Innan vi gör annat kan det vara på sin plats att säga några ord om Champions League, vars första fas nu är över och efter lottning om drygt en vecka är det vintervila som gäller i ett par månader.
Stegvis har turneringen blivit alltmer förutsägbar, och det är också lite påfrestande hur det kommersiellt har byggts upp en idé om turneringens tveklösa förträfflighet. Jag menar alltså att det inte är någon slump att det sitter folk i varje studio någonstans och nästan ändrar tonläge när man ska börja tala om Champions. Att det är det som "gäller" för att man som klubb eller spelare ska få ett ordentligt erkännande. Och när jag säger att det inte är någon slump menar jag inte att snacket baseras på de ekonomiska villkor som är svåra att bortse ifrån, även om detta naturligtvis är en del av det. Jag menar att en stor portion av dessa tankestrukturer är det direkta resultatet av reklam för Champions League, som i Sverige kan tillskrivas Viasat, och i andra länder andra kanaler. Självklart har Uefa också en del i detta. Det var nog hela idén från början, när turneringen fick namnet Champions League, med en egen pampig hymn och den estetiska profil som har omgett turneringen och idén om turneringen sedan 1992.
Årets upplaga har inte varit någon succé. Vi har inte sett något tydligt trendbrott. Mycket har varit förutsägbart, och majoriteten av alla grupper avgjordes långt innan domarna blåste av matcherna den här veckan. I vissa fall var det i praktiken klart med två omgångar kvar.
Lite ljusglimtar finns det dock. Till exempel fick ingen av de tre stora ligorna med fyra lag vidare till utslagningsfasen. Det är första gången på fyra år som det händer. Då var det Man United som hamnade sist i sin grupp, bakom Villarreal, Benfica och Lille.
Just den engelska ligans "misslyckande" med att hålla igång The Big Four är lite frisk luft i det hela. Nu var det synd att det var just Liverpool som var orsaken, men ändå. Från säsongen 2007-08 fram till nu hade det bara hänt en gång att ett engelskt lag spelats ur Champions av ett icke-engelskt lag, och det var när Barca slog ut Chelsea förra säsongen. När man nu inte ens har med fyra lag till åttondelen är det lite att myten har spräckts. Och chansen finns att det "bara" blir två lag i kvarten, om Arsenal skulle få en svår lottning.
För Italien blev det något av en upprättelse trots att man egentligen fick med lika många lag till slutspelet som förra säsongen. Men förväntningarna hade dämpats så mycket, och efter ett par omgångar såg det ut som att nästan alla skulle kunna slås ut redan i gruppspelet. Lite lustigt i sammanhanget är att det blev Fiorentina som första laget att ta sig vidare, och enda laget att gå till lottningen som gruppsegrare, vilket faktiskt är väldigt viktigt för deras del.
Ändå tycker jag att man kan stirra sig blind på siffrorna här. Låt vara att Fiorentina har gjort en mycket stark insats; det är inte Fiorentina och lag av deras kaliber som har varit Italiens svaghet de senaste säsongerna. Det är snarare storlagen. Inter har haft en blandning av otur och särskilda brister i vissa delar. Juventus har börjat om från Calciopoli och Milan har varit på dekis sen 2006, för att inte tala om efter mästartiteln 2007.
Och inget av dessa lag övertygade så jättemycket. Inter klarade sig hyfsat. Milan vaknade till i matcherna mot Real och vände där på hela sin bedrövliga säsongsinledning, men trots allt var man väldigt nära att förlora ödesdigert mot OM i den näst sista omgången, och kunde inte dominera mot Zürich.
Och så Juventus... Lagets sista förlust, 1-4 mot Bayern, är symptomatiskt för de italienska topplagen. Att gå in till en avslutande match i gruppspelet, och bara behöva ett kryss, och ändå tappa sin plats i åttondelen, det hade aldrig hänt för 4-5 år sen. Nu fick Bayern komma och vända på beställning. Det säger det mesta. De spanska- och engelska topplagen hade aldrig vacklat på samma sätt.
Allt detta är förstås bra för Serie A. Jättarna är inte ointagliga för smålagen. I Europa är läget alltså något bättre än de mardrömsscenarior som målades upp efter Kaká och Ibras flytt till Spanien, men fortfarande är vägen tillbaka lång, och jag kan ärligt talat inte se att man kan hoppas på så mycket mer än en semifinalplats för Inter. Allt utöver det får betraktas som bonus, eller möjligen flyt i lottningen.
Mycket positivt är Frankrikes säsong, som bör ses som den bästa på väldigt länge. Girondins imponerade mest och plockade hem hela 16 poäng. Lyon kvalificerade sig för åttondelen tidigt, från en svår grupp, och OM borde nog ha varit där, med tanke på hur man spelade. Åtminstone offensivt.
De spanska jättarna är inte så mycket att säga om. Sevillas gruppseger beror mest på en tursam lottning.
Lottningen, som jag tror går den 18 december, har följande förutsättningar (seedad gruppsegrare till vänster, utefter kriterierna möjliga motståndare i åttondelen):
BORDEAUX - CSKA Moskva, Milan, Porto, Inter, Stuttgart, Olympiacos
MAN UNITED - Bayern, Milan, Porto, Lyon, Inter, Stuttgart, Olympiacos
REAL MADRID - Bayern, CSKA Moskva, Porto, Lyon, Inter, Stuttgart, Olympiacos
CHELSEA - Bayern, CSKA Moskva, Milan, Lyon, Inter, Stuttgart, Olympiacos
FIORENTINA - Bayern, CSKA Moskva, Porto, Stuttgart, Olympiacos
BARCELONA - Bayern, CSKA Moskva, Milan, Porto, Lyon, Stuttgart, Olympiacos
SEVILLA - Bayern, CSKA Moskva, Milan, Porto, Lyon, Inter, Olympiacos
ARSENAL - Bayern, CSKA Moskva, Milan, Porto, Lyon, Inter, Stuttgart
Stegvis har turneringen blivit alltmer förutsägbar, och det är också lite påfrestande hur det kommersiellt har byggts upp en idé om turneringens tveklösa förträfflighet. Jag menar alltså att det inte är någon slump att det sitter folk i varje studio någonstans och nästan ändrar tonläge när man ska börja tala om Champions. Att det är det som "gäller" för att man som klubb eller spelare ska få ett ordentligt erkännande. Och när jag säger att det inte är någon slump menar jag inte att snacket baseras på de ekonomiska villkor som är svåra att bortse ifrån, även om detta naturligtvis är en del av det. Jag menar att en stor portion av dessa tankestrukturer är det direkta resultatet av reklam för Champions League, som i Sverige kan tillskrivas Viasat, och i andra länder andra kanaler. Självklart har Uefa också en del i detta. Det var nog hela idén från början, när turneringen fick namnet Champions League, med en egen pampig hymn och den estetiska profil som har omgett turneringen och idén om turneringen sedan 1992.
Årets upplaga har inte varit någon succé. Vi har inte sett något tydligt trendbrott. Mycket har varit förutsägbart, och majoriteten av alla grupper avgjordes långt innan domarna blåste av matcherna den här veckan. I vissa fall var det i praktiken klart med två omgångar kvar.
Lite ljusglimtar finns det dock. Till exempel fick ingen av de tre stora ligorna med fyra lag vidare till utslagningsfasen. Det är första gången på fyra år som det händer. Då var det Man United som hamnade sist i sin grupp, bakom Villarreal, Benfica och Lille.
Just den engelska ligans "misslyckande" med att hålla igång The Big Four är lite frisk luft i det hela. Nu var det synd att det var just Liverpool som var orsaken, men ändå. Från säsongen 2007-08 fram till nu hade det bara hänt en gång att ett engelskt lag spelats ur Champions av ett icke-engelskt lag, och det var när Barca slog ut Chelsea förra säsongen. När man nu inte ens har med fyra lag till åttondelen är det lite att myten har spräckts. Och chansen finns att det "bara" blir två lag i kvarten, om Arsenal skulle få en svår lottning.
För Italien blev det något av en upprättelse trots att man egentligen fick med lika många lag till slutspelet som förra säsongen. Men förväntningarna hade dämpats så mycket, och efter ett par omgångar såg det ut som att nästan alla skulle kunna slås ut redan i gruppspelet. Lite lustigt i sammanhanget är att det blev Fiorentina som första laget att ta sig vidare, och enda laget att gå till lottningen som gruppsegrare, vilket faktiskt är väldigt viktigt för deras del.
Ändå tycker jag att man kan stirra sig blind på siffrorna här. Låt vara att Fiorentina har gjort en mycket stark insats; det är inte Fiorentina och lag av deras kaliber som har varit Italiens svaghet de senaste säsongerna. Det är snarare storlagen. Inter har haft en blandning av otur och särskilda brister i vissa delar. Juventus har börjat om från Calciopoli och Milan har varit på dekis sen 2006, för att inte tala om efter mästartiteln 2007.
Och inget av dessa lag övertygade så jättemycket. Inter klarade sig hyfsat. Milan vaknade till i matcherna mot Real och vände där på hela sin bedrövliga säsongsinledning, men trots allt var man väldigt nära att förlora ödesdigert mot OM i den näst sista omgången, och kunde inte dominera mot Zürich.
Och så Juventus... Lagets sista förlust, 1-4 mot Bayern, är symptomatiskt för de italienska topplagen. Att gå in till en avslutande match i gruppspelet, och bara behöva ett kryss, och ändå tappa sin plats i åttondelen, det hade aldrig hänt för 4-5 år sen. Nu fick Bayern komma och vända på beställning. Det säger det mesta. De spanska- och engelska topplagen hade aldrig vacklat på samma sätt.
Allt detta är förstås bra för Serie A. Jättarna är inte ointagliga för smålagen. I Europa är läget alltså något bättre än de mardrömsscenarior som målades upp efter Kaká och Ibras flytt till Spanien, men fortfarande är vägen tillbaka lång, och jag kan ärligt talat inte se att man kan hoppas på så mycket mer än en semifinalplats för Inter. Allt utöver det får betraktas som bonus, eller möjligen flyt i lottningen.
Mycket positivt är Frankrikes säsong, som bör ses som den bästa på väldigt länge. Girondins imponerade mest och plockade hem hela 16 poäng. Lyon kvalificerade sig för åttondelen tidigt, från en svår grupp, och OM borde nog ha varit där, med tanke på hur man spelade. Åtminstone offensivt.
De spanska jättarna är inte så mycket att säga om. Sevillas gruppseger beror mest på en tursam lottning.
Lottningen, som jag tror går den 18 december, har följande förutsättningar (seedad gruppsegrare till vänster, utefter kriterierna möjliga motståndare i åttondelen):
BORDEAUX - CSKA Moskva, Milan, Porto, Inter, Stuttgart, Olympiacos
MAN UNITED - Bayern, Milan, Porto, Lyon, Inter, Stuttgart, Olympiacos
REAL MADRID - Bayern, CSKA Moskva, Porto, Lyon, Inter, Stuttgart, Olympiacos
CHELSEA - Bayern, CSKA Moskva, Milan, Lyon, Inter, Stuttgart, Olympiacos
FIORENTINA - Bayern, CSKA Moskva, Porto, Stuttgart, Olympiacos
BARCELONA - Bayern, CSKA Moskva, Milan, Porto, Lyon, Stuttgart, Olympiacos
SEVILLA - Bayern, CSKA Moskva, Milan, Porto, Lyon, Inter, Olympiacos
ARSENAL - Bayern, CSKA Moskva, Milan, Porto, Lyon, Inter, Stuttgart
5 kommentarer:
Klokt och välformulerat, som alltid. Är helt med på din kritik mot C.L.-upplägget och dito tänket. Skulle i dagsläget aldrig kunna engagera mig i ett inlägg av den typ du nu presenterat, uteslutande för att C.L. är en axelryckning för mig. Så länge inte Chelsea vinner är jag nöjd. Spelar Barca semi el. final vill jag gärna se matchen/-erna. I övrigt kan det vara. Föredrar för egen del E.L. med bred marginal. E.L. är charm medan C.L. är cynism.
Innan jag sätter punkt för min kommentar måste dock en esentiell fråga väckas till liv och ett frågetecken rätas ut - en gång för alla. Ska den regerande mästarklubben fr. Grekland stavas med c el. k? Olympiacos är ju den internationella stavningen, en stavning piss-Viasat har anammat sedan urminnes tider, men nog har det alltid hetat Olympiakos här i landet lagom? Ser att du väljer c-varianten. Hur tänker han där, Nayebagha?
Jag är inte riktigt där en, att det är en axelryckning, men jag följer det på avstånd under gruppspelet, om man säger så. Enstaka kvällar är man "på", men det har ju blivit som det blivit. Till och med i början när upplägget var detsamma (1999 och framåt) kunde lag som Ajax och Anderlecht fortfarande vara ett hot mot de stora.
EL är ingen turnering jag bryr mig om så mycket heller, men jag är glad att de bytte namn på turneringen. Att se Uefacupen förvandlas till en lilleputturnering från den gamla storhet som den en gång var.
Jag brukade skriva Olympiakos förut eftersom det kändes mer grekiskt på nåt sätt, men sen såg jag att Uefa (those darn akronyms) skriver Olympiacos, och eftersom de verkar vara rätt exakta med att t ex skriva Dynamo Kyiv istället för Kiev, brukar jag utgå från att det de säger gäller.
Hur är det där egentligen? Är det upp till oss att välja eftersom de har ett annorlunda teckensystem?
Det gläder mig att du kör på Uefa, hur du än tänker göra med Olympiacos/Olympiakos! Själv lutar jag åt stavning med k och jag gör det av samma skäl som jag stavar den lille tsaren med sj istället för - som det står på tröjan - sh. Kiev heter Kyiv internationellt (om vi med internationellt menar den engelskpråkiga familjen i västvärlden), liksom Arsjavin heter Arshavin och Her(z/c)egovina. Att vi har en försvenskning på det internationella och inlånade stöder jag oavkortat, även om jag gärna hade sett att vi var mer noggranna och hittade på egna ord (så som islänningarna) för nya företeelser, istället för att låna in utan eftertanke. Att försvenska är att välja mittfåran - och det är ju ett spår den här nationen historiskt gärna har slagit in på. Därför skriver jag hajp om något som haussas och Olympiakos om Olympiacos, liksom jag föredrar Uefa framför förbundets egna stavning. Det gäller ju att vara konsekvent, oavsett vad man snöar in på.
PS. Idag gladdes jag mycket åt att man på AB.se skrev Aco om skidskytten som maxpresterade idag. Det är första gången jag sett att man skriver Aco istället för ACO. Och nej, jag är knappast frisk, men det är ju varken du eller jag, så det är näppeligen ett problem el. något jag kan bli dömd för i sammanhanget. DS.
Knepiga frågor...
Jag tror jag kör vidare på nån hemsnickrad blandvariant tills vidare. Jag tycker visserligen det är snyggt att skriva Arsjavin och liknande eftersom det påminner mig om de sidor jag brukade titta i Årets fotboll på stadsbiblioteket när jag var en liten pojke. Och jag tycker väl det är logiskt att vi får välja fritt hur vi vill stava om namnet kommer från ett annorlunda teckensystem, men nackdelen är att det finns så många läten som egentligen inte kan konstrueras med svenska bokstäver eftersom det finns många läten som inte existerar i svenskan.
CH-ljudet (som i Charles) är ett exempel. Det har funnits en del ryssar som hetat -ic eller -ich på slutet av sina namn, och det konverteras till "-itj", och det funkar egentligen inte eftersom tj är ett sh-ljud. Tjur, tjej, tjongboll. Inte heller har vi ett engelskt J-ljud. Vi brukar väl köra med dj med ryssarna. Och zh-ljud (franskt mjukt J-ljud t ex), som jag inte ens vet hur vi konverterar. Zj?
Angående Kiev så är ju det internationella namnet och stavningen Kiev även på engelska. Det är bara Uefa som har valt att följa de inhemska namnen så bra som möjligt med det engelska teckensystemet som verktyg. På samma sätt som de t ex skriver Sparta Praha och inte Prague. Det är därför som jag har ofta följt Uefas val av skrivsätt.
Men jag får väl kanske köra på Olympiakos i fortsättningen.
Uefa får bli ett senare ställningstagande. Det är nog bara att jag har sett andra använda stavningen Uefa så ofta att jag hängt med. När jag nu tänker på det skulle det aldrig falla mig in att skriva Fifa. Får se hur jag gör med detta i fortsättningen.
En fråga innan jag sajnar off. Hur gör du med ordet juice? Äppeljuice. Skriver du då "jos" som riktiga snobbar?
Inser att jag missat att läsa uppföljningen på denna så intressanta tråd. Bra utläggning om problematiken runt konverterandet av sj-ljudet. Det är ju grundläggande och allt det där, och så klart anledningen till att diskussionen runt en av hörnstenarna.
Juice stavas givetvis med u och ice på slutet. Skulle själv aldrig komma på tanken att köpa en pressad frukthistoria som etiketterats med "jos", och än mindre skulle jag skriva så själv. Någon jävla ordning får det vara!
Skicka en kommentar