Helgens första stora grej var Adebayors möte med Arsenal. Ni vet nog alla vad som hände. Han gjorde mål. Han hånade sina gamla belackare i Arsenalklacken. Han överfölls av sina gamla lagkamrater och han överföll sina gamla lagkamrater. Men efteråt kramade han de som han inte bråkat med tidigare.
Angående det här med att håna publiken är lite komplicerat.
Egentligen tycker jag att det ska finnas kommunikation mellan spelare och publik på gott och ont.
Men i England har ju kontrollen över supportrarna varit stenhård de senaste tjugo åren, och blir bara värre och värre. Jag kan bara säga att Adebayor inte hade vågat göra som han gjorde i Italien. Så det blir ju lite fegt i sammanhanget, även om det ramlade ner lite föremål ändå, och Arsenalklacken såg sådär skönt uppjagade ut och vem är jag att förneka min förtjusning över att se lite äkta vrede på de engelska arenorna igen.
Jag känner inte starkt för någon av de båda parterna, men efter att ha läst Erik Nivas inlägg på Bank o Niva-bloggen kan jag säga att det lutar mot att jag stöder Adebayor. Alla som lyfter fram fotbollens sociala verklighet, sina egna bakgrund, vinner mina sympatier. Han är inte min hjälte för det, men ändå.
* * *
De senaste åren har vi framförallt i Serie A vant oss vid att i början tycka oss se några utmanare till toppstriden, bara för att se ordningen återställas, ibland tidigare än man kan vänta sig.
Den här gången har jättarna kört gasen i botten redan från början. Även om lagen från Genua har hundraprocentigt poängintag, räknar jag inte alls med någon av dem. Mycket möjligt att Samp kan störa Milan och Fiorentina (om Cassano är hel) och att Genoa rentav kan placera sig före de nämnda, men de är helt chanslösa mot Juve och Inter.
Med tanke på Barca och Reals kapacitet på pappret lär det inte heller bli några störande moment i Spanien.
Ironiskt nog är det det förutsägbara PL som i Spurs och City har visat några möjliga utmanare. Men Spurs hemmaförlust mot United markerar att de inte har något att komma med i längden, och Citys eventuella intrång i Top 4 innebär inte att de för den sakens skull kan vinna ligan.
* * *
Livorno har återgått till helrött efter att ha spelat med svarta shorts- och strumpor de fyra senaste säsongerna. 0-0 mot Milan gav lite 05-vibbar, när Corrado Colombo gjorde matchens enda mål i en regning match på söndageftermiddagen.
Då var Milan ett helt annat lag...
Juventus är tillbaka på alla möjliga sätt. Lazio rånas på ett mål. Ingen förstår varför den har dömts bort, men i efterhand är det ingen som bryr sig. Så som det brukade se ut innan Calciopoli.
Cagliari har svårt att göra mål. Väldigt svårt. På tre matcher har man bara mäktat med ett straffmål. Kanske är just den siffran något av en slump, men just nu saknas Acquafresca något oerhört. Och Allegri envisas med att spela med Jeda och Larrivey högst upp. Den sistnämnde gillar jag som "person", men vad har han för sportsliga kvaliteter? Svårt att se det.
Acquafrescas tilltänkta ersättare, 40 miljoner-mannen Nenê, får väldigt lite speltid. What gives?
Men förlusten mot Fiorentina borta har mest fått mig att tänka på vilken idiot jag är som följer dessa matcher mot motståndare som är så in i helvete mer mäktiga än oss ekonomiskt. Vi agerar bräda åt dem. Patetiskt.
Jag tyckte att Atalanta hade ett oförskämt bra lag offensivt, men nu står de blåsvarta efter tre omgångar utan att ha gjort ett enda mål. De har mött bra motstånd, men varken Lazio, Genoa eller Sampdoria har något monsterförsvar att uppvisa. Något är fel.
Ändå är jag övertygad om att Acquafresca inom kort kommer igång och börjar ösa in mål.
Vad händer mer... Chievo vann med 2-0 borta mot Bologna. Den måste ha svidit lika mycket för de rödblå som det gjorde för mig när jag såg Siena komma till Sant'Elia och vinna med 3-1. Därmed blir jag också alltmer övertygad om att Chievo kommer att få en ganska bekväm säsong till mötes. Jag tog en chansning när jag tippade laget jumbo.
Och så är Bari fortfarande obesegrat i Serie A, trots bortaresor till Palermo och Milano. Jag hoppas att det vänder. Jag vill ha Bari i Serie A. San Nicola är en väldigt vacker arena i min smak (jag verkar nästan vara unik här), men det ska inte ske på Cagliaris bekostnad, och den risken finns definitivt.
Resten har ni hört redan.
* * *
Att Zlatan och Messis samarbete vid 2-0-målet mot Getafe är säsongens snyggaste måls hittills vet ni nog redan.
Jag är annars väldigt fascinerad av Barcas andraställ. Är det orange, rosa eller en blandning? Snyggt hursomhelst. Inte ofta som jag godkänner ultramoderna varianter, men denna ser tilltalande ut.
Angående det här med att håna publiken är lite komplicerat.
Egentligen tycker jag att det ska finnas kommunikation mellan spelare och publik på gott och ont.
Men i England har ju kontrollen över supportrarna varit stenhård de senaste tjugo åren, och blir bara värre och värre. Jag kan bara säga att Adebayor inte hade vågat göra som han gjorde i Italien. Så det blir ju lite fegt i sammanhanget, även om det ramlade ner lite föremål ändå, och Arsenalklacken såg sådär skönt uppjagade ut och vem är jag att förneka min förtjusning över att se lite äkta vrede på de engelska arenorna igen.
Jag känner inte starkt för någon av de båda parterna, men efter att ha läst Erik Nivas inlägg på Bank o Niva-bloggen kan jag säga att det lutar mot att jag stöder Adebayor. Alla som lyfter fram fotbollens sociala verklighet, sina egna bakgrund, vinner mina sympatier. Han är inte min hjälte för det, men ändå.
* * *
De senaste åren har vi framförallt i Serie A vant oss vid att i början tycka oss se några utmanare till toppstriden, bara för att se ordningen återställas, ibland tidigare än man kan vänta sig.
Den här gången har jättarna kört gasen i botten redan från början. Även om lagen från Genua har hundraprocentigt poängintag, räknar jag inte alls med någon av dem. Mycket möjligt att Samp kan störa Milan och Fiorentina (om Cassano är hel) och att Genoa rentav kan placera sig före de nämnda, men de är helt chanslösa mot Juve och Inter.
Med tanke på Barca och Reals kapacitet på pappret lär det inte heller bli några störande moment i Spanien.
Ironiskt nog är det det förutsägbara PL som i Spurs och City har visat några möjliga utmanare. Men Spurs hemmaförlust mot United markerar att de inte har något att komma med i längden, och Citys eventuella intrång i Top 4 innebär inte att de för den sakens skull kan vinna ligan.
* * *
Livorno har återgått till helrött efter att ha spelat med svarta shorts- och strumpor de fyra senaste säsongerna. 0-0 mot Milan gav lite 05-vibbar, när Corrado Colombo gjorde matchens enda mål i en regning match på söndageftermiddagen.
Då var Milan ett helt annat lag...
Juventus är tillbaka på alla möjliga sätt. Lazio rånas på ett mål. Ingen förstår varför den har dömts bort, men i efterhand är det ingen som bryr sig. Så som det brukade se ut innan Calciopoli.
Cagliari har svårt att göra mål. Väldigt svårt. På tre matcher har man bara mäktat med ett straffmål. Kanske är just den siffran något av en slump, men just nu saknas Acquafresca något oerhört. Och Allegri envisas med att spela med Jeda och Larrivey högst upp. Den sistnämnde gillar jag som "person", men vad har han för sportsliga kvaliteter? Svårt att se det.
Acquafrescas tilltänkta ersättare, 40 miljoner-mannen Nenê, får väldigt lite speltid. What gives?
Men förlusten mot Fiorentina borta har mest fått mig att tänka på vilken idiot jag är som följer dessa matcher mot motståndare som är så in i helvete mer mäktiga än oss ekonomiskt. Vi agerar bräda åt dem. Patetiskt.
Jag tyckte att Atalanta hade ett oförskämt bra lag offensivt, men nu står de blåsvarta efter tre omgångar utan att ha gjort ett enda mål. De har mött bra motstånd, men varken Lazio, Genoa eller Sampdoria har något monsterförsvar att uppvisa. Något är fel.
Ändå är jag övertygad om att Acquafresca inom kort kommer igång och börjar ösa in mål.
Vad händer mer... Chievo vann med 2-0 borta mot Bologna. Den måste ha svidit lika mycket för de rödblå som det gjorde för mig när jag såg Siena komma till Sant'Elia och vinna med 3-1. Därmed blir jag också alltmer övertygad om att Chievo kommer att få en ganska bekväm säsong till mötes. Jag tog en chansning när jag tippade laget jumbo.
Och så är Bari fortfarande obesegrat i Serie A, trots bortaresor till Palermo och Milano. Jag hoppas att det vänder. Jag vill ha Bari i Serie A. San Nicola är en väldigt vacker arena i min smak (jag verkar nästan vara unik här), men det ska inte ske på Cagliaris bekostnad, och den risken finns definitivt.
Resten har ni hört redan.
* * *
Att Zlatan och Messis samarbete vid 2-0-målet mot Getafe är säsongens snyggaste måls hittills vet ni nog redan.
Jag är annars väldigt fascinerad av Barcas andraställ. Är det orange, rosa eller en blandning? Snyggt hursomhelst. Inte ofta som jag godkänner ultramoderna varianter, men denna ser tilltalande ut.
Läs även andra bloggares åsikter om adebayor, arsenal, acquafresca, bari, livorno, cagliari, nene, larrivey, chievo, barcelona, zlatan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar