Inget jätteväsentligt hände i Spanien och England, så ur mina Serie A-prioriterande glasögon vänder jag mig till stöveln för några kommentarer.
Det skedde inte direkt några genombrott i tabellen. Men jag noterar att Torino återigen tappade poäng i en sexpoängare på hemmaplan. De har fått spela flera såna efter vinteruppehållet. Den här gången var det alltså Bolognas tur att komma på besök och granata tog ledningen på straff av Rosina. Seger hade gett laget fyra poängs övertag mot laget under strecket, med tre omgångar kvar att spela. Men en ganska odiskutabel straff i mitten av andra halvlek avgjorde till 1-1. Även om Colombos träff på insidan av ribban också är ett avgörande faktor i negativ bemärkelse.
Även Lecce var oerhört nära att rubba Napoli på hemmaplan, vilket skulle ha ökat deras överlevnadschanser avsevärt. De är fortfarande med i matchen, men har inte oddsen med sig.
Reggina har som sagt börjat spöka igen, men det blev kalldusch borta mot Samp. 0-5. Med de regler som gäller kvittar det egentligen hur mycket man förlorar med. Jag tror inte att Reggina på något sätt är borta från striden ännu. Nästa vecka möter de ju Cagliari, och jag anar att historien upprepar sig, med vinst för i calabresi.
I toppen är jag positivt överraskad av Fiorentina, som verkar ha hittat en högre nivå på slutet av säsongen när det har behövts som allra mest. Eftersom Genoa inte inger uttrycket av stabilitet (jag kände mig ganska övertygad om att de inte skulle vinna igår), skulle jag satsa alla mina cash på Viola som vinnaren av fjärdeplatsen, om jag orkade vara en tvättäkta betting man.
Ola Wiklander varnade under veckan att Milan skulle spöa Juve med tennissiffror. Jag var övertygad om att det inte skulle hända. Folk tycker mycket olika om Juventus potential och prestationer, men de är inte det där laget som är chanslösa inför någon match. Det finns så mycket rutin, blandat med vilja i det laget, att de alltid lyckas störa vilket motståndare som helst, även om det är på bortaplan. Att underprestera hemma mot Lecce är en sak, att stå och bli överkörd av Milan eller Inter borta är en annan.
Spelaren i fokus borde i alla fall vara Vincenzo Iaquinta. Just nu är han bland seriens mest underskattare spelare. Han kan göra mål på alla möjliga sätt, och kämpar alltid som en galning. Att vissa skriver av honom som en besvikelse efter övergången från Udinese har jag aldrig förstått. Även om jag inte har direkt analyserat honom i bokstavlig mening, upplever jag honom nästan som en bättre spelare i Juventus.
Det skedde inte direkt några genombrott i tabellen. Men jag noterar att Torino återigen tappade poäng i en sexpoängare på hemmaplan. De har fått spela flera såna efter vinteruppehållet. Den här gången var det alltså Bolognas tur att komma på besök och granata tog ledningen på straff av Rosina. Seger hade gett laget fyra poängs övertag mot laget under strecket, med tre omgångar kvar att spela. Men en ganska odiskutabel straff i mitten av andra halvlek avgjorde till 1-1. Även om Colombos träff på insidan av ribban också är ett avgörande faktor i negativ bemärkelse.
Även Lecce var oerhört nära att rubba Napoli på hemmaplan, vilket skulle ha ökat deras överlevnadschanser avsevärt. De är fortfarande med i matchen, men har inte oddsen med sig.
Reggina har som sagt börjat spöka igen, men det blev kalldusch borta mot Samp. 0-5. Med de regler som gäller kvittar det egentligen hur mycket man förlorar med. Jag tror inte att Reggina på något sätt är borta från striden ännu. Nästa vecka möter de ju Cagliari, och jag anar att historien upprepar sig, med vinst för i calabresi.
I toppen är jag positivt överraskad av Fiorentina, som verkar ha hittat en högre nivå på slutet av säsongen när det har behövts som allra mest. Eftersom Genoa inte inger uttrycket av stabilitet (jag kände mig ganska övertygad om att de inte skulle vinna igår), skulle jag satsa alla mina cash på Viola som vinnaren av fjärdeplatsen, om jag orkade vara en tvättäkta betting man.
Ola Wiklander varnade under veckan att Milan skulle spöa Juve med tennissiffror. Jag var övertygad om att det inte skulle hända. Folk tycker mycket olika om Juventus potential och prestationer, men de är inte det där laget som är chanslösa inför någon match. Det finns så mycket rutin, blandat med vilja i det laget, att de alltid lyckas störa vilket motståndare som helst, även om det är på bortaplan. Att underprestera hemma mot Lecce är en sak, att stå och bli överkörd av Milan eller Inter borta är en annan.
Spelaren i fokus borde i alla fall vara Vincenzo Iaquinta. Just nu är han bland seriens mest underskattare spelare. Han kan göra mål på alla möjliga sätt, och kämpar alltid som en galning. Att vissa skriver av honom som en besvikelse efter övergången från Udinese har jag aldrig förstått. Även om jag inte har direkt analyserat honom i bokstavlig mening, upplever jag honom nästan som en bättre spelare i Juventus.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar