För fyra år sedan började jag skriva en "bloggserie" om hur jag ville att diverse turnering eller liga skulle se ut sett till deltagande lag. Exempelvis Det ultimata EPL där jag listade de tjugo lag som jag ville ha i Premier League, med både subjektiva och neutrala motiveringar. Jag gjorde också Det ultimata VM, det ultimata Serie A och det ultimata La Liga.
Det var då tänkt att jag även skulle köra svensk fotboll och Allsvenskan, men tills jag hann komma dit hade jag tappat lusten.
Annat är det nu.
I vuxen ålder har jag aldrig gillat Allsvenskan så mycket som jag gör just nu, även om jag bara sett ett par hela matcher. Men det spelar mindre roll. Sammandragen finns där, samtalen, återblickarna och... Sverige. Landet där vi bor. Städerna som berör oss på ett sätt som många utländska inte gör. De är fantasin och drömmarna. Det här är verkligheten.
Tröttheten på fotboll som jag yttrade i senaste inlägget har börjat avta, mycket tack vare premiären av Serie A.
Men just nu är det egentligen all about Allsvenskan. Ligan som jag mer eller mindre lämnade av olika skäl en bit in på 2000-talet. När IFK Norrköping först åkte ur den, men också att jag ogillade kommersialiseringen, hur man försökte klä den här spelmässigt usla ligan i en kostym som inte passade den.
Det har hänt saker sen dess. Allsvenskan har förblivit tokjämn och även om publiktillströmningen har avtagit så står den sig fortfarande stark i det mesta utöver det sportsliga jämfört med de flesta andra länder, faktiskt. Om vi betänker att många av klubbarna kommer från väldigt små städer.
Och kanske har mitt förhållande till Sverige också förändrats en aning. Nu har jag ett jobb, just nu i en lite knepig situation förvisso, men jag har allt det elementära som man behöver i sitt liv. Det är en annan sak att vara en återvändande student med bleka framtidförhoppningar... Stänga in sig och dämpa ångesten med fotboll från fascinerande länder som Italien.
Jag behöver kanske inte ens förklara det. De som läser den här bloggen fattar ju det ändå. Jag menar, FUCK Europa och FUCK alla töntiga tyckare därute som gråter över hur dåligt svensk fotboll "hävdar sig i Europa". FUCK de glassiga hjärtlösa ligorna som Allsvenskan jämförs med. Men också FUCK alla jävla PATETISKA SUNKLIGOR som vi ska se upp till för att deras topplag lyckas skapligt i Europa? Vad fan bryr jag mig om FC Sheriff eller Dinamo Zagreb? Vad bryr jag mig om brassar i Donetsk som till skillnad från Allsvenska spelare kan passa en boll, men som halva säsongen kör serielunk i en tragisk idrottsplats där 500 pers kommer för att se sitt hemmalag torska med 0-4 mot oligarkens skrytbygge?
Allsvenskan och svensk fotboll har absolut sina brister. Många förbund och klubbstyrelser styrs av extremt osympatiska gubbar som ofta verkar hata sporten som de arbetar med. Det är rätt oförståeligt och gapet till de passionerade svenska fotbollsfansen är enormt. Det är en gåta att de hamnat där de gjort och någonstans måste vi som supportrar ta på oss att vi tillåtit det. Ja, det här är egentligen ett eget ämne. Jag vill bara förtydliga att det är inte alla som ska ha "cred". Jag antar att Allsvenskans sportsligt usla kvalitet kanske också är dess räddning. De som vill sopa bort "packet" och ersätta det med köpkraftiga barnfamiljer och kostymnissar kan knappt göra det eftersom Allsvenskan till viss del håller på att förvandlas till en subkultur. Det är svårt att se någon annan utveckling när nya fotbollsälskande generationer (som älskar det sportsliga men kanske inte scenen fotboll) struntar i Allsvenskan och föredrar toppfotboll på TV. Eller någon sunkig Ryanairresa till England eller kontinenten.
Whatever.
Det här inlägget har nu blivit så lång att jag väntar med att köra igång direkt. Men it's coming your way, alltså. Den ultimata Allsvenskan.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar