Den tråkigaste slutomgången i Serie A på evigheter är avslutad. Olika typer av medier försökte patetiskt nog att lyfta upp en del halvintressanta matcher att se fram emot, men när bordet väl var serverat så att säga, insåg man att detta bara var skit. En teoretisk chans för Torino att överleva, som ganska snabbt cementerades som just teoretisk och inget annat, och så den oerhörda dramatiken (not) om man får direktplats i Champions eller gå in i tredje kvalrunden i mitten av augusti.
Men nu när allt är svart på vitt har vi fått frågan på om Torino; de var inte för bra för att åka ur. Jag har förstås inte sett laget tillräckligt för att säga vad problemet var. Jag att i alla fall att en av deras största supportrar i Sverige anser att laget är drabbad av någon slags förbannelse. Vem som än tränar laget, vilka som än spelar, är Torino dömd till en hård nedflyttnignsstrid, och denna gången hamnade man på fel sida av strecket.
Undrar var det lämnar Urbino Cario. Kommer han fortsätta att investera i klubben som han lyfte upp efter konkursen?
Var spelar Alessandro Rosina nästa säsong?
Hursomhelst är jag ganska övertygad om att Toro återkommer inom några år. Det finns en gräns för hur mycket ädel historia kan raderas och bli meningslös för nutiden. De kommer från en stor stad och har många fans, sånt brukar rädda läget i längden.
Samtidigt ska det inte glömmas att Serie A för några veckor sedan klargjorde det som så många Serie A-fanatiker omedvetet och oförsiktigt har lobbat för i flera månader; följde den engelska modellens cyniska girighet och skilde serien från resten av fotbollsitalien. Det är slut på resursfördelningen. De som spelar utanför serien kan från och med nu börja skaka av tanken på kommande konkurs eller liknande. Och många fina landsortsklubbar kanske aldrig får se dagens ljus igen, om man med det menar Serie A. Hur kommer det till exempel att bli med Empoli?
* * *
Bristen på spänning i Serie A-avslutningen kompenserades med helvete i botten av La Liga. Valladolid var tänkt som en möjlig offer, och deras motståndare Real Betis låg inte riktigt lika illa till som vissa andra. Men det blev just Real Betis som åkte, efter att både Osasuna och Sporting Gijon vänt i sina matcher. Tung, oväntat och på ett sätt surrealistiskt, hur snabbt fotbollen utvecklar såna enorma proportioner.
Men nu när allt är svart på vitt har vi fått frågan på om Torino; de var inte för bra för att åka ur. Jag har förstås inte sett laget tillräckligt för att säga vad problemet var. Jag att i alla fall att en av deras största supportrar i Sverige anser att laget är drabbad av någon slags förbannelse. Vem som än tränar laget, vilka som än spelar, är Torino dömd till en hård nedflyttnignsstrid, och denna gången hamnade man på fel sida av strecket.
Undrar var det lämnar Urbino Cario. Kommer han fortsätta att investera i klubben som han lyfte upp efter konkursen?
Var spelar Alessandro Rosina nästa säsong?
Hursomhelst är jag ganska övertygad om att Toro återkommer inom några år. Det finns en gräns för hur mycket ädel historia kan raderas och bli meningslös för nutiden. De kommer från en stor stad och har många fans, sånt brukar rädda läget i längden.
Samtidigt ska det inte glömmas att Serie A för några veckor sedan klargjorde det som så många Serie A-fanatiker omedvetet och oförsiktigt har lobbat för i flera månader; följde den engelska modellens cyniska girighet och skilde serien från resten av fotbollsitalien. Det är slut på resursfördelningen. De som spelar utanför serien kan från och med nu börja skaka av tanken på kommande konkurs eller liknande. Och många fina landsortsklubbar kanske aldrig får se dagens ljus igen, om man med det menar Serie A. Hur kommer det till exempel att bli med Empoli?
* * *
Bristen på spänning i Serie A-avslutningen kompenserades med helvete i botten av La Liga. Valladolid var tänkt som en möjlig offer, och deras motståndare Real Betis låg inte riktigt lika illa till som vissa andra. Men det blev just Real Betis som åkte, efter att både Osasuna och Sporting Gijon vänt i sina matcher. Tung, oväntat och på ett sätt surrealistiskt, hur snabbt fotbollen utvecklar såna enorma proportioner.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar