Ingen bör förvånas över att jag den här gången inte ens brydde mig om att komma med lite förhandstips och liknande inför EM. Det har av en massa olika anledningar känts rätt så kallt dagarna innan premiären.
Även idag efter den händelserika öppningsmatchen känner jag mig inte helt inne i det. Även om jag kommer nörda mig in i det hela så finns det saker i mitt liv som gör att jag inte kommer att kunna njuta av det här fullt ut. Har man missat uppladdningen så har man.
Men det kanske bloggens läsare inte kommer att märka av eftersom jag ändå lär vilja kommentera det mesta som händer i matcherna, varav jag kommer att se alla, även om det blir att räkna med lite missar här och där.
Som sagt, jag har så dålig koll på det som hänt i landslagsfotbollen och till stor del även ligasäsongen 2011-12, att allt utöver observationer kring generella trender för storlagen de senaste åren är meningslöst för mig att sia om.
Jag har verkligen inte en blekaste aning om var lag som Irland, Ukraina, Kroatien, Portugal, och så vi dare, befinner sig.
Jag har nog inte ens någon aning om hur saker och ting fungerar i Laurent Blancs Frankrike, trots att det är laget som jag kommer att hålla på.
En ursprunglig tanke var att det saknas tillräckligt många guldkandidater den här gången, men det är nog bara en känsla som uppstår av det faktum att flera klassiska tungviktare har stannat i utvecklingen på senare år.
För det är ändå tre lag som på förhand känns som realistiska EM-segrare, och fler än så brukar det inte finnas.
De är - som alla vet - Spanien, Tyskland och Nederländerna.
Mitt förhandstips är att tyskarna är hetare än spanjorerna den här gången och att Nederländerna helt enkelt inte är Europas bästa landslag.
I och med att många verkar tro ungefär samma sak åtminstone om de två första landslagen, kan man tänka sig att tyskarna ryker av just den anledningen. Att det visar sig att man "peakade" för två år sen.
Trots allt har ju det inte hänt så värst mycket offensivt för Löws manskap sen dess.
Misstron mot Spanien handlar dels om Barcelonas tveksamma säsong, där killar som Xavi, Iniesta och Pique inte har kommit upp i normal standard. Dels om en enkel tanke att de väl inte ska kunna vinna tre storturneringar i rad.
* * *
De som saknas...
... Är förstås Frankrike, England och Italien.
England är verkligen svagt jämfört med hur det såg ut för åtta år sen när Svennis landslag på pappret var som allra bäst. Därtill har man stora skadeproblem och eventuellt en konstig stämning med en ny gammalmodig tränare och John Terry. Jag utgår faktiskt från att man åker ur redan i gruppspelet, men det handlar om små marginaler, så det kan lika gärna bli gruppvinst istället.
Frankrike är fortfarande i ombyggnadsfas, men har efter två bedrövliga turneringar absolut ingenting att förlora. Egentligen är hela decenniet efter EM-segern 2000 den ena bedrövelsen efter den andra. Det är mest VM 2006 som råkade komma emellan och bli ett märkligt undantag. Sen har man visserligen haft en massa otur, men i helhet kan man inte säga emot summeringen.
Italien? Vad ska man säga. Det är bara att titta på truppen. Håller såklart hög klass jämfört med många andra länder, men är inte i närheten av det som man haft tidigare. Det finns verkligen ingenting i detta azzurri som ska få motståndarna att bli skraja. Cesare Prandelli har killar som Balzaretti, Abate och Giaccherini i sitt lag. Särskilt de två sistnämnda hade ju verkligen inte haft något att göra i ett italienskt landslag 2006 och bakåt. Allt är inte Prandellis fel. Det är inte som att han har lämnat efter sig en drös med bättre spelare hemma i Italien. Jag är också glad att han till slut tog med Balotelli. Under våren fick jag många jämförelser med Argentinas fascistiske Daniel Passarella i tankarna.
Men han är en man som urvattnar den italienska fotbollen genom att anpassa det till mer internationella trender. På så sätt är det typiskt att han tar med en del spelförståelsesvaga spelare eftersom dessa ändå är rappa i steget.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar