Skriver detta ett par dagar efteråt.
Allt har kommit att handla om fallet Danielson.
Jag kommer förmodligen babbla på en del om det nu men jag har alldeles för lite energi kvar för att gräva i det ordentligt. För att utveckla mitt resonemang.
För den energin har gått åt att debattera saken.
Det är en het potatis och själv kokar jag i dessa diskussioner.
Fallet har skakat vänskapsförhållanden för mig. Kanske inte de djupaste av dem men ändå.
Det är någonting som får folk att se svart. Att det är en och samma sekvens som vi alla har sett men vi påstår helt olika saker om den. Jag antar att det är en metafor för alla motstridiga ideologier och dylikt som en samhällsdiskurs består av.
Låt mig sammanfatta allt jag vill säga i punktform:
1. Danielson ska inte ha rött kort. Han ska inte ha gult kort. Det är inte ens frispark för Ukraina utan om något friskpark för Sverige. Det säger regelboken.
2. Sluta döm en situation efter vem som blev skadad. Det har ingen betydelse. Att effekt värderas högre än avsikt innebär inte att varje gång någon får ont så får spelaren situationen dömd till sin fördel. Annars skulle alla spelare bara kunna ta en kamikazelöpning i motståndarens straffområde och få straff.
3. Jag vägrar vara pretto och leta fram exakt vad ukrainaren hette så i fortsättningen kommer jag referera till honom som ukrainaren. Han är förövare i situationen. Han är den som bryter mot regler om att äventyra sin motståndares säkerhet. Han är sen in i situationen och "tar inte ansvar för sin kropp" som Jonte E skulle ha sagt.
4. Det borde vara mer än uppenbart för alla vuxna människor att det är fullkomligt idiotiskt att visa en stillbild på kollisionen som bevis på att Danielson felat och ukrainaren är offret.
5. Om du är domare - oavsett nivå - så har du inget tolkningsföreträde om vad som faktiskt hände. Ditt tolkningsföreträde - om vi ger dig den - gäller enbart vad reglerna är. Så om du anser att det röda kortet är befogat och att du har rätt med regelboken som grund, då ska du kunna övertyga din meningsmotståndare. Om du inte lyckas så har du inte per automatik fel, men det visar i alla fall att debatten inte handlar om vad man får och inte får göra utan vad Danielson och ukrainaren faktiskt gjorde. Det är i den frågan vi finner skiljelinjen i debatten.
6. Det Danielson gjorde är inte en "tackling". Var snäll och respektera ordens betydelser.
Okej... Då går vi vidare.
* * *
England... Ja, vad säger man? Hade domaren haft mer stake hade Phillips fått det röda kortet och som turneringen visat i övrigt hade det varit förödande för de tre lejonen. Men, för min del är det ingen stor grej att så inte blev fallet. Det finns värre orättvisor. Hellre fria än fälla är en bra princip.
England imponerar inte i det konstruktiva spelet men är uppenbart svårslaget.
Tyskland bekräftar det man anade innan turneringen; att inget talar för att samma lag som för det mesta var så blekt i VM 2018 med samma tränare - lam anka dessutom - ska göra en 180 och göra underverk. Man är kanske det något bättre laget i första halvlek men i andra är man veka och skapar inte tillräckligt mycket.
Men en jättechans kommer och det hade varit så oerhört vackert om Müller satt den.
Det faktum att matchen slutar under ordinarie tid gör att det nog inte kommer att gå till historien som den ultimata revanschen för nederlagen på 90-talet men den ger lite balans i kampen på översiktsnivå.
Kan passa på att observera en meningsförskjutning i det här med "it's coming home".
Det verkar numer tolkas som att vi ska ta hem titeln, så att säga.
Men ursprungligen var det ju en enkel referens till att EM skulle spelas i England 1996. Fotbollens hemland. Något underbart i sig men också forum för vidare drömmar om att också vinna den, i Skinner, Baddiel och Lightning Seeds gamla låt.
* * *
Sverige... Mmmm. Det går inte att snacka bort att detta var lite av ett fiasko. Den första av betydelse som Jan Andersson upplevt.
Sverige verkar vara lite fast i att i sina bästa dagar bara prestera det som behövs för att överleva men inte så mycket mer därtill. Nivån anpassas till kravet. Sverige är alltså Teddy Lucic.
Det är det vi har sett i gruppspelet. Utifrån den prestationen borde man här ha kunnat vinna relativt komfortabelt. Jag talar inte utklassning men en ganska enkel seger. Det är den växeln som tydligen inte finns.
Man kan argumentera för att den inte har funnits sen VM-bronset 1994. Specifikt matchen mot Rumänien. Det var nästa nivå som krävdes. Viktigare än att ta en meriterande men inte avgörande poäng mot Brasilien i gruppspelet. Och även om det var "på håret", som Bo Hansson skulle ha sagt, så lyckades man den gången.
Därefter har vi en lång historia av antingen platta fall eller bara nästan-historier.
Om vi ska vara missnöjda med detta eller inte är en annan femma som vi får ta en annan gång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar