Försenade tankar om den där jävla Champions.
Fotbollseuropa har det här året varit jämnare än på länge. Det finns förvisso två lag som är överlägsna favoriter till att vinna Champions League och den liga som de båda representerar. Men det är bara där som det blir förutsägbart. I övrigt har storlagen problem i både den inhemska ligan och Champions. Med symboliskt var nog Manchester Uniteds sorti i gruppspelet mot lag som i jämförelse tillhörde kategorin blåbärsgäng. För sådär tre år sen tillbaka så hade den saken aldrig kunnat hända, vare sig det handlat om United eller Arsenal eller Liverpool eller Chelsea, och så vidare.
Ännu märkligare är att lagen haft liknande problem i den inhemska ligan. Vilket lag som helst - förutom Barca och Real - kan närsomhelst få stryk eller tappa poäng mot ett skitgäng. Till och med när vi närmar oss april. Annars brukar ju saker och ting börja sätta sig en bit efter julen, senast. Men ett titeljagande Man City kan ändå vara nära förlust och till slut tappa poäng mot ett Stoke som ändå inte är i sitt mest formstarka slag.
Men.
Det finns ändå styrkeförhållanden och lottningen till kvarterna dödade det mesta av spänningen.
Som vissa redan påpekat är det positivt att de lag som tar sig till semifinalen kommer att ha gjort sig väl förtjänta av det. Benfica kommer liksom inte att få en gratisbiljett till semin på grund av lottning mot Apoel, medan två på pappret klart bättre lag tvingas ta ut varandra på annat håll.
Det är det enda som är positivt. Om ens det.
Annars kommer det knappt att bli några matcher i åtminstone tre av fyra kvartsfinaler.
Som spelas i gång nu under veckan.
Mina tankar om respektive möte:
Apoel - Real Madrid
Jag behöver inte ens säga något här. Chansfördelning för avancemang: 1-99.
Olymique de Marseille - Bayern München
Hade kunnat vara en match för några månader sen, men nu har Bayern hittat tillbaka till formen, och än en gång har vi sett ett exempel där det med facit i hand varit bra att det kommit problem i rätt tid. För en månad sen undrade alla vad som hänt med det där Bayern som såg ut som en hänsynslös maskin i början av säsongen. De hade i princip tappat ligatiteln och såg långtifrån ut att kunna ha något med CL-titeln att göra. Lagom till säsongens viktigaste matcher på slutet är man nu tillbaka där man började. Samtidigt har OM ingen form, men det spelar ingen roll. Ett formstarkt OM hade i bästa fall fått med sig en uddamålsseger från första mötet, och sen blivit överkört på Allianz. Jag har ofta pratat om att det där med att avsluta på hemmaplan är överskattat, men i Bayerns fall upplever jag något annat. Så länge jag kan minnas har det scenariot alltid uppfyllts för just Bayern - att det blir en rejäl anstormning och att man får det andra laget på brygga. Förra säsongen lyckades Inter ändå ta sig upp, men det var mest en tillfällighet. Matchbilden var ändå helt i enlighet med tanken om hemmalagets fördel. Kort sagt, det här är redan avgjort. 5-95.
Benfica - Chelsea
Har egentligen för dålig koll på Benfica, men det här är väl ändå det enda mötet med lite nerv inför. Det blir typ repris för Chelsea. Ett offensivt skickligt lag som inte har tillräckligt med rutin och inte tillräckligt med tyngd för att stå emot Chelseas köttande när det väl kommer igång. Men det gäller just att maskinen kommer igång. När Napoli mötte de blå hade den varit rostig ett bra tag och det var mest tur att mötet inte spikades redan i första halvlek, eller första matchen. Mycket har hänt på väldigt kort tid i Chelsea sedan dess. Jag har på känn att man fått igång något slags momentum efter Napolisegern. Det där som Milan och Liverpool till exempel har haft, på helt olika sätt, i Champions Leage. Oavsett vad som händer i ligan får man allt att stämma de där magiska kvällarna. Igår kanske entusiasmen med Di Matteos entré dog lite efter besvikande 0-0 hemma mot Spurs. Benfica får hoppas att det för Chelsea tillbaka till normalstandard för 2011-12. Det är just det här som det bara inte går att förutse, eftersom det är så psykologiskt. Och eftersom jag inte vet det, vet jag inte heller hur jag ska fördela chanserna. Men Chelsea får väl gälla som knapp favorit efter alla kompromisser. 35-65.
Milan - Barcelona
Häftigt av uppenbara skäl. Tråkigt för att Zlatans svåra väg till CL har blivit något typiskt och förutsägbart. Milan har ingen chans här. Folk kan peka på 2-2 på Camp Nou i höstas, men det var det första mötet och gruppspel. När lagen möts igen i Barcelona den här gången är det en avgörande match, och förutsatt att Barca kommer att dominera på samma sätt som man gjorde då, kommer Milan inte att kunna utnyttja nonchalans på slutet av matchen med ett hörnmål. Dessutom kommer man ändå inte att få med sig ett bra resultat från första matchen. Så, nej, hur man än vänder och vrider på det och försöker komma med argument för Milans chanser misslyckas man. Barca är inte bara ett klart bättre lag, de passar också just Milan väldigt illa. Milans defensiv kan bara inte stå emot Barca över 180 minuter. Till och med utan Messi kommer Barca att riva hål i de rödsvartas försvar, oavsett vilken taktik Allegri väljer. Inte ens en sån där slumpgrej som att Victor Valdes åker ut på straff + frilägesutvisning kommer att påverka. Sker det i första matchen, kommer Barca att vända på steken i andra. Sker det i andra matchen, har Barca redan skaffat ett bra utgångsläge från San Siro. Sker det i båda matcherna - vilket det i princip inte kan göra, för domaren skulle ändå inte våga i andra matchen - kommer Messi att på egen hand dribbla sig igenom och då spelar det mindre roll att det är tio mot elva. 5-95.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar