Back in business efter att ha laddat inför den andra deltävlingen av SM i fotbollskunskap, arrangerat av Offside och TV4:s Fotbollskanalen. Jag var med i den första deltävlingen som gick i Sthlm, Malmö, Gbg parallellt och kom på delad fjärdeplats, efter den bisarra situationen där utslagsfrågan gällde publiksnittet för Allsvenskan 2009, och både jag och snubben som hade lika många poäng gissade på 11 713. Det hade inte varit något märkvärdigt om det varit det rätta svaret, men att två personer som inte känner varandra väljer exakt samma sifferkombination... Helt otroligt.
Nå, då fick jag stå som reserv efter det bara var top 3 från varje stad som gick vidare, plus omkring 10 personer som kvalade in via webben.
Såklart hoppade några av och jag kom med till den andra omgången, där fyra personer skulle avskiljas från 20 tävlare.
Frågorna var nu rätt så grymt svåra, förutom de enkla (2-3 st) som var lite löjligt enkla. Jag kom ändå på en delad niondeplats vilket jag är nöjd med.
Jag är förstås medveten om att man är en ultranörd om man är med i en sådan tävling överhuvudtaget, men om jag inte var en sån skulle jag inte skriva den här bloggen överhuvudtaget.
Lite småfina priser fick man ändå, så jag ska definitivt försöka vara med även nästa år. Jag tänker inte plugga på faktauppgifter eftersom jag tycker att det mest av ens kunnande ska bygga på ren nyfikenhet och inte en strävan att kunna saker. Men jag tror ändå att med tiden kommer jag av naturliga skäl att öka mina chanser. Man lär sig något nytt om fotbollen varje dag. Jö.
* * *
Kvällens match mellan Barca och Inter blir för mig årets sista riktigt stora match inom klubbfotbollen. För mig kan man nog inte få till ett bättre möte. Det finns verkligen allt, och jag är säker på att det kommer att slå finalen som alltid blir något av en antiklimax. Med några få undantag är det nästan givet på förhand eftersom den där tomhetskänslan infinner sig efter slutsignalen.
Det jobbiga är att jag - liksom scudettokampen i Serie A - inte vet vilka jag ska hålla på. Normalt är ju det en bra grej, eftersom man bara kan luta sig tillbaka och njuta av fotbollen oavsett hu det går. Men här känner jag att det finns en spelare och ett lag som jag unnar en framgång av olika skäl. Det gäller Ibrahimovic som spelare och Inter som lag.
När det gäller Zlatan så vet jag inte om jag ska behöva motivera det. Han är helt enkelt min favoritspelare. Jag köper faktiskt hela hjältesagan fullt ut, även om min kanske är lite annorlunda än pressens. Jag får faktiskt stanna här och inte ge mig in i den sagan. Jag upprepar dock att har man sett Zlatan utanför kamerna så vet man att han är en människa med ett hjärta, som Diego. Jag såg det omkring spelarbussen inför landskampen mot Grekland i Norrköping 2003, och många andra som har mött honom har bekräftat det om och om igen. Men allmänheten kommer ändå att beskriva honom som en "egoist", en dryg och kaxig person, för alltid och evigt, eftersom de förväntar sig att han ska spela bror duktig inför kameran och ta allting så jävla på allvar.
Som Fredrik Ljungberg typ. Som är en hederlig kille. En hederlig kille som inte säger kaxiga saker och är därmed uno di noi. Alla vi som hänger i Båstad på sommaren.
Ja... Nu tappade jag tråden lite. Kort sagt, om Zlatan får spela final och vinna den, då får jag tyst på alla hans kritiker som i smyg gottar sig åt att det inte går för killen. Han är ju en superflopp med sina ca 15 mål i sin debutsäsong för Barcelona. Trots alla skador. Han kan inte leverera i Champions, trots att han fixade viktiga bortamål i både åttondelen och kvarten.
Men samtidigt vore det ju rätt så förutsägbart om Barca gick vidare igen. Jag unnar Inter finalplatsen. De har fått sitt i Serie A, men jag gillar inte alla hånfulla kommentarer som kommer från opportunister varje gång laget åker ur i Champions. Och jag gillar inte hatiska anglofiler som ser varje italienskt nederlag som en personlig seger. Jag gillar inte underskattningarna i det anglofila media. Jag gillar inte att till och med experter som jag respekterar i höstas gav Arsenal betydligt större chanser att vinna Champions än Inter. Jag tycker att det är ett hån mot fotbollen att säga så.
Hur det kommer att gå kan jag inte säga något om. Det känns helt öppet. Jag skulle i och för sig tänka att chanserna var små för Barcaseger om jag var supporter till laget. Snacket om "bara 2-0" håller inte. Sen när blev Barcas försvar så pass fruktat att man kan kallt räkna med att hålla nollan också?
Men jag tror också att den våta drömmen kan bli verklighet. Om Barca skulle göra 1-0 efter 13 minuter eller nåt, då kommer det att bli en hemsk kväll för Inter. De kommer att få slita som satan. Jag har ju hela tiden sagt att det som talar för Inter är det faktum att Barca inte är van att möta motstånd av deras kaliber. Jag har trott och tror att Inter åtminstone efter Chelseamötet har fått smaka på den yppersta nivån.
Men det är ju också en sanning att Inter på sätt och vis inte har mött ett lag av Barcas kaliber. Chelsea var en stor utmaning, men Chelsea har inte samma spelstil. De kan inte spela tic-tac och totalt förvirra Inter med en sån mästerlig kortpassningsfotboll. Inter är ett fruktat lagmaskin, men kan ju implodera om trycket blir för högt.
Nå, då fick jag stå som reserv efter det bara var top 3 från varje stad som gick vidare, plus omkring 10 personer som kvalade in via webben.
Såklart hoppade några av och jag kom med till den andra omgången, där fyra personer skulle avskiljas från 20 tävlare.
Frågorna var nu rätt så grymt svåra, förutom de enkla (2-3 st) som var lite löjligt enkla. Jag kom ändå på en delad niondeplats vilket jag är nöjd med.
Jag är förstås medveten om att man är en ultranörd om man är med i en sådan tävling överhuvudtaget, men om jag inte var en sån skulle jag inte skriva den här bloggen överhuvudtaget.
Lite småfina priser fick man ändå, så jag ska definitivt försöka vara med även nästa år. Jag tänker inte plugga på faktauppgifter eftersom jag tycker att det mest av ens kunnande ska bygga på ren nyfikenhet och inte en strävan att kunna saker. Men jag tror ändå att med tiden kommer jag av naturliga skäl att öka mina chanser. Man lär sig något nytt om fotbollen varje dag. Jö.
* * *
Kvällens match mellan Barca och Inter blir för mig årets sista riktigt stora match inom klubbfotbollen. För mig kan man nog inte få till ett bättre möte. Det finns verkligen allt, och jag är säker på att det kommer att slå finalen som alltid blir något av en antiklimax. Med några få undantag är det nästan givet på förhand eftersom den där tomhetskänslan infinner sig efter slutsignalen.
Det jobbiga är att jag - liksom scudettokampen i Serie A - inte vet vilka jag ska hålla på. Normalt är ju det en bra grej, eftersom man bara kan luta sig tillbaka och njuta av fotbollen oavsett hu det går. Men här känner jag att det finns en spelare och ett lag som jag unnar en framgång av olika skäl. Det gäller Ibrahimovic som spelare och Inter som lag.
När det gäller Zlatan så vet jag inte om jag ska behöva motivera det. Han är helt enkelt min favoritspelare. Jag köper faktiskt hela hjältesagan fullt ut, även om min kanske är lite annorlunda än pressens. Jag får faktiskt stanna här och inte ge mig in i den sagan. Jag upprepar dock att har man sett Zlatan utanför kamerna så vet man att han är en människa med ett hjärta, som Diego. Jag såg det omkring spelarbussen inför landskampen mot Grekland i Norrköping 2003, och många andra som har mött honom har bekräftat det om och om igen. Men allmänheten kommer ändå att beskriva honom som en "egoist", en dryg och kaxig person, för alltid och evigt, eftersom de förväntar sig att han ska spela bror duktig inför kameran och ta allting så jävla på allvar.
Som Fredrik Ljungberg typ. Som är en hederlig kille. En hederlig kille som inte säger kaxiga saker och är därmed uno di noi. Alla vi som hänger i Båstad på sommaren.
Ja... Nu tappade jag tråden lite. Kort sagt, om Zlatan får spela final och vinna den, då får jag tyst på alla hans kritiker som i smyg gottar sig åt att det inte går för killen. Han är ju en superflopp med sina ca 15 mål i sin debutsäsong för Barcelona. Trots alla skador. Han kan inte leverera i Champions, trots att han fixade viktiga bortamål i både åttondelen och kvarten.
Men samtidigt vore det ju rätt så förutsägbart om Barca gick vidare igen. Jag unnar Inter finalplatsen. De har fått sitt i Serie A, men jag gillar inte alla hånfulla kommentarer som kommer från opportunister varje gång laget åker ur i Champions. Och jag gillar inte hatiska anglofiler som ser varje italienskt nederlag som en personlig seger. Jag gillar inte underskattningarna i det anglofila media. Jag gillar inte att till och med experter som jag respekterar i höstas gav Arsenal betydligt större chanser att vinna Champions än Inter. Jag tycker att det är ett hån mot fotbollen att säga så.
Hur det kommer att gå kan jag inte säga något om. Det känns helt öppet. Jag skulle i och för sig tänka att chanserna var små för Barcaseger om jag var supporter till laget. Snacket om "bara 2-0" håller inte. Sen när blev Barcas försvar så pass fruktat att man kan kallt räkna med att hålla nollan också?
Men jag tror också att den våta drömmen kan bli verklighet. Om Barca skulle göra 1-0 efter 13 minuter eller nåt, då kommer det att bli en hemsk kväll för Inter. De kommer att få slita som satan. Jag har ju hela tiden sagt att det som talar för Inter är det faktum att Barca inte är van att möta motstånd av deras kaliber. Jag har trott och tror att Inter åtminstone efter Chelseamötet har fått smaka på den yppersta nivån.
Men det är ju också en sanning att Inter på sätt och vis inte har mött ett lag av Barcas kaliber. Chelsea var en stor utmaning, men Chelsea har inte samma spelstil. De kan inte spela tic-tac och totalt förvirra Inter med en sån mästerlig kortpassningsfotboll. Inter är ett fruktat lagmaskin, men kan ju implodera om trycket blir för högt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar