torsdag 4 februari 2010

Amantino

Okej, jag gav med mig och förklarade Milans framgångar som mer än tillfälliga. Precis då blev Milan överkört av Inter i derbyt, och följde upp med att åka ur coppan (i och för sig inte så viktigt), och sen bara klara av oavgjort hemma mot Livorno.

Plötsligt ser allt annorlunda ut. Inters dominans har växt jämfört med förra säsongen. Milan kommer inte att kunna utmana om titeln. Inget tyder på det. Roma är utan tvekan sämare och Napoli har börjat tappa en del poäng här och där, även om man fortfarande är obesegrade under Mazzarris ledning, vilket imponerar.

Nu undrar jag hur Milan klarar sig i Champions. När United gick trögt i december och Milans framgångar bara växte och växte, tänkte jag att det kanske skulle bli mycket enklare för rossneri än vad jag och alla andra först hade tänkt. Två matcher senare och allt är i sin ordning.

Sen gick Milan och värvade Amantino Mancini från rivalen. Det är bara ett lån. En märklig sådan. Mancini är - som alla vet - verkligen nere för räkning efter att ha avslutat sin tid i Roma utan att imponera för att sedan bli en flopp i Inter. Det är hans sista chans nu.

För man kan tycka att han redan är slut, men jag aktar mig alltid för att vara för hård i mina omdömen när det gäller Milans värvningar av Interspelare. För det är nog inte så kul för en interista att höra på det idag, men faktum är att Pirlo och Seedorf - båda nyckelfigurer för Milans senaste storhetsperiod - kom till Milan som Interspelare, när den ene såg ut att vara en bortslösad talang, och den andre en avdankad Championsmästare med Ajax. Det måste svida, och vem vet om de inte kan få ut något vettigt av Mancini. Det är lätt att glömma bort det, men han brukade vara rätt okej i Roma.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

1 kommentar:

Anonym sa...

Du har helt rätt i det du skriver.