan en av de mest osympatiska spelarna jag nånsin sett. Danmark har också råkat få med sig en del resultat som har retat upp mig lite. T ex den där segern mot Nigeria i VM 98 som kändes så onödigt på något sätt. Segern mot Frankrike i VM 2002 (inkl. Tomassons fuskmål)inför skadeglada svenska TV-tittare. Segern mot Uruguay i samma turnering. Due-a-due-grejen. Och så gillar jag inte Pia Kjaersgård. Jag gillar inte det danska "kulturkriget" som är både pinsamt och unket på alla möjliga vis. Nu kan nån peka på en massa andra politiska angelägenheter bland andra landslag som jag har tagit in men som sagt, det här är bara en detalj och inte den centrala frågan. För det andra så bor vi nu i Sverige och vi jämför Danmark med oss själva på ett annat sätt än andra nationer. Så är det bara.
Läs även andra bloggares åsikter om vm, portugal, polen, bosnien, ungern, wales, kroatien, turkiet, ghana, senegal, tunisien, saudiarabien, ukraina, ryssland, colombia, usa, japan, algeriet, schweiz
Läs även andra bloggares åsikter om vm, portugal, polen, bosnien, ungern, wales, kroatien, turkiet, ghana, senegal, tunisien, saudiarabien, ukraina, ryssland, colombia, usa, japan, algeriet, schweiz
3 kommentarer:
Danmark? Preben Elkjær, Michael Laudrup? Morten Olsen? Nordens brassar?
Bra invändning. Jag hade inga planer på att ta in Danmark på huvudlistan, men väl över de som ev. behöver en motivering.
PS
Har alltså lagt till ett stycke om Danmark på slutet.
Skicka en kommentar