Okej, jag fick fel, men jag kan ju inte vara mer nöjd med det. Jag missade första 50 minuterna av matchen, men av det sista jag såg spelade Inter över förväntan, och att ställa upp med tre anfallare och en väldigt offensiv mittfältare var ett djärvt drag av den lille moren.
I Sverige, om man nu ska låta Sportbladet vara någon slags representant, så följdes sensationen med att rubrikerna dominerades av det som hade med uteblivna straffar att göra.
Robert Laul säger att han förstår om Chelsea känner sig bortdömda.
Ja, Chelsea blev bortdömda igen. Vi i Sverige ser allt ur ett Englandsperspektiv mer än engelsmännen själva. Det är vidrigt hur ett engelskt lag aldrig kan förlora en jämn match utan att vår mediebild tar fram domarinsatsen som mer eller mindre avgörande.
Att Chelseaspelarna klagar på domaren förvånar inte. Och då syftar jag inte retoriskt på klubbens märkliga 2000-historia när det kommer till just relationen till domarna, utan att så brukar det alltid se ut i dessa jämna historier. Skillnaden är att det aldrig skulle hända att Sportbladet spinner vidare på domarmissnöje hos spelare i Inter, Real Madrid, Milan, Juventus, Porto och typ alla andra latinska klubbar i Champions.
Men skitsamma. Uefa verkar tack och lov inte gå att provocera.
Inters seger är så otroligt stort. Det är en vinst som ger så mycket på en och samma gång. Plötsligt är Inter av med sin åttondelsförbannelse. Plötsligt kan ett italienskt lag rubba den mäktiga duon United-Chelsea. Plötsligt är era av engelsk totaldominans i Champions över.
Och plötsligt ser Inters väg till finalen så mycket enklare ut. Inte för att det nu spelar någon jättestor roll om laget åker ut i kvarten. Man har redan tagit sig förbi ett hinder.
Men i samma veva som man slår ut Chelsea har man också gjort sig av med en extremt besvärlig motståndare i turneringens fortsättning. När det snart lottas till turneringen är mer än hälften av de lag som Inter kan ställas emot av det slag att de kommer att vara nederlagstippade i ett möte med nerazzurri. Det är bara Barcelona och United som kan bli för svåra att knäcka. Bayern får räknas på ungefär samma nivå.
Tänk om man till exempel får CSKA i kvarten? Efter att redan ha klarat sig galant mot Rubin och Dynamo Kiev i gruppspelet, tror jag inte att man ens kan komma med den gamla klyschan om de svårspelade vinterbetongklumparna.
Då kan Inter plötsligt vara i seminfinal för första gången på 7 år, från att ha haft ett berg framför sig förrigår.
För Serie A:s kamp om att behålla sina fyra platser i Champions betyder det dock väldigt lite. Det har jag förstått efter att äntligen ha tagit reda på hur rankingsystemet fungerar.
I korta drag handlar det om att varje seger och oavgjord match ger två respektive en poäng, och det samlade antalet delas på antal klubbar som en liga ställer upp med. Innan delningen sätter man också in bonuspoäng.
Men det mesta av bonuspoängen är redan utdelade. Avancemang till åttondel ger 5 bonuspoäng medan avancemang till kvarten, semin och finalen enbart ger 1 bonuspoäng.
Med tanke på att Bundesliga har tre lag kvar i Europa League och Bayern kvar i Champions, måste Juve och Inter vinna typ alla matcher som de har kvar för att det ens ska vara möjligt att behålla försprånget till nästa säsong.
* * *
För övrigt har en del Interfans redan börjat sätta in lite anti-Zlatan perspektiv på Eto'o-hyllningarna. Nu har Eto'o tydligen bevisat att han är en bättre spelare än Zlatan för att han gjort ett viktigt mål för dem i en Championsmatch.
Vettefan om Eto'o hade kunnat göra så mycket skillnad för Inter när de mötte Liverpool med tio man på Anfield eller ett United som hela tiden var numret större förra säsongen. Men det som är mätbart är lätt att dra konklusioner ifrån.
Och redan har den nämnda gruppen glömt bort den där eftermiddagen på regniga Ennio Tardini, maj 2008, när Inter i den första säsongen post-Calciopoli utan minuspoäng och med Juve i ligan, var på väg att släppa bort titeln till Roma.
Då klev Zlatan in och avgjorde allt. Hade han inte gjort det hade vi kanske inte sett på Inter som en gigant utan konkurrenter i Italien. Men minnet är ju kort hos fotbollsfans, har man sett tidigare. Även logiken.
Läs även andra bloggares åsikter om chelsea, england, eto'o, inter, laul, mourinho, sportbladet, zlatan
I Sverige, om man nu ska låta Sportbladet vara någon slags representant, så följdes sensationen med att rubrikerna dominerades av det som hade med uteblivna straffar att göra.
Robert Laul säger att han förstår om Chelsea känner sig bortdömda.
Ja, Chelsea blev bortdömda igen. Vi i Sverige ser allt ur ett Englandsperspektiv mer än engelsmännen själva. Det är vidrigt hur ett engelskt lag aldrig kan förlora en jämn match utan att vår mediebild tar fram domarinsatsen som mer eller mindre avgörande.
Att Chelseaspelarna klagar på domaren förvånar inte. Och då syftar jag inte retoriskt på klubbens märkliga 2000-historia när det kommer till just relationen till domarna, utan att så brukar det alltid se ut i dessa jämna historier. Skillnaden är att det aldrig skulle hända att Sportbladet spinner vidare på domarmissnöje hos spelare i Inter, Real Madrid, Milan, Juventus, Porto och typ alla andra latinska klubbar i Champions.
Men skitsamma. Uefa verkar tack och lov inte gå att provocera.
Inters seger är så otroligt stort. Det är en vinst som ger så mycket på en och samma gång. Plötsligt är Inter av med sin åttondelsförbannelse. Plötsligt kan ett italienskt lag rubba den mäktiga duon United-Chelsea. Plötsligt är era av engelsk totaldominans i Champions över.
Och plötsligt ser Inters väg till finalen så mycket enklare ut. Inte för att det nu spelar någon jättestor roll om laget åker ut i kvarten. Man har redan tagit sig förbi ett hinder.
Men i samma veva som man slår ut Chelsea har man också gjort sig av med en extremt besvärlig motståndare i turneringens fortsättning. När det snart lottas till turneringen är mer än hälften av de lag som Inter kan ställas emot av det slag att de kommer att vara nederlagstippade i ett möte med nerazzurri. Det är bara Barcelona och United som kan bli för svåra att knäcka. Bayern får räknas på ungefär samma nivå.
Tänk om man till exempel får CSKA i kvarten? Efter att redan ha klarat sig galant mot Rubin och Dynamo Kiev i gruppspelet, tror jag inte att man ens kan komma med den gamla klyschan om de svårspelade vinterbetongklumparna.
Då kan Inter plötsligt vara i seminfinal för första gången på 7 år, från att ha haft ett berg framför sig förrigår.
För Serie A:s kamp om att behålla sina fyra platser i Champions betyder det dock väldigt lite. Det har jag förstått efter att äntligen ha tagit reda på hur rankingsystemet fungerar.
I korta drag handlar det om att varje seger och oavgjord match ger två respektive en poäng, och det samlade antalet delas på antal klubbar som en liga ställer upp med. Innan delningen sätter man också in bonuspoäng.
Men det mesta av bonuspoängen är redan utdelade. Avancemang till åttondel ger 5 bonuspoäng medan avancemang till kvarten, semin och finalen enbart ger 1 bonuspoäng.
Med tanke på att Bundesliga har tre lag kvar i Europa League och Bayern kvar i Champions, måste Juve och Inter vinna typ alla matcher som de har kvar för att det ens ska vara möjligt att behålla försprånget till nästa säsong.
* * *
För övrigt har en del Interfans redan börjat sätta in lite anti-Zlatan perspektiv på Eto'o-hyllningarna. Nu har Eto'o tydligen bevisat att han är en bättre spelare än Zlatan för att han gjort ett viktigt mål för dem i en Championsmatch.
Vettefan om Eto'o hade kunnat göra så mycket skillnad för Inter när de mötte Liverpool med tio man på Anfield eller ett United som hela tiden var numret större förra säsongen. Men det som är mätbart är lätt att dra konklusioner ifrån.
Och redan har den nämnda gruppen glömt bort den där eftermiddagen på regniga Ennio Tardini, maj 2008, när Inter i den första säsongen post-Calciopoli utan minuspoäng och med Juve i ligan, var på väg att släppa bort titeln till Roma.
Då klev Zlatan in och avgjorde allt. Hade han inte gjort det hade vi kanske inte sett på Inter som en gigant utan konkurrenter i Italien. Men minnet är ju kort hos fotbollsfans, har man sett tidigare. Även logiken.
Läs även andra bloggares åsikter om chelsea, england, eto'o, inter, laul, mourinho, sportbladet, zlatan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar