Det brukar talas mycket om hur Atletico aldrig verkar kunna slå Real.
Jag såg själv senast det hände. Det var hösten 1999, på Bernabeu. Slutresultatet blev 1-3 och Jimmy Floyd Hasselbaink spelade en huvudroll, även om jag inte minns om han gjorde alla tre målen. Hasselbaink blev sen skyttekung den säsongen, men ändå åkte Atletico ur serien.
Igår kunde vi ha fått samma resultat. Sergio Aguero missade så otroligt många hypervassa målchanser att jag tappade räkningen, men kanske gjorde Pongolle den värsta missen.
Matchen slutade i alla fall 1-1, vilket är Reals första poängtapp sedan El Clasico. Barca vann över Athletic och därmed är ordningen mer eller mindre återställd. Det är bara sex poängs skillnad, men vi fick till slut se att Real är mänskliga. Nu har de klar uppförsbacke igen.
* * *
Det var riktigt nära att ännu en Intertjafs dök upp på tablån, men Balotellis 2-0-mål mot Genoa visade sig vara över linjen med typ 1,5 mm.
Annars två skador redan i början av matchen på Matterazzi och Burdisso. Oroande för Champions kan man tänka, men hur bra är dessa spelare egentligen i skrivande stund?
Inter imponerade inte. Man vann som Juventus och Milan brukade göra i början av 2000-talet respektive 90-talet. Genoa ägde spelet men i andra halvlek lyckades man sällan komma till några bra avslut. I första hade man några, men frågan är om Julio Cesar inte är Serie A:s bästa målvakt just nu. JA, trots att Buffon är tillbaka.
* * *
Jag är förvånad att Toro förlorade derbyt. Efter sju raka utan förluster (om än sex oavgjorda) väntade jag mig lite bättre mostånd, men Juve var vassare och segermålet kom logiskt. Inga målfyrverkerier mellan dessa lag... Sedan förra säsongen då båda lagen åter var i Serie A, har resultaten slutat 0-1, 0-0, 1-0, 0-1.
* * *
Annars är det svårt att se alla dessa matcher som annat än förspelet till Champions League. Ni som har följt bloggen under en längre tid vet att jag annars sällan är någon superentusiastisk anhängare av Champions. Jag tycker att den i all sin glans utklassar ligorna i demonstrationen av hur den moderna fotbollen ser ut, och det säger inte lite när ligorna ser ut som de gör.
Men den här gången överväger den sexiga lottningen det negativa utanför plan. De italiensk-engelska mötena är fantastiskt roliga, och det überklassiska mötet Liverpool-Real behöver inte kommenteras.
Tyvärr kommer det definitivt att uppstå en tomhetskänsla när åttondelarna är avklarade om några veckor. Hur kvarten än ser ut kommer det från mitt perspektiv i alla fall inte att bli fullt lika maffig.
En snabb genomgång av hur det kommer att sluta på tisdag och onsdag:
Man United kommer att slå ut Inter. Allt annat skulle förvåna mig stort. Kanske överskattar jag United för att jag utan tvekan håller tummarna för Inter i det här mötet; jag tycker att de får onödigt mycket skit och förtjänar bättre efter tuffa lottningar de senaste tre åren... Men hur saklig jag än försöker vara kan jag inte se annat än United som väldigt klara favoriter. De har bättre form, bättre variation i spelet, bättre anfallare, bättre självförtroende, bättre stöd på läktarna.
Om jag måste ta ett lag av den mest ovissa matchen mellan Roma och Arsenal säger jag Arsenal. De höll nollan hemma och det ger dem en fördel. De har svårt att göra mål men jag tror det blir lättare på bortaplan när de inte har pressen på sig att underhålla publiken. Chelsea tar Juventus för att de har ett bättre utgångsläge och förmodligen ett starkare lag. Det som talar för Juventus är att deras storspelare till skillnad från Roma har en jävla rutin i dessa sammanhang. Porto tar Atletico för att de är mer cyniska. Liverpool tar Real för att de är CL-experter och har Anfield + fantastiskt bra utgångsläge. Barca tar Lyon för att de inte kommer att släppa detta på Camp Nou. Panathinaikos kommer att ta Villarreal för att de har ett massivt stöd på läktarna. Bayern kommer att ta Sporting för att... Sporting kommer inte att vinna med 5-0 på Allianz om så Bayern skulle få två utvisningar efter fem minuter.
