Sampdoria ur Serie A.
Augusti 2010 - Sampdoria har efter 1-3 i första CL-kvalmatchen mot Werder Bremen vänt till 2-0 hemma på Luigi Ferraris och även gjort 3-0. Tilläggstiden rullar på och Samp är i praktiken tillbaka i den största klubblagsturneringen för första gången sedan 1992.
Werders medelmåtta Marcus Rosenberg, som senare kommer att flytta till Racing Santander, reducerar då till 1-3 och resten är historia. Det blir ytterligare ett grönvitt mål under den påföljande förlängningen och Samp åker ur.
Säsongen i Serie A börjar ändå ganska okej, men under hösten blir det bråk mellan president Garrone och dåren Cassano, vilket gör att den sistnämnde inte spelar en enda minut till i cykeldräkten.
Målkungen Giampaolo Pazzini, som liksom Cassano har återfått sin fotbollskarriär sedan flytten från Fiorentina, inser att det inte längre finns något vettigt att kriga för och ber om att få gå. Så släpps lagets stjärnduo under januarifönstret.
Det nya året börjar inte så bra. Ingen är förvånad men snack om att dras in i nedflyttningsstriden existerar ändå inte. För varje vecka som går är Samp för bra för att åka ur. Men när man ligger under med 0-3 hemma mot Cesena en söndagförmiddag, då börjar snacket. Ingen tror ännu att det kommer att hända. Fortfarande är det bara en tidsfråga innan saker och ting ska ordna sig. Men nu existerar hotet i alla fall.
Så går det vecka in och ut och inget händer. Enstaka poäng plockas, men nu är det inte längre en tidsfråga att laget ska lyckas vända på trenden. Teorin är istället att Sampdoria med sin starka position inom den italienska fotbollen, jämfört med många andra, kommer att ha olika former av fördelar under slutspurten av nedflyttningsstriden.
Om det nu fanns en sådan fördel så betydde det i slutändan inte så mycket. På åtta månader gick man nästan från Champions League till Serie B.
Egentligen kanske det inte är så jättekonstigt. Bortsett från överprestationen med Del Neri har Sampdoria varit ett mittenlag sedan över fem år tillbaka. Ett lag som aldrig tippas att behöva slåss om nytt kontrakt, men som alltid är en rejäl formsvacka ifrån att hamna där. Ett lag som inte är berett på kriget lär förlora det.
Många tycker att det är sorgligt och för mig kommer Samp alltid att förknippas med nostalgi, eftersom jag följde vårsäsongen 1990-91 när Vialli, Mancini, Vierchowod (och en viss herre som hette något så coolt som Invernizzi) och resten tog hem klubbens första och enda scudetto.
Men i och med att jag är säker på att laget förr eller senare återvänder till Serie A, störs jag inte så mycket av uttåget. Fotbollen mår bra av att det händer oförutsägbara saker.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar