Newcastle United
Jag brukar ha ett bra minne över varför jag en gång i tiden började sympatisera med ett särskilt lag, men i fallet NUFC gör jag inte det. Jag minns bara att det var nåt med namnet som lät väldigt bekant när de spelade i den andra divisionen.
Så tog Keegan över, förde laget upp till PL och hade bara oturen att synka framgångarna med Manchester Uniteds övertagande av tronen som Englands överlägset bästa lag (sett över en längre period) efter Liverpool. Ändå, hade det inte varit för Eric Cantona så hade Newcastle blivit mästare 1996.
Hursomhelst, vi talar om den största klubben norr-om-norr, om uttrycket tillåts. Given.
Norwich City
Några år in på 90-talet var lilla Norwich en titelkandidat som spelade ute i Europa mot Inter bland annat. Låte nästan som ett skämt idag, men så var det på slutet av den gamla goda tiden. Jag har ärligt talat ingen koll på de gulgrönas historia längre tillbaka, men för mig är de tveklöst en av de tjugo som ska vara i toppen. Mycket karaktär (inte att förväxlas med mentalitet).
Nottingham Forest
Jag vill nästan gå ner på knä varje gång någon nämner det här gänget. Om något lags situation i sig är signikativt för att den moderna fotbollen är ett elände, så har vi det här.
När jag först fick känna till Forest var det ett obetydligt lag för mig. Jag minns FA Cup-finalen 1991 när jag och "alla andra" satt och höll på Spurs för att alla älsklingar Gascoigne och Lineker lirade i Spurs. Forest hade bara Stuart Pearce, som inte direkt är någon publikfavorit för de neutrala. De hade också en till synes surskallig kämpe som hette Roy Keane, men han var inte direkt berömd där alldeles i början av karriären.
Det var först när Forest åkte ur serien 1992-93 som jag började sympatisera med dem. Det var en sak att inte hålla på dem, men när de inte ens fanns där, kändes det fel.
De var tillbaka redan efter en säsong. Stan Collymore var nu den stora stjärnan. Han gjorde en kanonsäsong i PL, som inte ruinerades av hans märkliga förmåga att alltid hamna i trubbel. Forest slutade trea och spelade kvartsfinal i Uefacupen följande säsong. Men efter några år åkte de ner igen. Det var inte kul.
När jag i efterhand har fått lära mig en del om den store Brian Clough, och förstått hur sinnessjukt det egentligen är att Nottingham Forest blev europeiska mästare två gånger i rad på slutet av 70-talet, då är det förstås ännu mer tragiskt att de inte ens har varit nära PL de närmaste säsongerna. Och till skillnad från Newcastle och Leeds är jag inte säker på att det kommer att spelas fotboll på högsta nivå någonsin igen på City Ground. Det krävs att någon investerar och någon "marknadspotential" finns väl inte i en liten midlandsklubb som Forest. Och frågan är egentligen om man ens vill att de ska komma tillbaka på det sättet.
Queens Park Rangers
Ah, de gamla goda tiderna när Les Ferdinand var kungen av Loftus Road... QPR ska spela i högsta serien eftersom jag inte känner till något annat lag som lirar i tvärrandigt blåvitt och för att vi talar om den mest karaktäristiska förkortningen i hela fotbollsvärlden. Utöver det är de väl bara ännu ett litet Londonlag. Men det visuella ska aldrig underskattas.
Sheffield Wednesday
Okej, det här är lite klurigt. Alldeles i början av 90-talet var Sheffield United ett av tre-fyra lag som jag gillade mest i England. Brian Deane och allt. Wednesday var inte ens med i serien. Men de gick upp typ 92-93, och så blev det platsbyte. Blades nere i ettan i över 10 år, och Owls uppe fram till milennieskiftet.
Kort sagt, det logiska vore att jag tar med United. Men jag väljer Wednesday för att de har ett unikt namn, och med lag som Southampton och Sunderland runtomkring så är jag ganska less på rödvitrandigt och svarta shorts. Och, jag orkar faktiskt inte ha med båda. Derbyn är tunga, men det vore inte så jävla roligt om hela ligan bestod av en massa derbyn. Man vill ju ha en geografisk utspridning också. Så det får bli Owls. Jag gillade dem inte när de var i PL, men det är nu snart ett decennium sen de åkte. Man börjar sakna dem lite.
Jag brukar ha ett bra minne över varför jag en gång i tiden började sympatisera med ett särskilt lag, men i fallet NUFC gör jag inte det. Jag minns bara att det var nåt med namnet som lät väldigt bekant när de spelade i den andra divisionen.
Så tog Keegan över, förde laget upp till PL och hade bara oturen att synka framgångarna med Manchester Uniteds övertagande av tronen som Englands överlägset bästa lag (sett över en längre period) efter Liverpool. Ändå, hade det inte varit för Eric Cantona så hade Newcastle blivit mästare 1996.
Hursomhelst, vi talar om den största klubben norr-om-norr, om uttrycket tillåts. Given.
Norwich City
Några år in på 90-talet var lilla Norwich en titelkandidat som spelade ute i Europa mot Inter bland annat. Låte nästan som ett skämt idag, men så var det på slutet av den gamla goda tiden. Jag har ärligt talat ingen koll på de gulgrönas historia längre tillbaka, men för mig är de tveklöst en av de tjugo som ska vara i toppen. Mycket karaktär (inte att förväxlas med mentalitet).
Nottingham Forest
Jag vill nästan gå ner på knä varje gång någon nämner det här gänget. Om något lags situation i sig är signikativt för att den moderna fotbollen är ett elände, så har vi det här.
När jag först fick känna till Forest var det ett obetydligt lag för mig. Jag minns FA Cup-finalen 1991 när jag och "alla andra" satt och höll på Spurs för att alla älsklingar Gascoigne och Lineker lirade i Spurs. Forest hade bara Stuart Pearce, som inte direkt är någon publikfavorit för de neutrala. De hade också en till synes surskallig kämpe som hette Roy Keane, men han var inte direkt berömd där alldeles i början av karriären.
Det var först när Forest åkte ur serien 1992-93 som jag började sympatisera med dem. Det var en sak att inte hålla på dem, men när de inte ens fanns där, kändes det fel.
De var tillbaka redan efter en säsong. Stan Collymore var nu den stora stjärnan. Han gjorde en kanonsäsong i PL, som inte ruinerades av hans märkliga förmåga att alltid hamna i trubbel. Forest slutade trea och spelade kvartsfinal i Uefacupen följande säsong. Men efter några år åkte de ner igen. Det var inte kul.
När jag i efterhand har fått lära mig en del om den store Brian Clough, och förstått hur sinnessjukt det egentligen är att Nottingham Forest blev europeiska mästare två gånger i rad på slutet av 70-talet, då är det förstås ännu mer tragiskt att de inte ens har varit nära PL de närmaste säsongerna. Och till skillnad från Newcastle och Leeds är jag inte säker på att det kommer att spelas fotboll på högsta nivå någonsin igen på City Ground. Det krävs att någon investerar och någon "marknadspotential" finns väl inte i en liten midlandsklubb som Forest. Och frågan är egentligen om man ens vill att de ska komma tillbaka på det sättet.
Queens Park Rangers
Ah, de gamla goda tiderna när Les Ferdinand var kungen av Loftus Road... QPR ska spela i högsta serien eftersom jag inte känner till något annat lag som lirar i tvärrandigt blåvitt och för att vi talar om den mest karaktäristiska förkortningen i hela fotbollsvärlden. Utöver det är de väl bara ännu ett litet Londonlag. Men det visuella ska aldrig underskattas.
Sheffield Wednesday
Okej, det här är lite klurigt. Alldeles i början av 90-talet var Sheffield United ett av tre-fyra lag som jag gillade mest i England. Brian Deane och allt. Wednesday var inte ens med i serien. Men de gick upp typ 92-93, och så blev det platsbyte. Blades nere i ettan i över 10 år, och Owls uppe fram till milennieskiftet.
Kort sagt, det logiska vore att jag tar med United. Men jag väljer Wednesday för att de har ett unikt namn, och med lag som Southampton och Sunderland runtomkring så är jag ganska less på rödvitrandigt och svarta shorts. Och, jag orkar faktiskt inte ha med båda. Derbyn är tunga, men det vore inte så jävla roligt om hela ligan bestod av en massa derbyn. Man vill ju ha en geografisk utspridning också. Så det får bli Owls. Jag gillade dem inte när de var i PL, men det är nu snart ett decennium sen de åkte. Man börjar sakna dem lite.
Läs även andra bloggares åsikter om newcastle, nottingham, norwich, sheffield, qpr
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar