Messi gav svar på tal, angående mina funderingar kring de tre tunga avbräcken för Barca. En stor föreställning av killen som jag har hållit högst av alla i drygt två år, även när hajpet kring Crille Ronaldo var som störst.
Det som gjorde det hela än mer fantastiskt var att Viasatkommentatorerna Strömberg och Holmgren - förmodligen på grund av tekniska bekymmer - pratade med något som i alla fall liknade den den härliga telefonrösten som man brukade höra från Bo Hansson när mästarcupen var så mycket mindre plastig än vad den är idag. Jag fick en sån behaglig känsla av det hela. Som att all den där vedervärdiga hysterin kring den moderna fotbollen, i synnerhet hos Viasat och deras bombardemang av bilder och effekter i samband med Champions, bara rann av matchen, och det var som förr.
Svenska kommentatorer med telefonröst, från en arena i södra Europa. Bortom Champions-landskapet där alla karaktärsdrag har rensats undan. Men när Messi nu gjorde sina mål så var det verkligen som att det exploderade i en arena "någonstans där nere" med 50 000 galna blattar (jag vet att det nästan är det dubbla som gäller och att Barcas support är mindre fanatiskt än många andras) som skriker. Riktiga människor.
Men Messis show var väl minst lika härlig i sig.
På tal om huruvida han hade presterat likadant med Zlatan på plan, så kan man hänvisa till hur det såg ut när Messi senast hade en sån där kväll. Vilket jag nu kommer på mig att jag har glömt... Eller var det verkligen Real Zaragoza? Skitsamma. Poängen är att Zlatan var på plan då. Däremot var han värdelös, så det kanske spelar en roll trots allt.
Men man ska akta sig för att jämföra Messi med Maradona. Glöm att Messi ska vara bättre. Viasats expertpar är så otroligt naiva i sin bristande förståelse för hur Messis prestationer uppfattas som så mycket större när matcherna redan har haussats upp något enormt i form av en mediebevakning som inte existerade på Diegos tid.
Ola Andersson talar om att det måste ju vara så eftersom Messi är lika dominant som Diego samtidigt som fotbollen har "utvecklats" så mycket.
Tja, det beror på hur man ser det. För det första kan man ju alltid fråga sig på vilket sätt Messi dominerar i förhållande till hur Diego dominerade.
För det andra kan man ju konstatera att den mest påtagliga utvecklingen i dagens fotboll är att saker och ting går betydligt snabbare. Messi har en briljant teknik, men en stor del av hans förmåga bygger på det faktum att han är väldigt snabb. Vilket gör att han inte är lika beroende av Diegos magiska relation till en fotboll, något som Messi inte kommer i närheten av. Ingen gör det.
För det tredje, och det allra viktigaste; när Diego verkade kunde man som fotbollsspelare sparkas bort från matcher. Toleransen för fult spel var mycket, mycket, högre hos domarna. Det som idag ger rött kort gav i bästa fall en varning för 20-25 år sen. Att få stryk var en börda som Diego fick bära med sig på ett helt annat sätt än Messi och alla andra nutida forwards, som alltså skyddas av domarna mot den brutala fotbollen som en gång i tiden var vardag.
Jag gillar Messi men han kommer aldrig att bli en ny Diego, för att ens tala om en bättre Diego.
Maradona är tio gånger större än den som kommer på andra plats, vare sig det handlar om Pelé, Cruyff, Zidane, Ronaldo etc.
Och då har jag ändå inte tagit den sociala biten med i beräkningen. För det är ju inte relevant här, men den förstärker hädelsen i att jämföra Messi med Diego.
* * *
Enkel avancemang till slut, för Inter i Moskva.
Och när det nu är fastställt att det blir andra rundan mellan Barca och Inter, kan jag avslöja att jag med bestämdhet tror att Inter kommer att skicka ut Barca ur turneringen.
Detta säger jag inte endast med rationella grunder. Jag gör det med vetskapen om hur det har varit sedan mitten av 2000-talet när stora spelare har lämnat klubbar som de på ett eller annat sätt tappat förtroende för när det kommer till att vinna stora titlar.
Det började med att Owen lämnade Liverpool för Real Madrid. De sistnämnda åkte ur i åttondelen, medan Liverpool... Vann Champions League.
Säsongen därefter lämnade Patrick Vieira Arsenal för Juventus. Juventus åkte ur i kvarten mot just Arsenal, som sedan gick vidare till sin första final i Europacupen/Champions någonsin.
Säsongen därpå lämnade Shevchenko Milan för Chelsea. Det gick väl hyfsat för Chelsea, men Andriy blev en stor flopp och Milan vann Champions.
I år lämnar Ronaldo Manchester United för Real Madrid. Ni vet hur det har gått.
Benzema lämnade Lyon för Real Madrid. Ni vet hur det har gått.
Zlatan lämnade Inter för Barcelona, och nu hänger det verkligen i luften att han går samma öde till mötes som sina föregångare. Och här kommer också en rationell koppling in i det hela. En av Barcelonas viktigaste spelare har en enorm press på sig, medan Samuel Eto'o har precis allt att vinna i det här mötet.
Det andra är att Barca, med sin tunna trupp, får i det är skedet av turneringen möta ett lag av en helt annan karaktär än det naiva och försvarssvaga Arsenal.
Förra säsongen uttryckte jag mina tveksamheter om Barcas chanser eftersom jag menade att fotbollen är för cynisk för att låta de allra mest sagolika lagen gå hela vägen. Jag fick fel, men ni minns hur nära det var att Barca föll most just det lag som förknippas med tyngd snarare än skönhet - Chelsea.
Den gången fick man turen på sin sida. Kommer de kanske att få den emot sig den här gången? Mycket möjligt.
Och sist men inte minst... Vi såg alla ett smakprov på vad Inter kan ställa till med i höstens möte på San Siro. Visst, Barcelona förde spelet, men ett Inter som var klart mindre sammansvetsat än vad det är idag, lyckades verkligen hitta ett motvapen och nolla Barcelona. Idag är de ett bättre lag med större självförtroende.
Så, jag säger inte att jag är övertygad om att Inter går segrande ur den här striden (på så sätt att motsatsen mer eller mindre vore utesluten), men jag har en så stark känsla av det, baserad på både förnuft och känsla, att jag är helt klar med mitt utgångstips: Inter spelar Champions-final på Bernabeu om cirka en månad.
Läs även andra bloggares åsikter om arsenal, barcelona, inter, maradona, messi
Det som gjorde det hela än mer fantastiskt var att Viasatkommentatorerna Strömberg och Holmgren - förmodligen på grund av tekniska bekymmer - pratade med något som i alla fall liknade den den härliga telefonrösten som man brukade höra från Bo Hansson när mästarcupen var så mycket mindre plastig än vad den är idag. Jag fick en sån behaglig känsla av det hela. Som att all den där vedervärdiga hysterin kring den moderna fotbollen, i synnerhet hos Viasat och deras bombardemang av bilder och effekter i samband med Champions, bara rann av matchen, och det var som förr.
Svenska kommentatorer med telefonröst, från en arena i södra Europa. Bortom Champions-landskapet där alla karaktärsdrag har rensats undan. Men när Messi nu gjorde sina mål så var det verkligen som att det exploderade i en arena "någonstans där nere" med 50 000 galna blattar (jag vet att det nästan är det dubbla som gäller och att Barcas support är mindre fanatiskt än många andras) som skriker. Riktiga människor.
Men Messis show var väl minst lika härlig i sig.
På tal om huruvida han hade presterat likadant med Zlatan på plan, så kan man hänvisa till hur det såg ut när Messi senast hade en sån där kväll. Vilket jag nu kommer på mig att jag har glömt... Eller var det verkligen Real Zaragoza? Skitsamma. Poängen är att Zlatan var på plan då. Däremot var han värdelös, så det kanske spelar en roll trots allt.
Men man ska akta sig för att jämföra Messi med Maradona. Glöm att Messi ska vara bättre. Viasats expertpar är så otroligt naiva i sin bristande förståelse för hur Messis prestationer uppfattas som så mycket större när matcherna redan har haussats upp något enormt i form av en mediebevakning som inte existerade på Diegos tid.
Ola Andersson talar om att det måste ju vara så eftersom Messi är lika dominant som Diego samtidigt som fotbollen har "utvecklats" så mycket.
Tja, det beror på hur man ser det. För det första kan man ju alltid fråga sig på vilket sätt Messi dominerar i förhållande till hur Diego dominerade.
För det andra kan man ju konstatera att den mest påtagliga utvecklingen i dagens fotboll är att saker och ting går betydligt snabbare. Messi har en briljant teknik, men en stor del av hans förmåga bygger på det faktum att han är väldigt snabb. Vilket gör att han inte är lika beroende av Diegos magiska relation till en fotboll, något som Messi inte kommer i närheten av. Ingen gör det.
För det tredje, och det allra viktigaste; när Diego verkade kunde man som fotbollsspelare sparkas bort från matcher. Toleransen för fult spel var mycket, mycket, högre hos domarna. Det som idag ger rött kort gav i bästa fall en varning för 20-25 år sen. Att få stryk var en börda som Diego fick bära med sig på ett helt annat sätt än Messi och alla andra nutida forwards, som alltså skyddas av domarna mot den brutala fotbollen som en gång i tiden var vardag.
Jag gillar Messi men han kommer aldrig att bli en ny Diego, för att ens tala om en bättre Diego.
Maradona är tio gånger större än den som kommer på andra plats, vare sig det handlar om Pelé, Cruyff, Zidane, Ronaldo etc.
Och då har jag ändå inte tagit den sociala biten med i beräkningen. För det är ju inte relevant här, men den förstärker hädelsen i att jämföra Messi med Diego.
* * *
Enkel avancemang till slut, för Inter i Moskva.
Och när det nu är fastställt att det blir andra rundan mellan Barca och Inter, kan jag avslöja att jag med bestämdhet tror att Inter kommer att skicka ut Barca ur turneringen.
Detta säger jag inte endast med rationella grunder. Jag gör det med vetskapen om hur det har varit sedan mitten av 2000-talet när stora spelare har lämnat klubbar som de på ett eller annat sätt tappat förtroende för när det kommer till att vinna stora titlar.
Det började med att Owen lämnade Liverpool för Real Madrid. De sistnämnda åkte ur i åttondelen, medan Liverpool... Vann Champions League.
Säsongen därefter lämnade Patrick Vieira Arsenal för Juventus. Juventus åkte ur i kvarten mot just Arsenal, som sedan gick vidare till sin första final i Europacupen/Champions någonsin.
Säsongen därpå lämnade Shevchenko Milan för Chelsea. Det gick väl hyfsat för Chelsea, men Andriy blev en stor flopp och Milan vann Champions.
I år lämnar Ronaldo Manchester United för Real Madrid. Ni vet hur det har gått.
Benzema lämnade Lyon för Real Madrid. Ni vet hur det har gått.
Zlatan lämnade Inter för Barcelona, och nu hänger det verkligen i luften att han går samma öde till mötes som sina föregångare. Och här kommer också en rationell koppling in i det hela. En av Barcelonas viktigaste spelare har en enorm press på sig, medan Samuel Eto'o har precis allt att vinna i det här mötet.
Det andra är att Barca, med sin tunna trupp, får i det är skedet av turneringen möta ett lag av en helt annan karaktär än det naiva och försvarssvaga Arsenal.
Förra säsongen uttryckte jag mina tveksamheter om Barcas chanser eftersom jag menade att fotbollen är för cynisk för att låta de allra mest sagolika lagen gå hela vägen. Jag fick fel, men ni minns hur nära det var att Barca föll most just det lag som förknippas med tyngd snarare än skönhet - Chelsea.
Den gången fick man turen på sin sida. Kommer de kanske att få den emot sig den här gången? Mycket möjligt.
Och sist men inte minst... Vi såg alla ett smakprov på vad Inter kan ställa till med i höstens möte på San Siro. Visst, Barcelona förde spelet, men ett Inter som var klart mindre sammansvetsat än vad det är idag, lyckades verkligen hitta ett motvapen och nolla Barcelona. Idag är de ett bättre lag med större självförtroende.
Så, jag säger inte att jag är övertygad om att Inter går segrande ur den här striden (på så sätt att motsatsen mer eller mindre vore utesluten), men jag har en så stark känsla av det, baserad på både förnuft och känsla, att jag är helt klar med mitt utgångstips: Inter spelar Champions-final på Bernabeu om cirka en månad.
Läs även andra bloggares åsikter om arsenal, barcelona, inter, maradona, messi
5 kommentarer:
Nu har jag för all del varken sett Maradona eller Pelé spela fotboll i sin glans dagar, men om jag minns rätt så var i princip "alla" överens om att Pelé var störst fram tills för sisådär 10 år sedan. Jag gissar att ett generationsbyte bland sportjournalister samt ett omvärderande av Maradonas allmäna beteende (från rufflare med orent mjöl i påsen till rebell och givare av långfinger till etablissemang)spelat in.
Har inte upplevt någon stor skillnad i kampen mellan Pele v. Maradona, men du kanske har rätt. Känner överlag att Pelé fortfarande har övertaget, även om jag själv håller Diego högre. Har aldrig sett Pelé spela en hel match, men alla de som håller honom som störst har ett argument som jag inte kan köpa: att han var bättre för att han hade en längre karriär i toppen än Diego.
Sen tror jag att Messi jämförs med Diego inte bara för att man ska komma fram till hans status som bäst i alla tider, utan också för att de båda är korta argentinare som spelat fotboll i europeisk klubbar, för att fler har sett Diego än Pelé, och för att Diego ligger närmare Messi i tid jämfört med Pelé.
Visst ligger det mycket i de relativa likheterna mellan Messi/Maradona, men genom den lilla journalistiska (?) förenklingen så postulerar man ju också (iaf tolkar jag det så) Maradona som tidigare ostridbart bäst genom tiderna. Det är ju inte en fråga om Messi eller Maradona, utan en fråga om vem som är just bäst i världen genom tiderna. FIFA gjorde år 2000 en omröstning med deltagare från alla medlemssländer i frågan, och då slutade det så här:
1 Pelé Brazil 1705
2 Johan Cruyff Netherlands 1303
3 Franz Beckenbauer Germany 1228
4 Alfredo di Stéfano Argentina/Spain 1215
5 Diego Maradona Argentina 1214
6 Ferenc Puskás Hungary 810
7 Michel Platini France 722
8 Garrincha Brazil 624
9 Eusébio Portugal 544
10 Bobby Charlton England 508
Numera upplever jag det som att Maradona är ganska klar favorit (b.l.a på grund av Pelés försvinnande ur Maradona/Messi.diskussionen) bland tyckare och journalister, antagligen p.g.a ett generationsskifte i dessa grupper.
Hoppas. Men Diego fick ju ett pris som typ världens bästa spelare nån gång kring det året... Han hade väl nån slags huvudband i pannan när han tog emot den typ? Såg avdankad ut och tackade Fidel Castro i tacktalet.
Javisst! FIFA såg till att låta folket rösta i samma veva (jag antar att det gjordes via Internet), och då vann Diego med 40 % marginal.
Skicka en kommentar