Det händer ofta att jag blir besviken när jag väl sätter mig framför teven under en stor fotbollshelg. Matcherna brukar inte leva upp till förväntningar inför, men igår var dett undantag.
Madridderbyt som jag mest såg delar av började med ett mycket smart mål av Ruud Van Nistelrooy. Det var inte Buffon-klass på Leo Francos agerande men i det här fallet ska det snarare vara Van Nistelrooy som ska ha beröm. Han fintar helt enkelt bort alla genom att helt oväntat vrida sig och köra ett långskott när alla väntar på att han ska försöka hitta Raul eller någon central i straffområdet. Att det är just mannen som har en oproportionell fördelning på de mål som han gör inne- eller utanför straffområdet måste ha förvånat alla ännu mer. Jag var aldrig någon beundrare av Ruud när han köptes till Manchester United för omkring 8 år sen, men med åren som går blir hans genialitet allt mer uppenbart.
Sen kvitterar Simao innan samma gamla visa utspelar sig igen. Real avgör på övertid. Det kändes billigt men repriserna visade annat. Tilltaget var så idiotiskt att man skulle kunna tro att Atleticoförsvararen hade fått betlat för att sabotera för egna laget.
Mindre av samma gamla visa blev det på San Paolo där Napoli besegrade Juventus. Vågar man nu tro att Serie A den här säsongen kommer att förbli oviss? Det återstår över 30 matcher men det känns ändå som att topp 4 kommer att vara öppet ett bra tag till. Napoli spelade verkligen briljant igår och eftersom de gjort sig själva en tjänst genom att bli utslagna ur Uefacupen av Benfica, har de alla möjligheter att fortsätta på samma väg.
Typiskt för uppstickarna har ju förr varit att hur mycket man än har övertygat så har man inte kunnat rubba de allra största internt. Gängse uppfattning är att man vinner en liga genom att vinna även de mindre stora matcherna. Och det är nog sant för lag som Inter, Roma och Milan när de inte har lyckats vinna Serie A. Men för de lagen som snarare siktar på att slå sig in, upplever jag i alla fall att problemet brukar vara att skillnaden mot storlagen blir alltför tydlig när man väl möts. Då spelar det inte så stor roll vad man gör, i 7 av 10 fall åker de stora hem med alla poängen. I bästa fall lyckas uppstickaren ta en poäng efter mycket möda, och någon gång under loppet av fem år kommer någon seger.
Men lag som Napoli och Genoa verkar ha den där hungern och det där trycket från läktaren som får dem att lyfta och vinna en del av dessa matcher. Lavezzi var som vanligt ett irritationsment för försvaret hela matchen, och det var härligt att se ytterbackarna Mannini och Maggio kliva fram när de svartvita var mer samlade därbak.
Juventus har dock ett ritktigt dödligt vapen i Amauri. Man ska inte räkna bort laget ännu. Men visst kommer de att få kämpa om en plats i topp 4 hela säsongen?
Madridderbyt som jag mest såg delar av började med ett mycket smart mål av Ruud Van Nistelrooy. Det var inte Buffon-klass på Leo Francos agerande men i det här fallet ska det snarare vara Van Nistelrooy som ska ha beröm. Han fintar helt enkelt bort alla genom att helt oväntat vrida sig och köra ett långskott när alla väntar på att han ska försöka hitta Raul eller någon central i straffområdet. Att det är just mannen som har en oproportionell fördelning på de mål som han gör inne- eller utanför straffområdet måste ha förvånat alla ännu mer. Jag var aldrig någon beundrare av Ruud när han köptes till Manchester United för omkring 8 år sen, men med åren som går blir hans genialitet allt mer uppenbart.
Sen kvitterar Simao innan samma gamla visa utspelar sig igen. Real avgör på övertid. Det kändes billigt men repriserna visade annat. Tilltaget var så idiotiskt att man skulle kunna tro att Atleticoförsvararen hade fått betlat för att sabotera för egna laget.
Mindre av samma gamla visa blev det på San Paolo där Napoli besegrade Juventus. Vågar man nu tro att Serie A den här säsongen kommer att förbli oviss? Det återstår över 30 matcher men det känns ändå som att topp 4 kommer att vara öppet ett bra tag till. Napoli spelade verkligen briljant igår och eftersom de gjort sig själva en tjänst genom att bli utslagna ur Uefacupen av Benfica, har de alla möjligheter att fortsätta på samma väg.
Typiskt för uppstickarna har ju förr varit att hur mycket man än har övertygat så har man inte kunnat rubba de allra största internt. Gängse uppfattning är att man vinner en liga genom att vinna även de mindre stora matcherna. Och det är nog sant för lag som Inter, Roma och Milan när de inte har lyckats vinna Serie A. Men för de lagen som snarare siktar på att slå sig in, upplever jag i alla fall att problemet brukar vara att skillnaden mot storlagen blir alltför tydlig när man väl möts. Då spelar det inte så stor roll vad man gör, i 7 av 10 fall åker de stora hem med alla poängen. I bästa fall lyckas uppstickaren ta en poäng efter mycket möda, och någon gång under loppet av fem år kommer någon seger.
Men lag som Napoli och Genoa verkar ha den där hungern och det där trycket från läktaren som får dem att lyfta och vinna en del av dessa matcher. Lavezzi var som vanligt ett irritationsment för försvaret hela matchen, och det var härligt att se ytterbackarna Mannini och Maggio kliva fram när de svartvita var mer samlade därbak.
Juventus har dock ett ritktigt dödligt vapen i Amauri. Man ska inte räkna bort laget ännu. Men visst kommer de att få kämpa om en plats i topp 4 hela säsongen?
Läs även andra bloggares åsikter om Serie A, La Liga, Napoli, Juventus, Atletico, Madrid, Real Madrid, Lavezzi, Amauri, Van Nistelrooy
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar