8. Portugal
Bästa VM:et för Portugal sedan 2006 är ett faktum. Men det är inte som en framgång vi sammanfattar det.
På den tiden var man inget land att räkna med allra längst fram i turneringarna om man utgick från Portugal som fotbollsnation och deras VM-trupp. Flera från den gyllene generationen hade slutat, Figo var inte fullt lika bra som tidigare och många av spelarna var solida arbetare med bakgrund i bland annat Jose Mourinhos Porto.
Vi var många som tänkte att Portugal var påväg tillbaka till en mer obskyr tillvaro bakom toppnationerna eftersom det var deras historia. En relativt liten nation som då och då kom in i en framgångsrik era, a la Belgien eller Sverige.
Men tiden har visat att Portugal är nu för åtminstone ett par decennier framåt ett fotbollsland att räkna med på samma sätt som Nederländerna tog det steget på 70-talet och Frankrike på 80-talet. Man har en enorm talangproduktion och en framgångsrik talangskola. Det behövs inte ens neutraliserade brasilianare längre.
Men överflöden av duktiga spelare har gjort att man kan falla igenom om man inte hittar den rätta mixen. Tidigare var man likt Sverige inte i en position att kunna välja så värst mycket överhuvudtaget och uppsidan var en svårslagen stabilitet.
Nu plockade tränare Santos ut fel elva - kan man argumentera för - mot Marocko så man föll vid den så starka skiljelinjen mellan kvartsfinal och semi mot ett Marocko som hur bra det än är inte ska räcka till mot Portugal.
Och trots portugisernas bitterhet efter matchen var det inte särskilt orättvist eller smutsigt och desperat agerande av Marocko. Portugals motbud var helt enkelt inte tillräckligt bra efter att man hamnat i underläge.
Det räckte mot Ghana och Uruguays mindre starka prestationer och i och för sig en ohygglig asfaltering av Schweiz men med facit i hand kanske det sett helt annorlunda ut om de sistnämnda tagit ledningen i den matchen.
I backspegeln kommer detta VM även att beskrivas som Cristiano Ronaldos stora fall. Efter att hamnat i onåd i Manchester United månaderna innan blev det något liknande här där han inte tog lätt på petningen mot Schweiz.
Jag har aldrig varit ett stort fan av Ronaldo men tycker att skadeglädjen som massorna uppvisar är motbjudande. Det är mycket fördomar som kommer fram på ett olämpligt sätt och det är obehagligt när den ena efter den andra bara vill haka på snarare än att känna att det räcker med alla mot en.
Mina antipatier sparas istället till Bruno Fernandes som länge varit en osportslig typ som dessutom inte står för sitt svineri utan ofta söker allmänhetens sympatier via sociala media efter att han misslyckats i en match. Han deltog givetvis i gnällkören om att domaren i kvartsfinalen var argentinare vilket tydligen ska ha någon jättebetydelse enligt portugiserna. För att argentinarna var jätterädda för just Portugal eller avskyr Portugal för att de är Team Messi och ser Team Ronaldo i Portugal?
Kom igen.
Det blev rent av komiskt när Pepe beskrev det helt otroliga i att domaren bara lade till 8 tilläggsminuter. "I en VM-kvartsfinal!". Där talar vi om snabb anpassning till nya domartrender.
Så, Portugal... Godkänt men aldrig hade de sett så starka ut på pappret tidigare.
3 segrar
0 oavgjord
2 förluster
12 gjorda mål
6 insläppta mål
7. Brasilien
Ah... VM-klassikern att Brasilien åker ut mot alla odds. Det brukar hända just i kvartsfinalen som jag skrev om under turneringen.
Det är nästan alltid att betrakta som en flopp.
Men innan vi går dit måste det observeras att Brasilien fortfarande har en otrolig förmåga att alltid leverera i gruppspelet.
Det händer aldrig att man behöver darra. Redan i premiären tenderar man att blåsa bort alla eventuella tvivel och om det ser aningen knackigt ut stänger man snacket helt i den andra matchen.
Jag tycker att det ändå är rätt fascinerande. Många andra storheter brukar då och då gå på en mina i början och tvingas spela med kniven mot strupen. Argentina har varit där och Italien likaså. Frankrike. Och på senare tider har även tysken lagt till sig med den instabiliteten.
Förr i tiden var ryktet att FIFA-presidenten Havelange givetvis fixat enkla lottningar för Brasilien men med så många år utan honom vid rodret och bara en snabb återblick ser man att det inte är hela svaret.
Serbien avfärdades enkelt med VM:s mest spektakulära mål av Richarlison. Schweiz blev aningen svårare men Casemiro fick något turligt in bollen. Bänkspleare in mot Kamerun och förlust. Detta bidrog för övrigt till att Brasilien faktiskt luftade samtliga sina spelare under mästerskapet.
Sydkorea var en munsbit och ingen värdemätare i åttondelen.
Där uppstod också debatten om det överdrivna dansandet efter målen. Något som redan varit på tapeten under klubblagssäsongen där Vinicius på grund av sina danssteg hamnat i klinch med Diego Simeones macho-Atleti. Tyvärr ledde det även till en del rasism från de rödvita fansen i Madrid.
Jag tillhör själv belackarna. Inte mot Vinicius i Real Madrid. Det tyckte jag inte var något nytt eller anmärkningsvärt.
Men det som brassarna sysslade med mot Sydkorea är bortom fotbollens hederskodex. Det är lite förnedrande mot motståndaren. Som i ni är så sopiga att vi dansar förbi er.
Mer personligt tycker jag bara att VM är för mycket allvar för att man ska ta plojet till den nivån.
När jag ser bilden på fyra brassar som linjedansar känner jag att om detta är bilden av de blivande världsmästarna så är det kört för VM.
Och dessutom... Hur ska det motiveras att spelare får varning för att de tar av sig tröjan efter ett mål medan brassarna tillåts stå och dansa i flera minuter efter målet?
Hybrisen bestraffades omgående. 1-1 mot Kroatien och ut på straffar.
Och ändå är det inte som att kroaterna drar ner byxorna av mästarmästarna utan det är nonchalansen att inte vara försiktig i förlängningens sista minut. Bolltapp högt uppe, kroatisk kontring och tursamt mål.
You do it to yourself, and that's what really hurts.
Även om man kan tycka att den psykologiska utgången var given inför straffarna var jag själv inte så säker. För trots allt press så brukar Brasilien vara lika säkert på straffar som man är i att vinna sin grupp utan bekymmer.
Men nu kom det sig att de ändå förlorade på straffar i VM för första gången på 36 år.
Därmed tangerade man även ett historiskt negativt rekord:
Det kommer att vara minst 24 år utan brasilianskt VM-guld om man ändå lyckas ta sin sjätte titel om fyra år.
Så blev det ju även när Havelange tog över FIFA. För all favorisering så tog det ju 24 år för Brasilien att vinna VM efter att Pele, Tostao och gänget tog guld nummer tre i Mexiko 1970.
Men det kanske bådar gott för det som komma skall.
3 segrar
1 oavgjord
1 förlust
8 gjorda mål
3 insläppta mål
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar