12. Schweiz
Hur Schweiz avslutar den här turneringen är inte i karaktäristiskt och speglar inte heller prestationen i gruppspelet så sammanfattningen drabbas onekligen av en svårighet. Å ena sidan är man beredd att återigen klargöra för hur imponerad man är, å andra sidan drabbades Schweiz av en pinsamhet som mer eller mindre saknar motstycke i landets mästerskapshistoria även om jag kan ha missat nåt dråpslag från 60-, 50- eller 30-talet.
Det är i stort sett samma gamla gäng som kört på sedan 2014 men med ny tränare i Murat Yakin, den gamle landslagsmannen vars plats som landslagstränare jag hade hört inför mästerskapet men hade såklart hunnit glömma bort när det hela väl startade. Så när jag såg Yakin tyckte jag att han såg ut som Niko Kovac och utgick från att Niko Kovac tränade Schweiz. Något som låter rätt klippt och skuret för en lagom känd ex-spelare från Kroatien verksam i den tyska fotbollen.
Premiärseger mot Kamerun gav laget kommandot i kampen bakom Brasilien.
Så när man skulle till den omtalade andraronden Serbien-Schweiz var förutsättningarna omvända mot fyra år sen. Nu var det serberna som behövde vinna. Efter den svängiga inledning tog Schweiz ledningen med 3-2 och den serbiska motoffensiven blev förvånande lam.
Lite bråk blev det både på läktare och framförallt på plan där Granit Xhaka än en gång var en av huvudpersonerna. Det var också en av VM:s finare stunder men en typ av total kaos i slutminuterna när serberna inte längre kunde se morgondagens ljus fick vi tyvärr inte.
I det läget tänkte man att Schweiz har gjort det igen. Kvalat in före Italien och tagit sig förbi gruppspelet medan ingen tagit dem på allvar.
Min magkänsla var att man skulle ta Portugal just eftersom ingen tar dem på allvar men... Så kom det. 1-6. Oerhörda siffror och inte likt hur det brukar vara. Mästerskapen bakåt mot 2014 har alla slutat med uddamålsförlust eller straffsparksläggning ut.
Det är sånt som händer och i slutändan inte mycket att haka upp sig på. 0-2, 1-6... Portugal levererade och då är man helt enkelt för bra för Schweiz.
1,5 år kvar till nästa kamp. Jag gissar att Schweiz spelar i åttondelen då också.
2 segrar
0 oavgjord
2 förluster
5 gjorda mål
9 insläppta mål
11. Australien
En av VM:s största överraskningar.
Kom till turneringen med sin mest anonyma trupp sedan 70-talet och tog sig vidare från gruppspel för första gången sedan 2006.
Det var faktiskt ett brunkargäng som hade lite flyt men jag kan känna att man är värd det då Aussie alltid gör bra ifrån sig i gruppspelet och har stundtals varit nära avancemang efter heroiska insatser. Är man alltid med i matchen kommer det någon gång att studsa ens väg.
Det var förstås mot Tunisien som drömmen borde ha tagit slut men man tog sin smash-and-grab-seger.
Därifrån var utgångspunkten att det ändå inte skulle räcka då dansken nog skulle hitta en seger i avslutningen och gå om men nejdå... Och trots att Tunisien överraskande tog tre pinnar mot Frankrike lyckades man ju till och med vinna mot Danmark och summera gruppspelet med imponerande sex poäng.
Just målet mot Danmark var en av VM:s höjdpunkter för mig. Ett kontringsmål där dessa dussinlirare som knappt platsat i Danmarks tredjeelva ändå lyckas ta de rätta stegen i varje moment trots att allt står på spel. Det är sånt som gör fotboll till vad det är och VM till något fantastiskt.
Åttondelen mot Argentina snackade jag upp som en repris på interkontinentala kvalplayoffet från 1993. 1-2 och jag hör mycket snack om att det var så nära att man hämtade in 0-2 men jag köper inte det riktigt. Den argentinska kontrollen är hyfsat stabil.
Så vi tar med oss det där fina uddamålet mot Danmark.
2 segrar
0 oavgjord
2 förluster
4 gjorda mål
6 insläppta mål
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar