Del 3: Det spelade roll, oavsett tjeckernas form

24. Tunisien
Innan VM struntade jag fullständigt i Tunisien. Men när öppningsmatchen mot England närmade sig började jag få härliga frankofila Nordafrikavibbar. Det tog mig till Marseille 1998 när engelska huliganer intog staden som inte bara huserade tillresta tunisiska fans utan redan hem för många fransoser med nordafrikanskt påbrå. Det blev förstås en massa elände i och kring staden.

Det gav matchen en extra laddning och när jag hör tunisiska fans på arenan och namnen på spelarna känner jag alltmer att Tunisien är det bästa som finns. En dos av äkta fotbollskultur.

I efterhand verkar Tunisiens sorti- och Englands avancemang så självklar men det var ju först efter de vitröda slarvat med markeringen på Kane på hörna som det blev så. Hade matchen slutat 1-1 som det såg ut att göra så hade det blivit darrigt på slutet.

Desto värre blev det mot Belgien när man sökte en något mer offensiv linje. På slutet var man påväg mot konststycket att torska mot Panama. Men två mönsteranfall senare så var segern ett faktum.

Men summa summarum så blev det ännu en tråkig historia för Tunisien där man inte gjorde bort sig men inte heller var särskilt nära avancemang.

1 seger
0 oavgjoda
2 förluster

5 gjorda mål
8 insläppta mål

22. Tyskland
Dagen jag inte trodde skulle komma kom: Ett hjärta för Tyskland. Jag gick miste om världens enorma skadeglädje kring Tysklands fantastiska flopp som saknar motstycke i landets VM-historia.

Hade någon föreslagit innan VM att tyskarna åker i gruppspelet hade jag för det första avfärda det som humor. Men vad jag hade känt inför det hade varit att det vore en ganska kul grej. Och det ställs mot min barndom då jag hade sagt att det vore det mest underbara som skulle kunna hända i ett VM. Men ni känner alla till den tyska metamorfosen. Det är väldigt svårt att applicera känslor man hade för 90-talets Tyskland - som ändå lär ha varit aningen mindre djävulsk än tidigare upplagor, med vissa undantag - på Jogi Löws snälla Tyskland som i mina ögon har många sympatiska spelare.

Men jag ska säga vad det var som jag mest av allt beklagade; Under Sydkoreamatchen bara Tyskland sin retrotröja med passning till VM 90; den gröna med svaga blå nyanser och geometriska mönster. Det vattnades i munnen på mig. Det var det snyggaste jag sett i ett VM på väldigt, väldigt, länge.

Att de förmodligen skulle möta Brasilien i den mest kittlande åttondelen någonsin, med tanke på 1-7-historien, gjorde inte saken värre.

Nu såg jag matchen med halva ögat då det ju spelades Mexiko-Sverige samtidigt. Vad jag kunde se var chockresultatet följden av Tysklands oförmåga att göra mål och tilltagande desperation ju längre matchen led. Det finns egentligen ingenting som talar för att Tyskland hade förlorat den matchen om man gjort ett ledningsmål.

En vanlig kommentar är att... "Det var inte där Tyskland åkte ur". Men... Jo, det var där Tyskland åkte ur VM. Att förlora mot Mexiko händer. Ångestmatchen mot Sverige vann man ju till slut. På det som jag nog fortfarande håller som VM:s största individuella prestation; Toni Kroos frispark som på petning - med stressfaktorn som tillkommer - skruvar in bollen i bortre hörnet. På den allra sista chansen. När laget står inför ett monumentalt historiskt fiasko.

Synd är det väl att då det i slutändan var förgäves.

Jag är ingen expert men om nån frågar mig så skulle jag säga att Tyskland åkte ur pga Löws rotering efter Sverigematchen. Sett till förutsättningarna gjorde laget en bra match mot Sverige. Det blev tydligt att Löw hittat ett vapen mot Sveriges samlade försvar - hårda låga inlägg - och det gav resultat direkt. Segern var välförtjänt.

Vad var det som fundamentalt ändrade läget inför Sydkorea? Jag har då svårt att se det.

Man kan på Bosse Hanssons vis säga något i stil med att det "inte hade spelat någon roll" om man gått vidare. "Tjeckerna (brassarna) var i storform". Att åttondel eller inte så hade Tyskland inte så jättemycket att hämta i detta VM och hade förmodligen åkt relativt tidigt med egna mått mätt.

Men för mig spelar det roll. Precis som det spelade väldigt stor roll att Brasilien var där i Turin 1990 och spelade en åttondel mot Argentina. Det är små detaljer som kan göra ett VM bättre än vad det är och i detta fall vet jag inte ens om det är en liten detalj att Brasilien direkt efter förnedringen på hemmaplan får chansen att göra upp med Tyskland. Ett Tyskland som antagligen hade lirat i det där urläckra grön-vit-gröna stället.

1 seger
0 oavgjorda
2 förluster

2 gjorda mål
4 insläppta mål


22. Serbien
Historien upprepade sig. Serbien snackades upp. Och föll. Den här gången såg det lovande ut länge. Man vann den så viktiga premiären och när Mitrovic nickade in 1-0 mot Schweiz såg saken klar ut. Sen kom Xhakas drömmål och när Shaqiri satte segermålet som en blixt från klar himmel var det så gott som kört. Normalt har man råd att förlora om man redan vunnit ett, men inte mot direktkonkurrenten i en grupp där jätten Brasilien huserar.

Det mesta talade för segerkrav mot brassarna i avslutningen och just i detta VM hade det kanske kunnat hända. Men mesta mästarna säkrade gruppsegern som vanligt.

Det är lätt att tala om detta som ett typiskt serbiskt fiasko men tittar man på truppen så säger det egentligen något att lagkaptenen är Kolarov och att ordinarie striker är en anfallare som knappt platsar i ett engelskt bottenlag; Det finns absolut kvalitet i detta serbiska lag men det är inte för starkt för att kunna förlora en kamp mot Schweiz. Vi har alla väldigt lätt för att överskatta jugoslaviska lag och underskatta detta Schweiz som under en ganska lång tid levererat på hyfsat nivå.

Min fråga handlar mer om varför Kroatien ständigt går så mycket bättre än Serbien. Handlar det om pengar? Att kriget blev större för Serbien?

1 seger
0 oavgjorda
2 förluster

2 gjorda mål
4 insläppta mål

21. Nigeria
Jag kör en sammanfattning för att försöka få grepp om det här landslaget. En sammanfattning av landet samtliga sex VM-turneringar.

1994 - Debuterar med besked genom att kontra sönder Bulgarien med 3-0. Vinner gruppen och är minuter ifrån att skicka ut blivande silvermedaljören Italien från VM i åttondelen.

1998 - Den starka debuten har följts av ett OS-guld och därmed är superörnarna odiskutabla kungar av Afrika. Klar gruppvinnare efter två inledande segrar. Förlorar med 1-4 mot Danmark i åttondelen och står där för en av VM:s största besvikelser.

2002 - Hamnar i "dödens grupp" och är utslaget efter två matcher.

2010 - Leds av Lasse Lagerbäck och kniper bara en poäng, bland annat tack vare en kontroversiell utvisning i den andra matchen. Är ändå bara ett mål ifrån avancemang. Skapar flera chanser till det men når inte hela vägen.

2014 - Har den här gången turen med sig när Bosniens mål felaktigt döms bort för offside. Går vidare till åttondel där Frankrike blir för svårt.

2018 - Gör en halvdan match mot Kroatien. Följer upp med att slå Island med 2-0 efter en av turneringens bättre individuella prestationer av Ahmed Musa (hade han varit mer berömd han målen aldrig slutat vevas). Behöver i praktiken bara en poäng för att komma till åttondelsrepris mot Frankrike. Får en biljett in på den vägen med en billig straff i sista matchen. Men arenan jobbar in Argentinas förlösande mål. Örnar out.

Summa summarum: trots att landslagsfotbollen överlag verkar bli jämnare och jämnare går Nigeria lite i motsatt riktning. Nivån är skapligt hög men där en semi var realistiskt på 90-talet kretsar allt kring gruppspel och åttondel.

Jag kände att det var dags för en vändning i sista matchen mot Argentina, just för att det var Argentina. Ett land som Nigeria så gott som alltid möter i VM:

1994: 1-2
2002: 0-1
2010: 0-1
2014: 2-3
2018: 1-2

Sjukt.

1 vinst
0 oavgjorda
2 förluster

3 gjorda mål
4 insläppta mål