söndag 12 september 2010

Five against one



Då hände det äntligen. Jag skulle inte beskriva det som mina största stund som Cagliarisupporter, men det som jag fortfarande väntade på och som inte hade hänt var en ordentlig utklassning av ett topplag. Vi knäckte Bologna med samma siffror för två år sen, men allas kära Råma trodde väl ingen att vi skulle kunna mosa?

Jag köper inte "skräll" för fem öre annars. Bara på 2000-talet hade Roma inför matchen misslyckats på sex raka försök, så resultatet i sig var förstås en skräll, men förlust... Not so much.

Jag är för övrigt väl medveten om att resultatet inte lär ha uppstått utan den där utvisningen, men om alla utvisningar skulle resultera i utklassning så... Ja, ni fattar.

Serie A börjar bli roligt igen och jag lär väl börja skriva mer om den i fortsättningen, men just nu har jag inte riktigt tid att prata Cagliari mer. Vi får fatta oss kort.

* * *

Inter har exakt samma lag som förra säsongen och verkar inledningsvis precis så trögt som man kunde tänka sig. Inter är inte särskilt gamla som det pratas om, men de är alla ett år äldre och framförallt väldigt mätta. Det är ironiskt att man ska säga det efter att annars alltid tjata om kontinuitet, men ibland behövs förändringar för sakens skull. Jag har svårt att se någon i Inter (bortsett från McDonald Mariga?) ha den där gnistan som krävs för att åter utföra något riktigt stort. Det lutkar en ljummen säsong trots att blandningen av detta taktiskt drillade lag och Rafa Benitez borde vara a match made in heaven.

Jag undrar om man ändå inte kommer att kamma hem ligan igen. Milan verkade väldigt fräscht ett tag, men den där defensiven... Vettefan. Juventus imponerade idag men att de släpper tre mål hemma mot Samp är rätt förutsägbart för alla Juveskeptiker. Roma... Glöm. Fiorentina har inte fått den där Mihajloviceffekten som jag väntade på. Napoli? Kan inte se ett sånt lag vinna ligan, men de kan verkligen ta ännu ett steg framåt den här säsongen.

Inga kommentarer: