10. Senegal
Efter grupp A:s siffermässigt acceptabla men spelmässigt deppiga inledning där värdnationen visade sig vara numret för litet, och efter turneringens andra match där ett ofokuserat Iran asfalterades av England, var Senegals entré i turneringen mot stora Nederländerna en tröst, då vi äntligen fick se ett land utanför västvärlden visa att det fortfarande finns motstånd och att de stora inte bara kommer att kunna dansa sig framåt mot slutskedet av turneringen.
Med facit i hand skulle detta på många sätt bli den globalt mest jämna VM-turneringen någonsin men det visste vi förstås då. Senegal kan man lita på, kände jag.
Det blev ändå förlust mot de orange. Följt av klar seger mot värdnationen.
Och därmed en typ av final mot Ecuador i slutomgången.
Här blev det tydligt som att man fick en andrachans för 2018.
Även då stod man mot ett gul-blå-rött land i form av Colombia men förlorade med uddamålet. Poäng hade räckt, och förlust hade också räckt om Polen gjort ett mål till mot Japan. Ni, minns det... När man som första land i VM-historien åkte ut med Fair Play-statistik som skiljande faktor.
Den här gången var läget på ett sätt sämre. Vinst var ett krav eftersom Ecuador tagit poäng av Nederländerna.
Samtidigt behövde man inte bry sig om den andra matchen överhuvudtaget och trots allt var Colombia 2018 ett klart starkare lag än Ecuador 2022.
Dock hade Ecuador imponerat så långt.
En ganska billig straff satte Senegal i förarsätet.
När Ecuador kvitterar hinner man knappt bli nedslagen innan backstjärnan Koulibaly nickar in laget tillbaka i ledning på en inspelad frispark.
I åttondelsfinal mot England börjar man bra och det är i dessa moment man börjar tänka på den där Sadio Mane igen. Hade han kunnat utnyttja de chanser man skapade bättre? Hur hade 1-0 för de grönklädda påverkat England?
Nu blev det engelskt mål och därefter var Senegal aldrig med i matchen igen.
Men även om känslan är att Senegal gjorde något av ett mellanmjölk-VM var det landets första match i slutspelsfasen sedan den där succésommaren för tjugo år sen när tränaren Aliou Cisse var lagkapten och man nådde kvartsfinal på ett imponerande sätt.
2 segrar
0 oavgjord
2 förluster
5 gjorda mål
7 insläppta mål
9. Japan
Hur sammanfattar man ett lag som besegrar både Spanien och Tyskland i ett gruppspel av VM?
Låter som världens bästa lag.
Men... Så var det ju inte och jag tror inte att ens resultat svart på vitt den här gången kommer att få folk att tänka tillbaka på historien och prata om Japans stora 2022-lag.
De var helt enkelt inte så bra. En skräll från ingenstans kan många länder plocka fram. Den här gången blev det två men den andra fick man till skänks av Spanien på så sätt som stora lag ibland gör när de tänker större än att blott avancera från gruppspel.
Samma Japan förlorade ju för övrigt mot Costa Rica utan att det på något sätt var orättvist.
I min värld är 2010 fortfarande Japans bästa turnering hittills. Det laget hade ett nästan identiskt facit mot den här kampanjen men segrarna var mer övertygande. Man förnedrade Danmark med sitt smarta spel i gruppavslutningen så avancemanget rådde det inga tvivel om.
Det betyder inte att detta inte var en framgång. Åttondelsfinal för andra VM i rad. Trenden är tydlig. Japan är inte alltid hyperstarkt i kvalet men väl i slutspelet tenderar man att leverera och inte verka numret för litet.
Och med allt ovannämnda sagt hade man sådan energi i 120-minutsmatchen mot Kroatien att jag började tänka att de var dopade. För om de inte är det, vad är det som gör att världens största fotbollsländer inte likt dem knäckt koden om hur man kan ha full gas efter 100 minuters spel i en VM-åttondel?
Jag väntar fortfarande på svar.
2 segrar
1 oavgjord
1 förlust
5 gjorda mål
4 insläppta mål
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar