..
Grupp H - Spanien, Schweiz, Chile, Honduras
Det mest intressanta med den här gruppen var att den enbart bestod av spansktalande länder innan Schweiz drogs in som det fjärde laget. Det kunde aldrig ha blivit fyra spansktalande länder, men väl tre spanska och ett portugisiskt.
Nåväl, det är fortfarande en av de mest intressanta grupperna. Dels för att den är så jämnstark, dels för att de enskilda lagen i sig känns ganska spännande.
Chile är med i VM för första gången på 12 år, och gick väldigt starkt i kvalet. Eftersom deras kvalframgångar inte kan tillskrivas hög höjd, är risken mindre att de kollapsar när de väl är i VM, som Ecuador gjorde 2002, eller Bolivia 1994.
Senast det begav sig hade man ett stjärnradarpar i Ivan Zamorano och Marcelo Salas.
Dagens Chile har däremot inga stjärnor. Det största namnet är Humberto Suazo, som har varit landslagets ledande anfallare under rätt många år. För oss Serie A-fantaster är det Isla och Sanchez från Udinese som är intressanta.
Honduras gör sitt första VM sedan 1982, och som jag har sagt förut är det det mest intressanta laget från Concacaf bakom Mexiko och USA. Ett landslag som verkligen verkar ha mycket fotboll i sig och kan inte utsättas för nån fånig karibienploj som drabbade Jamaica och Trinidad & Tobago. Eller den svenska bilden av bananrepubliken Costa Rica som utsatte oss för vår värsta förnedring någonsin. Honduras är bara ett latinskt landslag, och av det lilla jag har sett av dem, spelar de en teknisk och disciplinerad fotboll. Ur ett italienskt perspektiv är det framförallt David Suazo, Edgar Alvarez och Julio Cesar de León som är intressanta. Suazo särskilt, är en hjälte för mig, från hans tid i Cagliari. Inte lika bra nuförtiden, men att han får spela VM glädjer mig.
Schweiz var ett ungt landslag som gick igenom VM 2006 obesegrat och jag trodde mycket på dem i deras hemma-EM för två år sen, men det gick rätt trögt där. Man ser definitivt inte sämre ut nu, och kommer till Sydafrika med sin starkaste generation sedan det landslag som kvalificerade sig för VM 94, med spelare som Sforza, Knup och Chapuisat i spetsen.
Att döma vilket av dessa tre lag som ska göra Spanien sällskap i åttondelen är således väldigt svårt. Det handlar om tre landslag som alla är på uppgång. Schweiz och Chile kommer visserligen från kontinenter med högre status, men Honduras har ju inget att förlora. Och att sluta på tredje plats i Concacaf är inte fy skam dessa dagar.
Med kniven mot strupen säger jag väl att Chile tar det.
Spanien lär inte få några större bekymmer mot något av lagen. Visst är fotbollen jämn idag, och jag tror inte att det blir någon lekstuga för Del Bosques mannar, men i VM, när storlagen har hunnit ladda upp, brukar vi inte se så mycket av den där underskattningen eller motivationsbristen som kvalspelet visar. Således kommer Spanien att vinna minst två av sina matcher, för att man är ett bättre lag än sina konkurrenter.
Jag tror däremot inte att de kommer att gå vidare och vinna hela mästerskapet. Det mesta har jag redan nämnt i mitt resonemang kring Brasiliens favoritskap. Det går kort sagt ut på att Spanien är inte ett tillräckligt cyniskt lag för att vinna VM. Man kan inte rulla sig fram till ett VM-guld. Det funkade i EM, men för det första stötte man mest på andra landslag som alla hade sina svagheter. Många storlag var på dekis. För det andra så var man en straffsparksläggning från att åka ur i kvarten mot det cyniska Italien.
Med det sagt så gäller det även för 2010 att många av Spaniens konkurrenter har det rätt svårt just nu. Frankrike och Italien är fortfarande i en svår period. Argentina likaså. Nederländerna har försvarsproblem. England saknar en målvakt och har utöver det stor press på sig. Portugal är fortfarande inte tillräckligt bra för att bli bäst i världen.
Det finns med andra ord inte så många hinder för Spanien just nu. Så de kan gå väldigt långt. Men som sagt, Brasilien kommer att ta hem det. Så, beroende på slutspelsschemat, säger jag att det blir högst silver.
Grupp H - Spanien, Schweiz, Chile, Honduras
Det mest intressanta med den här gruppen var att den enbart bestod av spansktalande länder innan Schweiz drogs in som det fjärde laget. Det kunde aldrig ha blivit fyra spansktalande länder, men väl tre spanska och ett portugisiskt.
Nåväl, det är fortfarande en av de mest intressanta grupperna. Dels för att den är så jämnstark, dels för att de enskilda lagen i sig känns ganska spännande.
Chile är med i VM för första gången på 12 år, och gick väldigt starkt i kvalet. Eftersom deras kvalframgångar inte kan tillskrivas hög höjd, är risken mindre att de kollapsar när de väl är i VM, som Ecuador gjorde 2002, eller Bolivia 1994.
Senast det begav sig hade man ett stjärnradarpar i Ivan Zamorano och Marcelo Salas.
Dagens Chile har däremot inga stjärnor. Det största namnet är Humberto Suazo, som har varit landslagets ledande anfallare under rätt många år. För oss Serie A-fantaster är det Isla och Sanchez från Udinese som är intressanta.
Honduras gör sitt första VM sedan 1982, och som jag har sagt förut är det det mest intressanta laget från Concacaf bakom Mexiko och USA. Ett landslag som verkligen verkar ha mycket fotboll i sig och kan inte utsättas för nån fånig karibienploj som drabbade Jamaica och Trinidad & Tobago. Eller den svenska bilden av bananrepubliken Costa Rica som utsatte oss för vår värsta förnedring någonsin. Honduras är bara ett latinskt landslag, och av det lilla jag har sett av dem, spelar de en teknisk och disciplinerad fotboll. Ur ett italienskt perspektiv är det framförallt David Suazo, Edgar Alvarez och Julio Cesar de León som är intressanta. Suazo särskilt, är en hjälte för mig, från hans tid i Cagliari. Inte lika bra nuförtiden, men att han får spela VM glädjer mig.
Schweiz var ett ungt landslag som gick igenom VM 2006 obesegrat och jag trodde mycket på dem i deras hemma-EM för två år sen, men det gick rätt trögt där. Man ser definitivt inte sämre ut nu, och kommer till Sydafrika med sin starkaste generation sedan det landslag som kvalificerade sig för VM 94, med spelare som Sforza, Knup och Chapuisat i spetsen.
Att döma vilket av dessa tre lag som ska göra Spanien sällskap i åttondelen är således väldigt svårt. Det handlar om tre landslag som alla är på uppgång. Schweiz och Chile kommer visserligen från kontinenter med högre status, men Honduras har ju inget att förlora. Och att sluta på tredje plats i Concacaf är inte fy skam dessa dagar.
Med kniven mot strupen säger jag väl att Chile tar det.
Spanien lär inte få några större bekymmer mot något av lagen. Visst är fotbollen jämn idag, och jag tror inte att det blir någon lekstuga för Del Bosques mannar, men i VM, när storlagen har hunnit ladda upp, brukar vi inte se så mycket av den där underskattningen eller motivationsbristen som kvalspelet visar. Således kommer Spanien att vinna minst två av sina matcher, för att man är ett bättre lag än sina konkurrenter.
Jag tror däremot inte att de kommer att gå vidare och vinna hela mästerskapet. Det mesta har jag redan nämnt i mitt resonemang kring Brasiliens favoritskap. Det går kort sagt ut på att Spanien är inte ett tillräckligt cyniskt lag för att vinna VM. Man kan inte rulla sig fram till ett VM-guld. Det funkade i EM, men för det första stötte man mest på andra landslag som alla hade sina svagheter. Många storlag var på dekis. För det andra så var man en straffsparksläggning från att åka ur i kvarten mot det cyniska Italien.
Med det sagt så gäller det även för 2010 att många av Spaniens konkurrenter har det rätt svårt just nu. Frankrike och Italien är fortfarande i en svår period. Argentina likaså. Nederländerna har försvarsproblem. England saknar en målvakt och har utöver det stor press på sig. Portugal är fortfarande inte tillräckligt bra för att bli bäst i världen.
Det finns med andra ord inte så många hinder för Spanien just nu. Så de kan gå väldigt långt. Men som sagt, Brasilien kommer att ta hem det. Så, beroende på slutspelsschemat, säger jag att det blir högst silver.
Läs även andra bloggares åsikter om chapuisat, chile, honduras, knup, schweiz, sforza, spanien, suazo, udinese, vm
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar