Dags att såhär före EM kommentera upplösningen av Serie A genom att gå igenom lag för lag, ordnat efter placeringen i tabellen, bakifrån.
20. Livorno
Att Livorno skulle åka ur var ingen högoddsare, även om jag själv tippade dem några steg över strecket. Jag tyckte inte att truppen var särskilt bra. Men det har jag aldrig tyckt, och ändå har laget övertygat, till och med fixat en Uefaplats. Kändes som att gnetet skulle funka ännu en gång. Det började också riktigt dåligt, vilket måste vara förklaringen till att man till slut åker ur. För i mitten av säsongen var man i storform med nye tränaren Camolese vid rodret. Det blev en drös med matcher i rad utan förlust. Eftersom starten var så dålig räckte inte detta svit mer än att ta laget över strecket på en ganska bekväm position. Man var ändå tvungna att hålla igång formen säsongen igenom, och det hade man inte krafterna till. Allt föll ihop när den förlustfria sviten avslutades med 1-3 hemma mot Juventus. Att man slutar på 30 poäng kan delvis förklaras med att de sista matcherna i praktiken inte gällde något. Det var för sent. Nu vill Aldo Spinelli sälja klubben. Känns som att det kan dröja innan Livorno återvänder till Serie A. Jag hoppas att jag har fel.
19. Parma
I februari spelade Cagliari 1-1 hemma mot Parma. Det var inget bra resultat. Cagliari hade nyss ryckt upp sig, till den grad att vi fans hade börjat fundera om det verkligen kunde finnas en chans att rädda sig kvar i serien. Jag konstaterade att det inte är så mycket att snacka om när man kollar på lagens startelvor. Parma har Lucarelli och Reginaldo där framme, vi har Matri och Jeda som båda spelade i Rimini förra säsongen. Man fick vara nöjd med 1-1. Tre månader senare var Cagliari på säker mark medan Parma såg ut som ett av de mest hopplösa fallen, ganska givet att inte lyckas med sin kamp om överlevnad. Det är för mig en riktig skräll. Och det är ironiskt. Här har Parma år efter år klarat sig med nöd och näppe efter framgångar på slutet, och när pengarna äntligen rullar in och truppen ser slagkraftig ut, starkt nog för en mittenplacering eller högre, då åker de ut direkt. Di Carlo gjorde ett dåligt jobb och Hector Cupers comeback i den italienska fotbollen blev totalfiasko. Kanske kunde man inte kriga ordentligt när man nu tänkte sig att man var för bra för att åka ur. Man lyckades för övrigt inte vinna en enda match på bortaplan. Inte ens när man ledde med 4-1 mot Torino.
18. Empoli
Det andra toscanska laget att åka ur höll en jämn nivå säsongen igenom. Man var aldrig riktigt bra, och aldrig riktigt dåliga. Nederlaget kommer efter två succésäsonger i rad, men det förvånar ändå föga. I årets tuffa Serie A räckte inte Empolis trupp riktigt till. Inte ens med Giovinco. Omkring årsskiftet hade man förmodligen sin bästa period. Då verkade Malesani kunna fixa överlevnad. Inte minst när Nicola Pozzi gjorde fyra mål på Cagliari i december. Men nej, han fick sparken och Cagni sattes åter in. Han gjorde ett varken bra eller dåligt jobb.
20. Livorno
Att Livorno skulle åka ur var ingen högoddsare, även om jag själv tippade dem några steg över strecket. Jag tyckte inte att truppen var särskilt bra. Men det har jag aldrig tyckt, och ändå har laget övertygat, till och med fixat en Uefaplats. Kändes som att gnetet skulle funka ännu en gång. Det började också riktigt dåligt, vilket måste vara förklaringen till att man till slut åker ur. För i mitten av säsongen var man i storform med nye tränaren Camolese vid rodret. Det blev en drös med matcher i rad utan förlust. Eftersom starten var så dålig räckte inte detta svit mer än att ta laget över strecket på en ganska bekväm position. Man var ändå tvungna att hålla igång formen säsongen igenom, och det hade man inte krafterna till. Allt föll ihop när den förlustfria sviten avslutades med 1-3 hemma mot Juventus. Att man slutar på 30 poäng kan delvis förklaras med att de sista matcherna i praktiken inte gällde något. Det var för sent. Nu vill Aldo Spinelli sälja klubben. Känns som att det kan dröja innan Livorno återvänder till Serie A. Jag hoppas att jag har fel.
19. Parma
I februari spelade Cagliari 1-1 hemma mot Parma. Det var inget bra resultat. Cagliari hade nyss ryckt upp sig, till den grad att vi fans hade börjat fundera om det verkligen kunde finnas en chans att rädda sig kvar i serien. Jag konstaterade att det inte är så mycket att snacka om när man kollar på lagens startelvor. Parma har Lucarelli och Reginaldo där framme, vi har Matri och Jeda som båda spelade i Rimini förra säsongen. Man fick vara nöjd med 1-1. Tre månader senare var Cagliari på säker mark medan Parma såg ut som ett av de mest hopplösa fallen, ganska givet att inte lyckas med sin kamp om överlevnad. Det är för mig en riktig skräll. Och det är ironiskt. Här har Parma år efter år klarat sig med nöd och näppe efter framgångar på slutet, och när pengarna äntligen rullar in och truppen ser slagkraftig ut, starkt nog för en mittenplacering eller högre, då åker de ut direkt. Di Carlo gjorde ett dåligt jobb och Hector Cupers comeback i den italienska fotbollen blev totalfiasko. Kanske kunde man inte kriga ordentligt när man nu tänkte sig att man var för bra för att åka ur. Man lyckades för övrigt inte vinna en enda match på bortaplan. Inte ens när man ledde med 4-1 mot Torino.
18. Empoli
Det andra toscanska laget att åka ur höll en jämn nivå säsongen igenom. Man var aldrig riktigt bra, och aldrig riktigt dåliga. Nederlaget kommer efter två succésäsonger i rad, men det förvånar ändå föga. I årets tuffa Serie A räckte inte Empolis trupp riktigt till. Inte ens med Giovinco. Omkring årsskiftet hade man förmodligen sin bästa period. Då verkade Malesani kunna fixa överlevnad. Inte minst när Nicola Pozzi gjorde fyra mål på Cagliari i december. Men nej, han fick sparken och Cagni sattes åter in. Han gjorde ett varken bra eller dåligt jobb.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar