Kan nån förklara för mig varför media & co envisas med att tala om Tipsextras 40-årsjubileum när programmet har varit nedlagt i 15 år?
Jag säger inte att det är språkligt felaktigt, men även om nästan alla vet om det så är det ju väldigt missvisande att låtsas som att det är en levande tradition som går 40 år tillbaka. Att det sen är 40 år sen som engelsk fotboll för första gången visades direktsänt på svensk TV är en annan femma.
Det blir särskilt irriterande eftersom det inte heller är irrelevant att Tipsextra inte har existerat sen 1994. Det är väl bland det första av vår fotbollskultur som fick ge vika åt den växande kommersialismen inom fotbollen. Fotboll på TV blev allt mer attraktivt och till slut fick SVT ge sig efter 25 år. Det är ingen stor tragedi, men att man nu ska på något sätt fira 40 år av Tipsextra är lite märkligt. Vi har ju inte sett Tipsextra i 40 år.
Mina egna tankar och känslor om Tipsextra får jag ta en annan gång. En sak som jag kan passa på att ta upp är det här med hur anglofilismen i Sverige idag kopplas till Tipsextra på ett sätt som jag aldrig har förstått.
"Black is beautiful, är ett uttryck som går hem i Birmingham numera", sa Arne Hegerfors precis på SVT:s reprissändning av Man United - WBA från 1978. Mycket kul.
Nå, det jag menar är att den gamla naiva Tipsextrakänslan är verkligen svår att återfinna i dagens sönderkommersialiserade Premier League. En TV-soffa från 70-talet är svår att koppla till bombardemanget av PL-reklam med den explosiva estetiken. Jag har själv tappat intresset för engelsk fotboll sedan länge, men anglofilerna fortfarande tycker att det står över allt annat. Men det är ju just anglofilerna som egentligen har förlorat mest på utvecklingen. För det är just Tipsextragrejen som har tagit mest stryk och inte - till exempel - bevakningen av Serie A i Sverige.
Jag säger inte att det är språkligt felaktigt, men även om nästan alla vet om det så är det ju väldigt missvisande att låtsas som att det är en levande tradition som går 40 år tillbaka. Att det sen är 40 år sen som engelsk fotboll för första gången visades direktsänt på svensk TV är en annan femma.
Det blir särskilt irriterande eftersom det inte heller är irrelevant att Tipsextra inte har existerat sen 1994. Det är väl bland det första av vår fotbollskultur som fick ge vika åt den växande kommersialismen inom fotbollen. Fotboll på TV blev allt mer attraktivt och till slut fick SVT ge sig efter 25 år. Det är ingen stor tragedi, men att man nu ska på något sätt fira 40 år av Tipsextra är lite märkligt. Vi har ju inte sett Tipsextra i 40 år.
Mina egna tankar och känslor om Tipsextra får jag ta en annan gång. En sak som jag kan passa på att ta upp är det här med hur anglofilismen i Sverige idag kopplas till Tipsextra på ett sätt som jag aldrig har förstått.
"Black is beautiful, är ett uttryck som går hem i Birmingham numera", sa Arne Hegerfors precis på SVT:s reprissändning av Man United - WBA från 1978. Mycket kul.
Nå, det jag menar är att den gamla naiva Tipsextrakänslan är verkligen svår att återfinna i dagens sönderkommersialiserade Premier League. En TV-soffa från 70-talet är svår att koppla till bombardemanget av PL-reklam med den explosiva estetiken. Jag har själv tappat intresset för engelsk fotboll sedan länge, men anglofilerna fortfarande tycker att det står över allt annat. Men det är ju just anglofilerna som egentligen har förlorat mest på utvecklingen. För det är just Tipsextragrejen som har tagit mest stryk och inte - till exempel - bevakningen av Serie A i Sverige.
Läs även andra bloggares åsikter om hegerfors, tipsextra
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar