Champions League drar igång ikväll, med bland annat Olympique de Marseille - Milan - på schemat.
Väldigt goda minnen. Inte så mycket för den första CL-finalen i historien där OM vann med 1-0 på ett mål av Basille Boli, men den första europeiska cupmatchen som jag såg, när jag var på väg att fylla 9 år, Europacupen 1990-91.
Då var turneringen alltså för mästarlagen och Milan-OM spelade i kvartsfinalen. Eller var det åttondel? Rätt säker på att det var kvart.
Första matchen i San Siro slutade 1-1, och det var returen som jag såg på SVT.
Just det. SVT. De gamla goda tiderna när man kunde sa toppfotboll på SVT. Med tidernas bästa svenska kommentator Bo Hansson.
Det var en match som OM dominerade från början till slut, med Jean-Pierre Papin och Chris Waddle som två stora frontfigurer offensivt.
Papin gjorde matchens enda mål en bit in i andra halvlek. Säsongen därpå värvades han till Milan och det var lite början på slutet för honom. Relativt sätt. Han var väl ingen dunderflopp i Italien, men ändå ett steg ner från att vara en av Europas största spelare.
Matchen tog i alla fall aldrig slut på riktigt. Några strålkastare släcktes på slutet av matchen, vilket av Andrea Galliani sågs som en anledning att försöka komma undan den ofrånkomliga förlusten. Han övertalade Milan att vägra spela, för att försöka få till omspel av något slag.
Den svenske domaren, numer vår högste höns inom domarkåren, valde därmed att ge segern till OM.
I semin slog OM ut CSKA- eller möjligen Spartak Moskva, innan man reste till San Nicola i Bari för att spela finalen mot Röda Stjärnan, som då hade i princip alla de största från det jugoslaviska landslaget.
OM dominerade matchen fullständigt, men det blev 0-0, straffar, och där var de rödvita starkare.
Det var inte kul att sova den kvällen.
Läs även andra bloggares åsikter om marseille, milan, crvena, galliani, karlsson, champions, europacupen
Väldigt goda minnen. Inte så mycket för den första CL-finalen i historien där OM vann med 1-0 på ett mål av Basille Boli, men den första europeiska cupmatchen som jag såg, när jag var på väg att fylla 9 år, Europacupen 1990-91.
Då var turneringen alltså för mästarlagen och Milan-OM spelade i kvartsfinalen. Eller var det åttondel? Rätt säker på att det var kvart.
Första matchen i San Siro slutade 1-1, och det var returen som jag såg på SVT.
Just det. SVT. De gamla goda tiderna när man kunde sa toppfotboll på SVT. Med tidernas bästa svenska kommentator Bo Hansson.
Det var en match som OM dominerade från början till slut, med Jean-Pierre Papin och Chris Waddle som två stora frontfigurer offensivt.
Papin gjorde matchens enda mål en bit in i andra halvlek. Säsongen därpå värvades han till Milan och det var lite början på slutet för honom. Relativt sätt. Han var väl ingen dunderflopp i Italien, men ändå ett steg ner från att vara en av Europas största spelare.
Matchen tog i alla fall aldrig slut på riktigt. Några strålkastare släcktes på slutet av matchen, vilket av Andrea Galliani sågs som en anledning att försöka komma undan den ofrånkomliga förlusten. Han övertalade Milan att vägra spela, för att försöka få till omspel av något slag.
Den svenske domaren, numer vår högste höns inom domarkåren, valde därmed att ge segern till OM.
I semin slog OM ut CSKA- eller möjligen Spartak Moskva, innan man reste till San Nicola i Bari för att spela finalen mot Röda Stjärnan, som då hade i princip alla de största från det jugoslaviska landslaget.
OM dominerade matchen fullständigt, men det blev 0-0, straffar, och där var de rödvita starkare.
Det var inte kul att sova den kvällen.
Läs även andra bloggares åsikter om marseille, milan, crvena, galliani, karlsson, champions, europacupen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar