Ambivalensen upphörde efter utvisningen på Thiago Motta. Jag vet att han är en klantig spelare, men den utvisningen var ett skämt. Och slutet för myten om Guardiolas katalanska skolpojkar. Sergio Busquets har en gång för alla visat att fotboll är fotboll. Fusk förekommer alltid och det lag som verkligen skulle leva upp till bror duktig skulle aldrig spela en semifinal i Champions överhuvudtaget.
Matchen var ju komiskt dålig eftersom Inter fick ägna allt åt spelsabotage. De hade nog med tiden kommit fram med sylvassa kontringar om de fått behålla alla sina spelare, men efter utvisningen var det klart att det skulle bli såhär. Och det var fantastiskt att skåda. Det var mycket 90-tals-känsla över det där. En kvällsmatch med ständiga burop från arenan med 100 000 arga blattar. En upphettad atmosfär och total dramatik. Ingen jävla töntig actionfotboll med tusen öppningar och tusen mål. Men spänning. Väntan på det där målet.
Och såhär i efterhand blir det ännu mer tydligt för mig att det hade varit tråkigt om Barca gått vidare. Det hade varit så förutsägbart. Samma lag, samma spelare, samma typ av fotboll. Robert Laul på Aftonbladet framställer detta lite i sin blogg efter matchen. Han har gått omkring och tänkt på Bayern och Inter som mindre klubbar som man inte kan tänka sig spela i Championsfinalen. I hans värld av "stora lag" finns det bara typ fyra lag som räknas. Även om han nu har ändrat uppfattning, är det en klockren spegling av hur det har varit att följa fotbollen i det här landet de senaste åren. Alla lag som inte är Barcelona, Real Madrid eller en av Big Four i Premiership räknas inte. De är bara statister, och folk har inget emot att det är så. Sen kan man för övrigt verkligen ifrågasätta själva fotbollskunnandet hos de personer som på allvar anser att Arsenal och Liverpool skulle befinna sig på en högre nivå fotbollsmässigt än Inter eller Bayern.
Som jag skrev innan är det lite synd att Zlatan missar sin final, men ärligt talat finns det värre fotbollsöden. Mourinho sa innan matchen att för Inter är Championsfinalen en dröm, medan den är en besatthet för Barcelona. Och man kan nog också säga att för Zlatan så är det en besatthet att vara en vinnare. Är det något hos honom som jag inte har uppskattat så värst under alla dessa år, är det just det tramset. Det ytliga och individuellt prestationsmässiga perspektivet i en sport som har så mycket mer att bjuda på.
Är man besatt av att spela final i Champions eller bli bäst i världen, då kanske man aldrig kommer att bli det. Varje gång Zlatan vet att this is it, då brukar det låsa sig för honom. Han vill för mycket och tappar sitt vanliga spel.
Men jag fattar fortfarande inte vad fan det är som Barcafansen vill ha honom. De har gjort honom till en flopphistoria trots en mycket bra målfacit och trots att en hel del viktiga och avgörande mål den här säsongen. Sånt får mig att tänka att de inte förtjänar honom.
* * *
Nu är jag lite skraj för att Bayern ska vinna finalen. Jag känner igen det här att ett lag gör grovjobbet att slå ut de stora lagen, och så när det är dags för en av de sista avgörande matcherna så kommer laget med den lättare resan fram och framstår som så mycket fräschare efter en behaglig resa fram, och vinner.
Lite så var det ju med Mourinhos bragd med Porto. De slog något tursamt ett Man United som hade en av sina svåraste perioder de senaste 20 åren, och slog sedan ett par lättare lag fram till finalen, medan Monaco fick ta hand om Real Madrid och Chelsea. Och sen blev det knockout i finalen i Gelsenkirschen. 3-0.
* * *
Annars har Inter haft turen med sig när det kommer till skador och avstängningar. Trots en sån där dödarmatch på Camp Nou har man inte behövt offra så värst mycket på den här fronten. Man kommer att sakna Thiago Motta, men i dagsläget är både Maicon och Sneijder friska och ingen av anfallarna kommer att saknas. Mittbacksparet är fritt från avstängningar, il capitano Javier Zanetti är klar. Cambiasso är klar. Julio Cesar är klar.
Och allt detta trots att Mourinho har varit väldigt envis med att använda samma spelare nästan hela tiden. Det känns som att han utmanar ödet och kommer snart att få ett rejält bakslag om han inte börjar vila spelare. Championsfinalen är nästan en månad bort, men nu återstår fortsättningen av det här täta schemat med en tung bortamatch mot Lazio (trots allt?) och en Cupfinal mitt i veckan mot Roma. Jag skulle åtminstone behålla vissa nyckelspelare på bänken snarare än att plocka av dem efter 70 minuter. Ge bänken chansen att avgöra och låta stjärnorna vila.
Läs även andra bloggares åsikter om inter, barca, champions, zlatan, motta
Matchen var ju komiskt dålig eftersom Inter fick ägna allt åt spelsabotage. De hade nog med tiden kommit fram med sylvassa kontringar om de fått behålla alla sina spelare, men efter utvisningen var det klart att det skulle bli såhär. Och det var fantastiskt att skåda. Det var mycket 90-tals-känsla över det där. En kvällsmatch med ständiga burop från arenan med 100 000 arga blattar. En upphettad atmosfär och total dramatik. Ingen jävla töntig actionfotboll med tusen öppningar och tusen mål. Men spänning. Väntan på det där målet.
Och såhär i efterhand blir det ännu mer tydligt för mig att det hade varit tråkigt om Barca gått vidare. Det hade varit så förutsägbart. Samma lag, samma spelare, samma typ av fotboll. Robert Laul på Aftonbladet framställer detta lite i sin blogg efter matchen. Han har gått omkring och tänkt på Bayern och Inter som mindre klubbar som man inte kan tänka sig spela i Championsfinalen. I hans värld av "stora lag" finns det bara typ fyra lag som räknas. Även om han nu har ändrat uppfattning, är det en klockren spegling av hur det har varit att följa fotbollen i det här landet de senaste åren. Alla lag som inte är Barcelona, Real Madrid eller en av Big Four i Premiership räknas inte. De är bara statister, och folk har inget emot att det är så. Sen kan man för övrigt verkligen ifrågasätta själva fotbollskunnandet hos de personer som på allvar anser att Arsenal och Liverpool skulle befinna sig på en högre nivå fotbollsmässigt än Inter eller Bayern.
Som jag skrev innan är det lite synd att Zlatan missar sin final, men ärligt talat finns det värre fotbollsöden. Mourinho sa innan matchen att för Inter är Championsfinalen en dröm, medan den är en besatthet för Barcelona. Och man kan nog också säga att för Zlatan så är det en besatthet att vara en vinnare. Är det något hos honom som jag inte har uppskattat så värst under alla dessa år, är det just det tramset. Det ytliga och individuellt prestationsmässiga perspektivet i en sport som har så mycket mer att bjuda på.
Är man besatt av att spela final i Champions eller bli bäst i världen, då kanske man aldrig kommer att bli det. Varje gång Zlatan vet att this is it, då brukar det låsa sig för honom. Han vill för mycket och tappar sitt vanliga spel.
Men jag fattar fortfarande inte vad fan det är som Barcafansen vill ha honom. De har gjort honom till en flopphistoria trots en mycket bra målfacit och trots att en hel del viktiga och avgörande mål den här säsongen. Sånt får mig att tänka att de inte förtjänar honom.
* * *
Nu är jag lite skraj för att Bayern ska vinna finalen. Jag känner igen det här att ett lag gör grovjobbet att slå ut de stora lagen, och så när det är dags för en av de sista avgörande matcherna så kommer laget med den lättare resan fram och framstår som så mycket fräschare efter en behaglig resa fram, och vinner.
Lite så var det ju med Mourinhos bragd med Porto. De slog något tursamt ett Man United som hade en av sina svåraste perioder de senaste 20 åren, och slog sedan ett par lättare lag fram till finalen, medan Monaco fick ta hand om Real Madrid och Chelsea. Och sen blev det knockout i finalen i Gelsenkirschen. 3-0.
* * *
Annars har Inter haft turen med sig när det kommer till skador och avstängningar. Trots en sån där dödarmatch på Camp Nou har man inte behövt offra så värst mycket på den här fronten. Man kommer att sakna Thiago Motta, men i dagsläget är både Maicon och Sneijder friska och ingen av anfallarna kommer att saknas. Mittbacksparet är fritt från avstängningar, il capitano Javier Zanetti är klar. Cambiasso är klar. Julio Cesar är klar.
Och allt detta trots att Mourinho har varit väldigt envis med att använda samma spelare nästan hela tiden. Det känns som att han utmanar ödet och kommer snart att få ett rejält bakslag om han inte börjar vila spelare. Championsfinalen är nästan en månad bort, men nu återstår fortsättningen av det här täta schemat med en tung bortamatch mot Lazio (trots allt?) och en Cupfinal mitt i veckan mot Roma. Jag skulle åtminstone behålla vissa nyckelspelare på bänken snarare än att plocka av dem efter 70 minuter. Ge bänken chansen att avgöra och låta stjärnorna vila.
Läs även andra bloggares åsikter om inter, barca, champions, zlatan, motta
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar