Ibrahimovic

Zlatans största stund någonsin i karriären igår? På många sätt, ja.

Det som är synd är att många av Zlatans anhängare verkar använda hans avgörande som ett bevis på att han faktiskt kan leverera i viktiga matcher. Därmed erkänner man det som är fullständig skitsnack.

Det går inte att bortse fakta. Zlatan har gjort mål mot alla topplagen i Serie A. Viktiga mål, mot bra motstånd, i viktiga matcher. End of story. Om man inte tycker att Milanoderbyt och seriefinaler mot Roma är något att bry sig om, då måste man leva ett riktigt tråkigt fotbollsliv.

Är det helt taget i luften? Nej, inte riktigt. Självklart har det gått många matcher där han inte levererat så som man kan förvänta sig. Men hur många storstjärnor levererar på löpande band? Svaret är - ingen.

Zlatan spelade kanonfotboll hösten 2005, hans bästa period i Juventus. Men många mål blev det inte. Därför har han fram till den här säsongen fått dras med hur han inte gör mål i Champions. Glöm sen hans artistnummer mot Bayern, och hans stora bidrag till lagets framgångar fram till kvartsfinalerna, där man inte räckte till. Snacket kom av sig när Zlatan bjöd på några stora nummer i årets CL, men så fort Inter åker ut mot Liverpool är vi där igen. Zlatan kommer aldrig att få sitt rätta erkännande förrän han kopierar det Diego gjorde på 80-talet. Sorgligt, men sant. Åtminstone inte av alla.

Men gårdagen var ändå hans stora stund. Större än målen i ligans toppmatcher. Här höll Pazza Inter på att ställa till det igen, på en blöt Tardini, inte alltför olikt Perugia - Juventus maj 2000. Sen kommer han inte efter nästan två månaders frånvaro, gör två mål och Inter vinner 2-0, scudetton i hamn. Första målet var klass rakt igenom. Andra var inte lika märkvärdig, men den vacker ändå. Omständigheterna gör att hans frälsarroll aldrig varit större.