Ära

Det har varit mycket tankar kring IFK Norrköping de sista dagarna. Jag var nämligen i min svenska hemstad i helgen och passade på att se eländet Peking - Vasalund 3-4.

Det mest minnesvärda med matchen, som var den första jag såg på plats på snart ett år, är den nya arenan som fortfarande inte är helt färdigbyggd. Jag har varit mycket kritisk till bygget eftersom jag tycker att det är förjävligt för ett lag som IFK att sänka sin publikkapicitet från ca 19000 till ca 14 000. 14000 är ungefär vad klubben hade för publiksnitt den näst senaste gången laget åkte ur Allsvenskan (2002). En handfull matcher nådde då upp till 17-18000. Att frivilligt ge upp 4-5000 åskådare på vissa matcher rimmar väldigt illa med min syn på fotboll, även om man säkert tänker sig att själva intäkterna fixas genom tunga sponsorer och deras loger, samt restaurang och butiker av olika slag, som uppenbarligen måste ta så mycket plats i arenan.

Men just nu måste jag säga att den är rätt häftig. Eftersom arenan alltså inte är färdigbyggd finns det en hel del öppna områden på arenan, och sånt gillar jag. Det finns också skelettkonstruktioner, och en blogg som heter Notti Magiche är väldigt positiv till sånt (se Öppningsmatch, VM 1990, Stadio Giuseppe Meazza).

Själva matchen tänker jag inte gå in på så mycket, för IFK handlar inte om 90 minuter för mig. Jag ska inte gå in så mycket på vad IFK handlar om, men för den som orkar leta upp så rekommenderar jag låten "Jag har aldrig vart på fotboll" av Norrköpingsbandet Blå Häst. Om inte annat så för att Niclas Kindvall, Johnny Rödlund, Janne Jansson och Tor-Arne Fredheim är med i kören. Låten är från början-mitten av 90-talet då IFK fortfarande var ett av landets mest framgångsrika lag och dessa var toppspelare (förutom Fredheim från en lite tidigare generation).

Att IFK Norrköping har en mäktiga historia bakom sig är förstås ingen hemlighet, men det är lätt glömma bort graden av dess storhet. Ju mer jag tänker på det, desto mer uppenbart blir att sett till storlek och resurser är IFK Norrköping den mest framgångsrika klubben i den svenska fotbollens historia.

Norrköping är minst fyra gånger mindre än Göteborg, lite beroende på hur man avgränsar orterna och minst dubbelt mindre än Malmö. Tyvärr fanns det ingen etablerad Europacupspel på den tiden som IFK Norrköping var som allra bäst på 40- och början av 50-talet. Därför är det bara en spekulation om huruvida den lilla industriorten på knappt 100 000 invånare (tätort) då hade kunnat slå vilket europeiskt lag som helst (det skövlades en hel del mot utländskt motstånd, men det var träningsmatcher), men antalet storspelare som passerat Norrköping på väg till Europa är alldeles för många för att någon på allvar ska ifrågasätta klubbens enorma prestation. Att jag sen inte är opartisk är en annan femma, jag kan inte se någon logik som säger emot mig. Och jag vet inte om jag bryr mig så mycket. Jag är bara så stolt och tacksam över att jag råkade hamna i Norrköping, när det var dags att fly bomberna över Irak.