Oj, jävlar.
Belgien gjorde det.
Skönt. Rättvist. Intressant inför fortsättningen.
Skönt för att det hade varit eländigt om denna omtalade generation skulle ryka i ytterligare en kvartsfinal. Alla kan inte vinna guld, men en semi känns som något tillräckligt stort för att man inte ska det som en stor besvikelse.
Rättvist för att det inte blev så att Belgien betalade priset för att vinna sin grupp och mötte Brasilien medan England till slut löste den något nonchalerade åttondelen och hade Sverige i motsvarande runda.
Intressant? Detta vaga ord... Tja, derby mot Frankrike i en semi, mellan VM:s två bästa kvarvarande lag. Och för att Belgien faktiskt nu har en realistisk chans att vinna VM. Det största hindret är borta.
Det är bara åtta år sen ett nytt land anslöt till den exklusiva skaran av VM-vinnare. Men då var det stora mäktiga Spanien.
Om någon dryg vecka kan den belgiska skölden stå där intill de gamla legenderna. Det är lite svårt att ta in. Och förstås en rejäl knäpp på näsan till storebror Nederländerna.
Brasilien är förmodligen ett mer komplett landslag än Belgien. De kunde och borde kanske ha vunnit kvällens match. Men det är klart att nästan alla lag som ligger under brukar skaffa ett spelövertag. Belgiens ledningsmål kom väldigt tidigt. Vi vet inte hur matchbilden hade sett ut utan den.
Lika mycket som jag tycker att det är skönt att Brasilien är ute, lika mycket kan jag tycka synd om Brasilien. För att de kanske förtjänar mer än det de har fått de senaste fyra VM:en.
Men för mig väger Belgiens story tyngre än ännu ett bra brasilianskt landslag.
Varför skönt? För att vissa storlag orkar man bara inte med efter ett tag. Eller, nästan alla storlag. Det är för mycket glitter och glamour kring det brasilianska landslaget och deras frontman Neymar har jag svårt att relatera till.
Jag kan säga hursom att det ger mig en ångestkänsla att tänka att nästa VM är det så att Brasilien inte har vunnit VM på 20 år.
Det går mig att känna mig så in i helvete gammal. Vilket jag borde göra då jag kommer att vara 40 då.
Det handlar nog mest om att lite i smyg så har brassarna blåst upp en negativ svit som den ökända mellan 1970 och 1994. De 24 år som Maradona ser som något av Guds bestraffning för diverse oförrätter som pågick under Havelanges styre av FIFA.
En sån lång period är snart ett faktum och det har hänt under mitt vuxna liv. Trots allt var jag 20 när de senast vann VM.
Förresten... Den där straffen var ingen straff.
* * *
Mer trist är det att Uruguay är ute. Men det var å andra sidan inte så oväntat.
När Cavani slog in sitt andra mål mot Portugal skrek jag som ett vilddjur av glädjen. Jag såg nämligen inte någon rimlig utgång för de himmelsblå efter att Portugal kvitterat.
Kanske ser jag på Uruguay med oroade ögon och målar fan på väggen då jag älskar dem för vad de är och vad de har varit.
Men jag ser ett lag som får slita ihjäl för sina framgångar där andra kör på normalstyrka.
Jag vet inte om det är så klokt. Uruguay går all in redan i början av sina matcher. Man stör motståndaren men gör det genom stenhård press. Som de ju inte kan hålla uppe i 90 minuter.
Men så har inte jag någon inblick i det hela och vill inte ifrågasätta Oscar Washington Tabarez.
Med den spelstilen och med Cavani borta var det inte mycket som talade för Uruguay.
Frankrike kan jag inte älska på samma sätt som förr. Det har ingenting att göra med att deras spelare är "bråkiga" divor som en tråkig svennestudio nånstans ständigt vill påminna alla om. Inte riktigt. Men detta tar vi en annan gång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar