På grund av min återläsning av Roy Keanes självbiografi är jag just nu mest inne på Div.1/PL-nostalgi. Kanske lika bra då med kvalhelg så att distraheringen inte gick ut över Cagliari och Serie A.
Sveriges 0-0 mot Portugal måste räknas som en framgång. Sanningen är visserligen den att Sverige hade tjänat mer på att vinna en och torska en, än att nolla Portugal över två matcher. På så sätt har Danmark redan tagit fler poäng mot Portugal än Sverige, även om de skulle förlora den återstående hemmamatchen mot Queirozs mannar, eller vem det nu blir som tränar laget då.
Men det handlar inte bara om hur många poäng man tar, utan också hur många poäng man hindrar det andra laget från att inkassera. Dessutom är det bättre att ha chansen till andraplatsen och playoff än att redan i mars kasta in handduken.
Ungerns seger borta mot Albanien fick förvånande lite uppmärksamhet. Viasatgänget verkade mer impade av Danmark som drar ifrån lite. Vem hade kunnat förutse det. De mötte ju trots allt Malta.
Grejen är ju att landslagsfotbollen har blivit nästan för oförutsägbar. Därför är det inte läge att helt döma ut Ungern än. Erfarenheten av Nordirland senast säger en del om det. Visst, de höll inte hela vägen ut, men vem hade ens kunnat gissa att de skulle bli en seriös utmanare?
Oavsett så kommer det bli en spännande fortsättning på den gruppen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar