15. Nederländerna
Nederländerna är ett märkligt fotbollsland som inte gjorde entré i den stora världsfotbollen - sett med landslagsögon (i en era då europeisk klubbfotboll inte var lika global) - förrän 1974. Då dominerade man omgående under två mästerskap, varefter man åter föll i dvala av helt andra skäl, och återvände till den stora scenen 1988 för att vinna hela den EM-turneringen.
Vansinniga siffror.
Och trenden har i stort sett varit densamma sen dess. Okej, man har varit långt ifrån dominanta i många turneringar som man ställt upp i. Men när man väl har kvalat in så har man alltit tagit sig vidare.
We don't do crashing out of a tournament at group stage.
Ska vi åka ur så tidigt, då kan vi lika gärna stanna hemma. Som 1980, 1982, 1984, 1986 och 2002.
Det är egentligen inte så förvånande. Traditionellt sett har Holland spelat en sorts fotboll som inneburit att man har varit behövt vara överjävligt bra för att gå riktigt långt. Deras offensivt drivna fotboll med en något naiv syn på försvarsspel innebär att man kan köra över all motstånd som är sämre - till skillnad från en del andra jättar - till exempel Italien - som kan få det besvärligt mot vilket lag som helst; hamna i lägen där man helt enkelt har svårt att producera framåt, även om motståndet i det stora hela är mediokert.
Det är därför först när man stött på riktigt bra lag som man fallit. Låter som en självklarhet, men vi som har följt det här spelet vet att så inte är fallet. Många lag höjer sig tvärtom när de får möta de bästa.
Men nu blev det alltså ändring på det.
Jag borde ha vetat det. I flera år, mellan 2004-2011 eller så, höll jag fast vid att Holland inte är något bra landslag. Till slut fick jag ge mig och skriva upp laget som en kandidat till guldet. Och då kom det som jag indirekt hade varnat för hela tiden.
Det handlade mycket om otur, men sett til matchbilderna är det också ganska logiskt. Holland var inte särskilt bra mot Portugal, väldigt ojämnt mot Tyskland och ganska håglöst mot Danmark.
Nå, det är väl inte mer än rätt. Jag minns hur jag i juli 2010 såg ett av de mest missvisande slutresultaten i VM/EM någonsin. När detta Holland gjorde absolut ingenting utöver att nicka in en hörna på 90 minuter mot Brasilien, och ändå lyckas ta sig ifrån den matchen som segrare.
I det slappa fotbollsklimatet i media har detta inte riktigt erkänts. Man har valt att ta till klichéer och påstå att Holland gnetade sig in i matchen och vände heroiskt på underläge mot jätten från Sydamerika.
Inte Glenn Strömberg. Det gladde mig oerhört när jag under årets turnering hörde via hans kommentar att han fortfarande inte har glömt det som hände 2010. Glenn var tydlig redan då; han visste att den stora frågan efter den matchen var: Hur fan kunde Holland vinna den här matchen?
Den matchen, och en hel del flax med lottning och andra faktorer utanför deras egna angelägenheter gjorde att man nådde ända fram till final.¨
Visst kan man säga att man då till slut fick betala priset genom att ta den tredje silvermedaljen (fortfarande utan VM-guld), men det är inte förrän nu som jag ser att de på något sätt har betalat priset. Fotbollsgudarna brukar köra på balans. Även om inte ens de lär kunna balansera Chelseas grej med maximalt flyt i Champions 2012. Det skulle kräva att Chelsea åker ur Premier League.
Siffror:
0 vinster
0 oavgjorda
3 förluster
2 gjorda mål
5 insläppta mål
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar