Frankrike, Italien och England

Det är egentligen lite fel tajming efter att Frankrike än en gång har agerat hur håglöst som helst i en mästerskapsmatch.

Den där sommaren 2006 är ju egentligen att betrakta som ett märkligt trendbrott som har pågått - i större eller mindre grad - ända sedan man titulerade sig Europamästare år 2000.

Alltså en tioårsperiod där Frankrike alltid dyker upp med ett av världens på pappret starkaste lag, men sedan agerat så sjukt blasé att man knappt fattar hur det kan gå till.

Men jag får återkomma till just Frankrike en annan gång.

Eller. Innan vi går vidare kan vi också fråga oss hur det kan komma sig att när det börjar ryktas om att en spelare i det franska landslaget har anklagats för egosim, eller något särskilt negativt överhuvudtaget, så är det den här killen:

Bryr mig inte för vad som är sant och inte sant för tillfället. Frankrikes bekymmer och underprestationer är ett eget kapitel.

* * *

Jo, det jag tänkte komma till är att oavsett hur EM nu avslutas så har det hittills varit något av en återupprättelse för just de lagen som jag i mitt första EM-relaterade inlägg talade om. De gamla storlag som den här gången skulle komma till turneringen utan någon som helst chans att vinna den.

Frankrike, Italien och England.

De tre stora förhandsfavoriterna har samtidigt varit besvikelser.

Holland behöver jag väl inte ens kommentera?

Spanien... Har vunnit, men inte alls briljerat.

Tyskland... Beskrivs som briljant, men många verkar ha stirrat sig blinda på resultaten. Ja, Tyskland har fyra raka segrar hittills, men särskilt i gruppspelet hade det lika gärna kunnat sluta med tre kryss, till exempel. I varje match som Tyskland har spelat har man haft en svag period. Vinsten mot Portugal var allt annat än sjävlklart, kanske till och med "orättvist". Mot Holland var man illa ute både i inledningen och avslutningen. Mot Danmark tappade man matchen trots att man gjorde första målet. Till och med lilla Grekland bjöds på ett kvitteringsmål.

Av de lag som kan vinna EM håller jag nog tummarna för Tyskland. Men de har inte briljerat.

* * *

Även om det fortfarande gäller att det vore en stor sensation om Italien eller England blir mästare (Frankrike är ju redan ute) har samtliga dessa lag gjort sin bästa turnering på ett bra tag.

För Frankrikes del säger det mer om hur bedrövligt det har varit tidigare än hur bra det har varit nu.

Men innan man föll ihop mot Sverige hade man börjat se ut som ett normalt lag igen. Som är bra och därför vinner matcher.

Faktum är att 2-0-segern mot Ukraina var Frankrikes första EM-slutspelsseger någonsin utan Michel Platini eller Zinedine Zidane.

Det säger mer om vilken liten turnering EM tidigare var än om hus chockerande det här skulle vara, men om man avgränsar det hela till just Zidanes tid är det ändå anmärkningsvärt.

Man har alltså spelat två hela storturneringar utan Zidane och då misslyckats att ta en enda vinst.

* * *

Italien är inte långt därefter. Det här italienska laget är inte särskilt bra, men är fortfarande obesegrat och klart bättre än Lippis gäng i VM 2010.

Och även deras seger i gruppspelet - 2-0 mot Irland - var en milstolpe.

Det var Italiens första seger under ordinarie tid med spel elva mot elva på sex år, eller elva matcher. Inte sedan 3-0-segern mot Ukraina i VM-kvartsfinalen 2006 hade Italien lyckats vinna en match under normala omständigheter.

* * *

England?

Statistiskt inget märkvärdigt, men oavsett hur det ser ut på pappret upplever jag detta som Englands mest slagkraftiga lag sedan Sven-Göran Erikssons lag peakade under EM 2004.

Framförallt det mest sympatiska, i mina ögon. Under framförallt Capello kändes laget som överskattat och spelmässigt mediokert.

Nu ser det mediokert ut på pappret. Och det är inte något glans över det på plan heller. Men även om det är mer organisation än guts 'n' glory, känns det mer brittiskt än vad det gjort på länge. Tack vare Hodgson och Steven Gerrard, som ger laget en rakare spelstil nu när Lampard är borta. Tvivlarna hade rätt; de två funkade aldrig optimalt.

Det skulle faktiskt inte förvåna mig om England vinner EM. Inte vid det här laget. I och med att inget annat lag ser fullständigt livsfarligt ut, och att det tidigare har visats att man kan vinna EM med små medel, är det ett realistiskt tips.

* * *

Inför kvällens match har jag inga starka sympatier för något av lagen. Men med tanke på hur det är att leva med England som fotbollsfantast i Sverige säger hjärtat Italien.

Hjärnan säger England.

För en semifinal mellan Tyskland och England är ju bara så sjukt häftigt som det bara kan bli. Man kanske till och med kan hoppas att Tyskland då spelar i sin retro-grön-vit-grön-dräkt. Precis som dend är kvällen i Turin för 22 år sen...