Jag såg själv senast det hände. Det var hösten 1999, på Bernabeu. Slutresultatet blev 1-3 och Jimmy Floyd Hasselbaink spelade en huvudroll, även om jag inte minns om han gjorde alla tre målen. Hasselbaink blev sen skyttekung den säsongen, men ändå åkte Atletico ur serien.
Igår kunde vi ha fått samma resultat. Sergio Aguero missade så otroligt många hypervassa målchanser att jag tappade räkningen, men kanske gjorde Pongolle den värsta missen.
Matchen slutade i alla fall 1-1, vilket är Reals första poängtapp sedan El Clasico. Barca vann över Athletic och därmed är ordningen mer eller mindre återställd. Det är bara sex poängs skillnad, men vi fick till slut se att Real är mänskliga. Nu har de klar uppförsbacke igen.
* * *
Det var riktigt nära att ännu en Intertjafs dök upp på tablån, men Balotellis 2-0-mål mot Genoa visade sig vara över linjen med typ 1,5 mm.
Annars två skador redan i början av matchen på Matterazzi och Burdisso. Oroande för Champions kan man tänka, men hur bra är dessa spelare egentligen i skrivande stund?
Inter imponerade inte. Man vann som Juventus och Milan brukade göra i början av 2000-talet respektive 90-talet. Genoa ägde spelet men i andra halvlek lyckades man sällan komma till några bra avslut. I första hade man några, men frågan är om Julio Cesar inte är Serie A:s bästa målvakt just nu. JA, trots att Buffon är tillbaka.
* * *
Jag är förvånad att Toro förlorade derbyt. Efter sju raka utan förluster (om än sex oavgjorda) väntade jag mig lite bättre mostånd, men Juve var vassare och segermålet kom logiskt. Inga målfyrverkerier mellan dessa lag... Sedan förra säsongen då båda lagen åter var i Serie A, har resultaten slutat 0-1, 0-0, 1-0, 0-1.
* * *
Annars är det svårt att se alla dessa matcher som annat än förspelet till Champions League. Ni som har följt bloggen under en längre tid vet att jag annars sällan är någon superentusiastisk anhängare av Champions. Jag tycker att den i all sin glans utklassar ligorna i demonstrationen av hur den moderna fotbollen ser ut, och det säger inte lite när ligorna ser ut som de gör.
Men den här gången överväger den sexiga lottningen det negativa utanför plan. De italiensk-engelska mötena är fantastiskt roliga, och det überklassiska mötet Liverpool-Real behöver inte kommenteras.
Tyvärr kommer det definitivt att uppstå en tomhetskänsla när åttondelarna är avklarade om några veckor. Hur kvarten än ser ut kommer det från mitt perspektiv i alla fall inte att bli fullt lika maffig.
En snabb genomgång av hur det kommer att sluta på tisdag och onsdag:
Man United kommer att slå ut Inter. Allt annat skulle förvåna mig stort. Kanske överskattar jag United för att jag utan tvekan håller tummarna för Inter i det här mötet; jag tycker att de får onödigt mycket skit och förtjänar bättre efter tuffa lottningar de senaste tre åren... Men hur saklig jag än försöker vara kan jag inte se annat än United som väldigt klara favoriter. De har bättre form, bättre variation i spelet, bättre anfallare, bättre självförtroende, bättre stöd på läktarna.
Om jag måste ta ett lag av den mest ovissa matchen mellan Roma och Arsenal säger jag Arsenal. De höll nollan hemma och det ger dem en fördel. De har svårt att göra mål men jag tror det blir lättare på bortaplan när de inte har pressen på sig att underhålla publiken. Chelsea tar Juventus för att de har ett bättre utgångsläge och förmodligen ett starkare lag. Det som talar för Juventus är att deras storspelare till skillnad från Roma har en jävla rutin i dessa sammanhang. Porto tar Atletico för att de är mer cyniska. Liverpool tar Real för att de är CL-experter och har Anfield + fantastiskt bra utgångsläge. Barca tar Lyon för att de inte kommer att släppa detta på Camp Nou. Panathinaikos kommer att ta Villarreal för att de har ett massivt stöd på läktarna. Bayern kommer att ta Sporting för att... Sporting kommer inte att vinna med 5-0 på Allianz om så Bayern skulle få två utvisningar efter fem minuter.
Läs även andra bloggares åsikter om atletico, aguero, hasselbaink, real, torino, juventus, champions, united, arsenal, chelsea, porto, liverpool, barcelona, panathinaikos, bayern
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar