Utvärdering: Plats 5-6

 6. England

Jag sa ju det. Om och om igen. Och att det behövdes sägas är en indikation på hur mycket folk avskyr att tänka några sekunder extra innan varje utvärdering.

Det krävs inget geni.

I ena hörnet:

Sverige, Danmark

I andra hörnet:

Frankrike.

Gareth Southgate har inte gjort underverk med landslaget. Han har inte åstadkommit något som Hodgson, Capello, Svennis m fl inte var kapabla till att göra. Han har bara mött sämre lag.

Så fort den turen med lottning tog slut åkte han ut i kvarten som ett genomsnittligt engelskt landslag brukar göra. 

Allt som allt gjorde han ett ganska bra VM. Gruppspelet gick som på räls när det väl behövdes - man blev väl bekväma inför matchen mot USA - och 3-0 mot Senegal i åttondelen är inte att fnysa åt.

Mot Frankrike gör man en okej insats men lyckas ju inte göra något spelmål. Kane klarar inte heller av att ta tillvara på alla straffar. Bjuder på en Baggio 94 fast i ett mindre dramatiskt läge.

Men en sak måste sägas. England ser ut att ha något på gång. Att kunna få fram sitt starkaste lag sedan Sven-Göran Erikssons namnstarka men lite trist spelande landslag i början av millenniet. De är säkert fortfarande överskattade men Kane, Saka, Foden, Bellingham... Det kan man göra bra grejer av under de kommande mästerskapen, Kane borträknat 10-12 år framöver. 

3 segrar

1 oavgjord

1 förlust

13 gjorda mål

4 insläppta mål

5. Nederländerna

Var inne på Brasiliens förmåga att alltid leverera i gruppspel.

Nederländerna är ett annat land som åtminstone sedan sent 90-tal haft den pålitligheten i VM. 

Men de gör inte det med hela världens förväntningar på sina axlar, även om det bär på mer än det kanske förtjänar.

Dessutom har de hunnit med att bränna kvalet två gånger de senaste tjugo åren.

Trots den höga rankingen kommer detta vara något av en icke-händelse i oranjes mästerskapshistoria. Deras plats i minnesbanken hos de allra flesta utanför hemlandet kommer att bestå i att de var med i en speciell match mot de blivande världsmästarna och vinklingen kommer vara mer från de sistnämndas sida.

Det gick nästan för enkelt fram till dess för att det skulle bli en bra story av det.

Seger i jämn premiär mot Senegal, en liten besvikelse mot Ecuador och toksäker hämtning av tre pinnar mot värdlandet... Följt av åttondel mot ett piggt men i sammanhanget inte så ansett USA där man vinner relativt komfortabelt med 3-1. 

Och sen boom. Klassikern mot Argentina. 

Men till skillnad från 1978 och 1998 var detta inget nederländskt lag som vann många sympatisörer. För få märkvärdiga spelare, för trist fotboll för att vara Hålland. 

Och som vanligt grisiga när det väl hettade till. 

Det är också talande att den brunkarfotboll som hämtade in 0-2 mot Argentina hade sin ledstjärna i en Wout Weghorst. Rågbröd och inte tulpaner.

Det psykologiska övertaget borde ha varit totalt inför straffarna men kapten Van Dijk missade första straffen och från det återhämtade man sig aldrig. Andra straffnederlaget mot Argentina på 8 år. Och ett nytt kapitel skrivet till berättelsen om den här rivaliteten. Där oranje alltså ligger under med 1-3 när vi räknar de avgörande matcherna.

3 segrar

2 oavgjorda

0 förlust

10 gjorda mål

4 insläppta mål