söndag 8 februari 2009

Uppstickarna och de förbannade

Reggina svarade på min ifrågasättning med att skrälla rejält i Milano. Det var längesen jag hade varit så säker på en matchs utgång som igår kväll. Jag var ganska säker på att Milan skulle i princip spika matchen efter första halvtimmen. Och nu gjorde Reggina inte någon stormatch direkt, men de utförde sitt jobb galant, och det såg ut som Milan i början av förra säsongen igen. Attack på attack, avblåsta mål, straffar... Men ingen seger.

Så det kanske inte var någon ordentlig markering från kalabresernas sida mot konkurrenterna. De ligger fortfarande väldigt illa till. Men de visade väl att de inte har gett upp i alla fall. Kommer inte att bli avsågade riktigt än.

Annars spelades ju en ruggigt läskig match i eftermiddags mellan Torino och Chievo uppe i Piemonte. Jag är glad att Cagliari förmodligen slipper såna matcher den här säsongen. Il Grande Toro tog ledningen men tappade den. Jag förstår att fansen är oroliga. Man tappade ju poäng även hemma mot Reggina nyligen, så i och med dagens match har man gått miste om 4 poäng som man enligt förhandstipsen skulle kamma hem. Jag kommer inte hålla fast vid min tips att "Toro klarar sig" som en envis apa oavsett vad som händer, men just nu skiljer det bara tre poäng upp till Lecce ovanför strecket. Så jag står fast.

Cagliari, ja. Det känns som att oavsett omständigheter så blev det ett riktigt fiasko. Jag kan inte släppa det. Det var den första hemmaförlusten sedan 23 september, när Juventus vann på Sant'Elia i den tredje omgången. Det var den första förlusten hemma mot Atalanta på 45 jävla år. Det var första gången vi nollades på 16 raka matcher, alt. fyra månader. Att det till stor del beror på en utvisning på en viss uruguayansk lagkapten till mittback, kan inte sänka mina olustkänslor när jag ser resultattavlan annonsera CAGLIARI 0 - 1 ATALANTA. Att förlora på hemmaplan mot ett mittenlag hemma på Sardinien känns riktigt ruttet. Värre än att torska mot ett lag som befinner sig i typ Regginas läge inför gårdagens kvällsmatch.

Därför är jag galet nog nästan rädd för att vi inte ens ska greja kontraktet nu. Det vore bara så typiskt att någon skulle ta ifrån glädjen från mig. Från sjunde himlen till seriens skämt; ett lag som inte grejar att ta 6 poäng på de återstående 15 matcherna (inför dagens).

* * *

Igår hade jag förmånen att se Ryan Babbel slösa bort Benayouns lilla solonummer som banade vägen för Kuyts inspel i straffområdet, genom en pinsam miss några meter framför helt öppet mål. Shit happens men det gjorde saken lite värre att om han bara hade satt fram vänsterfoten så hade han troligen gjort mål. Nu försökte han få till det med högern och det blev skandal. Några minuter senare gjorde Portsmouth 1-0 och det var slutet på ännu en i raden av många pinsamma resultat för de röda. Så jag blev förstås mäkta chockad när jag såg vad som hade hänt, i efterhand, på Livescore.

Betydelse? Jag vet inte. Men nu är Liverpool fem poäng före Chelsea, som nästan alla har sett som Man Uniteds enda riktiga konkurrent om titeln.

Till och med Aston Villa ligger före Chelsea nu. Det var tydligen deras sjunde raka bortaseger mot Rovers. De får väl därmed räknas som säsongens lag i PL. Och det bekräftar Martin O'Neills storhet. Vilket glädjer mig, för hans kopplingar till Brian Clough.

Och det är dåliga nyheter mest för Arsenal. Jag vet att det är långt kvar, men ärligt talat blir jag verkligen förvånad om Arsenal inte missar fjärdeplatsen nu.

Fast i och för sig, de har ju Arshavin nu. De kommer nog vinna varje resterande match och gå om United i tabellen. Vinna ligan.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , ,

Inga kommentarer: