torsdag 25 februari 2010

90 minuter efter

... Och det som vi sen såg:

Inter gjorde en något bättre match än hemmamötet mot United förra säsongen.

Chelsea imponerar med sitt spelövertag i den första halvleken. Efter målet kunde Inter knappt få ihop ett anfall. Man lät Chelseaspelarna komma i anfall efter anfall. Med mycket folk.

Chelseas självförtroende. Jag var igår inne på att det är nåt som gör att jag nuförtiden har svårt för att tippa emot The Big Four i Champions, trots att lagen spelare för spelare inte ser så mycket starkare ut än ett lag som Inter. Framförallt gäller detta United och Chelsea, och igår fick jag lite av svaret. Det som förvånade mig med Chelsea var att man satte in så många spelare i sina anfall, medan Inter agerade rätt ängsligt och spelade snålt. Det är förstås en fråga om självförtroende. Chelsea har varit med i dessa sammanhang under så många år nu, med samma stomme, och liksom tyska landslag en gång i tiden vet man att ett bra arbete till slut kommer att löna sig. Man är inte rädd för ett baklängesmål eftersom man har varit med om att vända tunga underlägen tidigare.

Inters självförtroende var inte stort och även om jag i efterhand tycker att det nästan känns overkligt att de trots allt vann matchen, är jag besviken på att man ändå behövde lite flyt för att vinna. Man fick ju det som man inte brukar få - en kanonstart. Det borde ha gett laget lite buffert, lite mod, ett bra läge att avvakta och sätta igång med ordentliga omställningar när chanserna gavs. Maicon kom nästan aldrig fram till något anfall. Eto'o kom nästan aldrig till avslut. Sneijder fick nästan aldrig igång uppspel till sina anfallare.

Men Inters självförtroende kanske kommer just nu när man insett att man vunnit mot Chelsea i slutspelet av Champions.

Chelsea får ingen straff på Kalou. Det var väl straff. Klart mer straff än alla de där situationerna mot Barcelona förra säsongen som enligt de själva och alla PL-undersåtar världen runt var världshistoriens mest orättvisa beslut.

Samtidigt som jag själv berömmer Chelsea för deras framträdande, måste jag ifrågasätta reaktionerna i svensk fotbollsmedia. Även en interista på SF talade om en "sanslös bondtur" för de blåsvarta.

Men ärligt talat, hur många klara målchanser skapade Chelsea på sitt stora spelövertag? Inte så många. Drogbas frispark är i princip det enda på rak arm. Jag känner mig rätt övertygad om att inte detsamma hade sagts i det omvända fallet. Om Inter hade haft ett stort spelövertag utan att skapa chanser på Stamford Bridge, och förlorat matchen, då hade man fått höra väldigt mycket om hur de drillar mycket boll men saknar "udden". Att Chelsea då skulle vara ett effektivt lagmaskin som har koll på läget och ser till att sätta sina chanser.

Om utången av mötet är vi däremot inte så mycket klokare. Fortfarande är Chelsea knapp favorit, men Inter har en god chans att avancera. Fotbollsmatcher är inte så pass förutsägbara att vi bara kan titta på gårdagens match och fördubbla Chelseas potential för att de nu ska spela hemma. Så funkar det inte i fotboll.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Inga kommentarer: