Semifinaler
Portugal - Wales 2-0
Japp. Listiga Portugal fick det som de listiga ofta får. Efter att ha gnetat sig fram till semifinal serveras Wales på fat. Utan Ramsey dessutom, som hann bli avstängd till matchen. Wales hade redan utfört sin bragd. Portugal till final. Alla nöjda och glada? Nej, Portugal hade ju inte bjudit till dans och förtjänade inte sin plats i finalen. Jag önskar att jag kunde ironiskt njuta av ironin men nej, jag vet vad det sedan ledde till.
Frankrike - Tyskland 2-0
Tyskland besegrade sina demoner mot Italien, och nu blev det Frankrikes tur att förgöra sina övermän från 1982 och 1986. Och 2014, men den gången sved det inte lika mycket. Frankrike hade återupprättat sin heder efter några bedrövliga turneringar och Tyskland var storfavorit.
Det var en straff som var ganska given men den svenska allmänhetens omdöme skiftar efter hjärtat. De rationella skandinaverna har sina brister de också. Tyskland är Tyskland. Om det ska ge sig måste det hända efter blod, svett och tårar. Inte en onödig straff. Ett onödigt men regelvidrigt ingripande av Bastian Schweinsteiger. Hans. Straff. Mål. Griezmann klarar nerverna. Senare framstår det tyska försvaret som numret mindre när ett jobbigt läge i straffområdet leder till att Griezmann enkelt placerar in bollen bakom Neuer.. Om fransmännen någonsin gjort bort den stygge grannen i öst på den här nivån var det 1958 när Juste Fontaine höll låda.
Kvitt för Sevilla 1982? Absolut inte. Det var VM. Det var ett av de vackraste landslagen i historien mot en av de mest ondskefulla. Det var en förlust som aldrig kommer att sluta svida.
Men, särskilt med tanke på att det var i hemma-EM var det ändå viktigt att knäppa tyskarna på näsan och avsluta en trend mot rivalen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar