Om knappt fem timmar spelas kanske den här säsongens sista riktigt stora match, as far as I'm concerned.
Ondskans imperium möter folkets lag. Vinner de onda - Chelsea - är det i princip över för mig. Jag kommer att kolla på United - Chelsea om det mötet blir av, men den kommer att vara så blaha i jämförelse med vissa andra möten att jag inte räknar in den på listan över matcher som jag går omkring och längtar till. Trots att den går på Olimpico, kvällstid dessutom, vilket ger mig såna sköna Italia 90-vibbar i sig.
Jag skrev om detta tidigare, efter Chelsea - Roma i gruppspelet, och nu känns det ännu mer. Varje gång Chelsea är med i en match så sjunker dess attraktionskraft hundra gånger om. Jag är inte den typen som gillar att konfronteras med mina hatobjekt. Chelsea står för precis allt som jag ogillar i världen, och jag kan inte påstå att jag njuter av att i 90 minuter hoppas på att de åker på torsk. Så kan jag känna om vissa andra lag, men med Chelsea är det bara som att allt förpestas.
Om någon Chelseasupporter läser det här så, vad ska jag säga? Du vet sanningen liksom jag. Ja, dagens fotboll är väldigt cynisk och alla försöker roffa åt sig hela kakan och äta den också. Ja, det finns åtskilligt med storlag i Europa som spenderar sanslöst mycket pengar på värvningar.
Men Chelsea förblir ett unikum. Om Bayern köper sönder hela tyska ligan, så är det något som de på sätt och vis kan rättfärdiga med en mäktig historia. Detsamma gäller United, Barcelona, Milan, Juventus, Real Madrid och alla de andra. Vad man än tycker om den "ojämna" fördelningen av fotbollens omsättningar, var dessa alla storlag redan innan pengarna började dominera på det här sättet.
Chelsea är den enda europeiska giganten som inte hör hemma där. Som inte hade varit där om inte Abramovich förändrat klubbens styrka över en natt. Det är billigt och patetiskt. Jag kan aldrig ens gräva fram en gnutta respekt för en sån klubb. Ni förtjänar inte det. Sen spelar det ingen roll hur ni spelar fotboll på plan. This shit ain't yours.
Ondskans imperium möter folkets lag. Vinner de onda - Chelsea - är det i princip över för mig. Jag kommer att kolla på United - Chelsea om det mötet blir av, men den kommer att vara så blaha i jämförelse med vissa andra möten att jag inte räknar in den på listan över matcher som jag går omkring och längtar till. Trots att den går på Olimpico, kvällstid dessutom, vilket ger mig såna sköna Italia 90-vibbar i sig.
Jag skrev om detta tidigare, efter Chelsea - Roma i gruppspelet, och nu känns det ännu mer. Varje gång Chelsea är med i en match så sjunker dess attraktionskraft hundra gånger om. Jag är inte den typen som gillar att konfronteras med mina hatobjekt. Chelsea står för precis allt som jag ogillar i världen, och jag kan inte påstå att jag njuter av att i 90 minuter hoppas på att de åker på torsk. Så kan jag känna om vissa andra lag, men med Chelsea är det bara som att allt förpestas.
Om någon Chelseasupporter läser det här så, vad ska jag säga? Du vet sanningen liksom jag. Ja, dagens fotboll är väldigt cynisk och alla försöker roffa åt sig hela kakan och äta den också. Ja, det finns åtskilligt med storlag i Europa som spenderar sanslöst mycket pengar på värvningar.
Men Chelsea förblir ett unikum. Om Bayern köper sönder hela tyska ligan, så är det något som de på sätt och vis kan rättfärdiga med en mäktig historia. Detsamma gäller United, Barcelona, Milan, Juventus, Real Madrid och alla de andra. Vad man än tycker om den "ojämna" fördelningen av fotbollens omsättningar, var dessa alla storlag redan innan pengarna började dominera på det här sättet.
Chelsea är den enda europeiska giganten som inte hör hemma där. Som inte hade varit där om inte Abramovich förändrat klubbens styrka över en natt. Det är billigt och patetiskt. Jag kan aldrig ens gräva fram en gnutta respekt för en sån klubb. Ni förtjänar inte det. Sen spelar det ingen roll hur ni spelar fotboll på plan. This shit ain't yours.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar