När jag såg på Chelsea - Roma igår, fick jag tanken att jag kanske borde bojkotta Chelseas matcher i fortsättningen. Undantaget om det är semifinal eller final i Champions League.
Med tiden accepterar man det mesta och detsamma gäller Chelsea. När Abramovich tog över klubben 2003 kände jag en brinnande hat för klubben, från att inte ha varit en alltför stor sympatisör innan. På 90-talet var det lite annorlunda. Även när man började spendera en del stålar på italienare och fransoser var jag rätt sympatisk. De har ett ganska vackert namn och även emblemet var snyggt på den tiden. Och i unga tonåren som jag var satte jag inte det hela i ett större perspektiv. Så länge man inte totalt dominerade ligan genom större investeringar än alla andra brydde jag mig inte så mycket om huruvida man hade en mäktig 'historia' att matcha pengarna eller inte.
Därför hade jag inte riktigt väntat att det skulle rinna över igår. Men det gjorde det. Hela Premier League har blivit så fruktansvärt osexigt med åren att mitt intresse för Liverpool som jag dyrkade från och med 1991 har gradvis börjat avta. Och jag förstår inte hur jag kan vara den enda som tycker så. Att ungar som upptäcker fotbollen idag faller för den är väntat. Men hur kan folk som är äldre än mig fortfarande följa ligan med stor passion när den saknar allt vad själ heter?
Vad är poängen med att sitta och titta på en match med det osexigaste laget i den osexigaste storligan i hela världen? Där mer än halva arenan består av så kallade Johnny-come-lately's. Och då är jag ändå väldigt generös. Jag tror det i själva verket handlar om typ 80%. Chelsea förtjänar inte min uppmärksamhet, så nu skiter jag hur det går för dem i framtiden.
Med tiden accepterar man det mesta och detsamma gäller Chelsea. När Abramovich tog över klubben 2003 kände jag en brinnande hat för klubben, från att inte ha varit en alltför stor sympatisör innan. På 90-talet var det lite annorlunda. Även när man började spendera en del stålar på italienare och fransoser var jag rätt sympatisk. De har ett ganska vackert namn och även emblemet var snyggt på den tiden. Och i unga tonåren som jag var satte jag inte det hela i ett större perspektiv. Så länge man inte totalt dominerade ligan genom större investeringar än alla andra brydde jag mig inte så mycket om huruvida man hade en mäktig 'historia' att matcha pengarna eller inte.
Därför hade jag inte riktigt väntat att det skulle rinna över igår. Men det gjorde det. Hela Premier League har blivit så fruktansvärt osexigt med åren att mitt intresse för Liverpool som jag dyrkade från och med 1991 har gradvis börjat avta. Och jag förstår inte hur jag kan vara den enda som tycker så. Att ungar som upptäcker fotbollen idag faller för den är väntat. Men hur kan folk som är äldre än mig fortfarande följa ligan med stor passion när den saknar allt vad själ heter?
Vad är poängen med att sitta och titta på en match med det osexigaste laget i den osexigaste storligan i hela världen? Där mer än halva arenan består av så kallade Johnny-come-lately's. Och då är jag ändå väldigt generös. Jag tror det i själva verket handlar om typ 80%. Chelsea förtjänar inte min uppmärksamhet, så nu skiter jag hur det går för dem i framtiden.
Läs även andra bloggares åsikter om Champions League, Roma, Chelsea, Premier League, bojkott, Liverpool, 90-tal
4 kommentarer:
Poängen kan vara motståndarfansen från Rom som sjunger för hela stället.
Mjo...
Men från ett personligt perspektiv känns inte det tillräckligt hett jämfört med vad man känner i övrigt. Hur falskt allt verkar när Terry gör mål och man hör yyyeeeaaahhh!
Roma är ett kapitel för sig just nu. Men fan ,Totti påminde igår om hur jävla bra han verkligen är. Intelligenta fotbollsspelare är sååå mycket härligare att skåda än snabba (Crille Ronaldo som 'alla' åhhh-ar så mycket över).
Ehh... utrryckte mig lite klumpigt. Menade att det är inte tillräckligt fantastiskt för att överväga det övriga i matchen.
Jojo, jag bara påpekade det positiva.
Jag gillar Christiano Ronaldo också (speciellt när han gråter), men, ja, nu slår jag in öppna dörrar eller vad man säger när jag skriver det här, men jag kan aldrig tröttna på att titta på Totti och hans trolleri-passningar, jag vet inte hur jag kan glömma under tiden emellan men jag blir fortfarande överraskad av hur han kan se de där alternativen som man inte visste fanns. Det var verkligen skönt att se att han är på väg tillbaka.
Skicka en kommentar