Raheem Sterling är en filmare.
För fem år sen väckte sånt hat hos fotbollsallmänheten mot filmare.
Idag finns VAR och spelaren får inte den värsta sleven eftersom han rimligen borde avslöjas av VAR. Det där systemet som skulle lösa allt domartjafs men som i bästa fall höll den på samma nivå och i sämsta fall ökade mängden domartjafs i diskursen.
Och som uppenbarligen inte ens kan göra det som kanske vore så gott som det enda goda VAR skulle kunna göra - att gripa in vid känsliga straffdomslut.
Inte ens i förlängningen av en EM-semifinal.
Det finns bara ett ord för det som hände ikväll och det är skamligt.
It's coming home. Jo, jag ser det. Som när argentinske kaptenen Rattin blev utvisad mot England 1966 med domarens motivering att han inte gillade Rattins trista uppsyn. Som när Spanien blev rånat på mål och straff i kvartsfinalen mot England 1996 (något som jag där och då valde att inte fästa någon större uppmärksamhet eftersom jag ville ha England vidare).
Det här med hemmadomare har ju idag blivit svagare på den stora scenen. Givetvis finns det många domslut som man vet aldrig skulle hända bortalaget men av den typen som nämns ovan och som till exempel Sydkorea fick i VM 2002 ett antal gånger... Ser man inte ofta idag.
Om dagens domare - som alltså redan har en liten historia med England i turneringen - ska räknas dit vet jag inte. Jag tycker inte att han var extrem men situationen som sådan är en skam.
Om matchen i helhet...
Jag vet inte om England har bevisat något stort trots att jag inför beskrev den här matchen som det stora testet. Med facit i hand vet jag inte om Danmark utgjorde ett sådant test men okej - om England lyckas kontrollera Danmark hyfsat väl och är tydligt det bättre laget... Då är det ändå kanske deras bästa prestation hittills med tanke på att Tysklandsmatchen inte var någon höjdare offensivt.
Vi kommer aldrig få veta om de hade klarat att spränga den danska muren - som hölls uppe med mycket smärta från danskarna likt deras krälande på marken mot Nederländerna i semifinalen 1992 - på egen hand.
Man hade ett tydligt övertag men förlängning är vad det är. Inte överdrivet mycket tid att spela på.
Och vid straffsparksläggning är det faktiskt väldigt svårt att se England som favorit sett till den hysteri som byggts upp och den historia man har med att svara på hysterin när det blir ordentligt tajt.
När ett lag vill ha straffar så brukar det vinna på straffar. Det är den psykologiska verkligheten.
Det är inget jag unnar danskarna. Det hade varit tråkigt om de lyckats ta sig till final på det sättet när man insåg att de nog inte hade så mycket i en final att göra. Å andra sidan hade det ju varit hysteriskt roligt om man ser till Englands berättelse. Hursomhelst unnar jag inte heller ett lag att gå till final tack vare en felaktigt dömd straff.
Schemichel gör en Jim Leighton 1990 och 2-1 är ett faktum.
Det följs av att Aston Villas gamla lagkapten förnedrar Aston Villas nuvarande lagkapten genom att byta av honom en knapp halvtimme efter att ha bytt in honom.
Vad var det för nåt?
Var Southgate verkligen så livrädd för Gettysburg-Danmark att han inte ansåg sig ha råd med en teknisk offensiv spelare på plan?
* * *
Nu väntar en unik final med England och Italien. Det har självklart inte hänt förut eftersom England bara har gått till final en gång tidigare, för 55 år sen.
Sett till ligafotbollen över 100 år så är detta ett möte mellan Europas två största giganter.
Och det låter ju fint på pappret, och kommer även i praktiken att vara mer mumma än många andra matcher i turneringen... Men när den spelas därute på nya Wembleys gräs kommer det inte att vara de gamla fina originalen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar