Utvärdering: Plats 3-4

 4. Marocko

När Kamerun sprängde vallarna för 32 år sen kom Pele med det berömda citatet som för varje år låtit mindre träffsäkert.

Det var säkert något han bara sade utan att tänka efter för mycket. Det ska vi ha med oss när vi ger oss in i att analysera uttalandet.

Men det var ju att ett afrikanskt lag skulle vinna VM innan årtusendet är över.

Och eftersom de då bara hade två chanser på sig tror jag inte att Pele var bokstavlig. Hans poäng var att det kommer att ske i en närstående framtid.

Men det tog 12 år innan Senegal upprepade bedriften att nå kvartsfinal. Ghana följde efter och föll på mållinjen. När pratet om guld ersatts med diskursen om när ett afrikanskt landslag ska nå längre än Kamerun gjorde.

Svaret har vi äntligen fått. Marocko 2022.

Lottat in i en på förhand svår grupp. Men inte omöjlig. Även om utgångstipset hos den breda allmänheten var att de europeiska storlagen skulle ordna avancemang dömdes inte Marocko ut som chanslöst.

Tajt organisation blev receptet och med inledande 0-0 mot Kroatien kunde man sniffa en framgång som man inte haft på 36 år i VM-sammanhang.

Det stora genombrottet kom förstås mot Belgien där det länge såg ut att bli en typisk sån där match där lillebror missar sina möjligheter - oavsett om det är via brända chanser eller bortdömda mål - och blir bestraffad en bit in i andra halvlek. Men Marockos fart bara fortsatte och det blev tydligt att vi hade att göra med fallet där uppgång och nedgång möts. 

Med en halv matchboll mot avsågade Kanada gjordes den processen kort. Gruppsegrare. Igen.

Sedan 1986 hade Marocko innan detta spelat tre VM och sanningen är att även om man alltså varje gång åkte ut i gruppspelet gjorde man knappt en dålig match. Framförallt 1998 borde man ha gått vidare men rånades av yttre omständigheter. 

Så, egentligen var detta så naturligt. Förr eller senare måste man få utdelning om man alltid levererar.

Åttondel och derbyfaktor. Spanien. Cheddira presenterar sig här som lagets stora målsumpare. Marockos Guivarc'h. Men det är spanjorerna som förväntas vinna och misslyckas kapitalt. Missar samtliga av sina tre straffar. Bounou är hjälte och Hakimi likaså. Det dansas med mödrar. Marocko är the talk of town.

När Portugal står på tur och har nyss sprängt Schweiz i bitar är rubriceringen "nu har man väl nått så långt man kan nå?". Istället går nordafrikanerna ut och övertyga än mer. Är visserligen på efterkälken i början av första halvlek men efter El Nesyris otroliga spänst och nickmål får Portugal aldrig något ordentligt tryck igen.

Ytterligare ett känsligt europeiskt möte nästa... Världsmästarna Frankrike. Och ballongpysen kom omgående, i den femte minuten. Vi det laget blev Theo Hernandez den förste spelaren i VM att göra mål mot Marocko eftersom det dittills bara varit ett självmål mot Kanada som hamnat bakom Bounou.

Receptet för detta underlägsna och dessutom slitna Marocko hade ju varit att hålla 0-0 långt in i matchen för att på så sätt kunna jäklas med pressade Frankrikes nerver. När hugget istället kom omgående trodde vi alla det var slutet på sagan och inväntande en lång sträcka till slutsignalen.

Vi fick mer eller mindre motsatsen. Marocko steppar upp och skapar. En del riktigt farliga chanser. Och ska ju ha straff när Hernandez klantar till sig mot Boufal (VM:s hårdaste namn?) men belönas med frispark. Det fortsatte även efter 0-2. Marocko föll med flaggan i topp och visade att man visst kunde prestera när man behövde föra matchen. Mot VM:s starkaste offensiv dessutom.

Bronsmatcher behöver vi kanske inte kommentera ingående. Vi noterar att det inte blev medalj för Marocko och det hade varit något, men stör inte helhetsbilden. 

Det kollektiva minnet runt ett VM är inte vad det en gång var så jag säger inte att många småbarn världen runt kommer att ha fått ett hjärta för Marocko nu så som jag och andra fick för Kamerun 1990, vad vissa fick för Algeriet 1982 eller Mexiko 1986 och så vidare. Mystiken är avtäckt dessa dagar. 

Men vi har inte gått från hundra till intet och jag tänker att ett historiskt intryck ändå har gjorts. Ett som förstås kommer att bli nästintill omöjligt för Marocko att överträffa, men nu har i alla fall gränsen flyttats fram ytterligare och något land lär förr eller senare ta över stafettpinnen och bli första laget utanför Sydamerika och Europa att nå VM-finalen.

3 segrar

2 oavgjorda

2 förluster

7 gjorda mål

5 insläppta mål

3. Kroatien

Ja, hur fan gick det till?

Att Kroatien tog medalj igen?

När man tittar tillbaka på den här turneringen så hittar man inte många stunder där Kroatien imponerar. Och ändå räcker det ända fram till en tredjeplats i VM. 

Ganska länge framstår man som det andra trötta euroepiska laget i Grupp F. Finalisterna från 2018 som nu lär landa på kvartsfinal i bästa fall och ut i gruppspel i sämsta fall. Där står man med 0-1 mot Kanada och allt tyder på att de ska kontras bortom räddning. 

Men man komma tillbaka starkt och det är väl precis där Kroatien ändå gör något riktigt bra i VM. Man är män mot kanadensiska pojkar. Blir intre ihjälstressade utan spelar in sig tillbaka i matchen med sin bollskickligheten och nån timme senare är det Kanada som är förnedrat.

Och där vände allt? Nix. De där överdrivna men inte grundlösa skämten om Romelu Lukaku? Hade nån av de bollarna gått in så hade bronsmedaljörernas VM slutat redan där. 

Om inte där så hade det också kunnat ta slut i åttondelen mot harmlösa Japan. Asiaterna hade energireserver i förlängningen och hade ju lett matchen med 1-0 tidigare.

Brasilien? Borta med några få minuter kvar av förlängningens tilläggstid. Lyckas få till en tursam kvittering när brassarna tidigare varit övermodiga.

Mot Argentina är man numret mindre vilket förvånar en del. Men då har man redan passerat spärren till 7 matcher och har bara ett sönderkört Marocko kvar att spela mot.

Brons.

Beröm skall ges till fotbollsnationen Kroatien men just den här gången... Ja, det blir en utmaning att komma på en annan VM-bronsmedaljör som uträttat så lite av värde för att få medaljen. 

Jag antar att cupspel är vad det är. Men detta kommer att spä på den svenska besattheten av att "lilla Kroatien" kan nå såna framgångar och "varför kan vi inte vara som Kroatien?". Folk minns resultat men inte de små detaljerna som kunde för allt i en totalt annorlunda riktning.

2 segrar

4 oavgjorda

1 förlust

8 gjorda mål

7 insläppta mål