De två största grejerna sen sist: Milan och Frankrike.
Som jag skrev i VM-utvärderingen kom Laurent Blanc till det franska laget i ett optimalt läge. Botten var nådd och han skulle därmed få arbeta i lugn och ro. I det här läget skulle han kunna besegra en europeisk D-nation med uddamålet på hemmaplan och det skulle betraktas som godkänt. När ett landslag är satt i omarbete eller generationsväxling kan man inte kräva så mycket mer.
I fredags mötte Frankrike en sån D-nation på hemmaplan och förlorade matchen. Vitryssland kom på besök och vann med 1-0. Landslagsfotbollen har under de senaste 5 åren blivit väldigt jämn, så det här kan man se som en sak som händer. Men jag kan på rak arm inte komma på att en nation med Frankrikes status har blivit så förnedrat. Om matchen hade gått i Minsk i alla fall... Och så det absolut värsta är tajmingen. Om det kommit någonstans på vägen i ett annars mediokert men tillräckligt kval, då hade man kunnat skratta åt det. Men det kommer i Blancs första tävlingsmatch. Jag har under hela mitt liv inte sett något liknande när vi talar landslag som går ner sig. Det närmaste på näthinnan är Belgien, som under mina första år som fotbollsentusiast fortfarande var en toppnation i Europa, men deras tillbakagång har skett i en normal, långsam, takt.
* * *
Milan...
Efter att man nu också tagit åt sig Robinho har man ett anfall som helt klart är starkt nog för att kunna vinna Champions. Zlatans "nedköp" verkar plötsligt allt bättre. Mer tveksam är jag till mittfältet och försvaret. Hur mycket man än vill kan man inte påstå att det ser särskilt bra ut på den allra högsta nivån.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar