En ligas attraktivitet definieras av bredden och inte toppen, så jag har varit mer oroad för att bottenstriden i Serie A ska dö, snarare än vilket lag som drar ifrån i toppen, även om det också kan dra ner mycket, såklart.
Så om det var någon som räddade ligan i helgen så vill jag hävda att det var Cristiano Lucarelli, Edgar Alvarez och Sergio Almiron, snarare än Clarence Seedorf (herregud, vilken kanon!).
Udinese och Catania vann nämligen sina matcher och vi var en Lazioseger från att halvt begrava nedflyttningsstriden som en akademisk fråga om poängantal etc. Men Lazio lyckades alltså med konststycket att torska mot ett rimligen halvmotiverat Bari och hålla liv i det hela. Att man fortfarande kan ses som lite för bra för att åka ur, och dessutom har i praktiken tre poäng ner till Livorno (inbördes möten avgör och i och med det har Lazio en praktisk extrapoäng), säger ännu mer om hur illa det hade varit för bottenstridens spänning om Lazio gjort det som alla hade väntat sig av dem.
* * *
Napoli har liksom många andra lag i serien dragits med problemet att försvarsspelet inte lever upp till offensiven, men efter att sneglat lite på matchen mot Fiorentina har det till slut gått upp för mig att det är inte försvarsspelet som håller Napoli borta från fjärdeplatsen. Det är den grymma ineffektiviteten. I matcherna på San Paolo brukar laget rada upp så många klara målchanser att det borde ge laget en snitt på 3-4 mål per match, men man sumpar chans efter chans, och det är faktiskt inte bara att förklara med German Denis närvaro. Frustrerande.
* * *
Juventus tapp mot Siena... Vad säger man? Hade såklart aldrig hänt för fem år sen. Smålagen räds inte Juve längre.
* * *
Med allt fokus på ligan är nu Milan på allvar med i titelstriden. Jag avfärdade som luft när de var 3-4 poäng borta, men en poängs marginal går inte att nonchalera. Milan har nu officiellt en realistisk chans att vinna ligan. Något som de faktiskt bara har mäktat med två gånger de senaste 14 åren.
Som alla andra är jag inte dummare än att jag vet att man ska avvakta med att sia för mycket innan morgondagens batalj mellan Chelsea och Inter. Men jag känner verkligen på mig att det blir halvt legitima ryska oljepengar som avgör där. Jag är medveten om att det som man räds har man en tendens att överskatta. Att jag kanske överskattar Chelseas förmåga att vända på ett underläge i en avgörande match i Champions, men efter att Bayern slog ut Fiorentina var det lite som en påminnelse om att italienska lag i dessa sammanhang kommer att förlora i alla lägen. Det bara hänger kvar i luften som en påfrestande grej. Att marginalerna alltid är små men på något sätt ändå så tydliga gör det hela än mer irriterande. Jag hoppas och hoppas att jag har fel, men från typ 55-45 Chelseafavör direkt efter matchen, känns det nu mer som 85-15 till Chelseas fördel. De kommer bara att skaka av sig skiten som ett mäktigt lagmaskin alltid gör.
e minuten konstaterar Strömblad att Inter ju spelar bra nu, och Strömberg säger att åååaaaah, Chelsea får nog passa sig nu för det här börjar se bra ut för Inter. Då kommer knocken när Drogba kontrar in 2-0.
När Inter sen desperat trycker på för en reducering i slutminuterna kommer den oundvikliga kontringen som fastställer slutresultatet till 3-0.
Så om det var någon som räddade ligan i helgen så vill jag hävda att det var Cristiano Lucarelli, Edgar Alvarez och Sergio Almiron, snarare än Clarence Seedorf (herregud, vilken kanon!).
Udinese och Catania vann nämligen sina matcher och vi var en Lazioseger från att halvt begrava nedflyttningsstriden som en akademisk fråga om poängantal etc. Men Lazio lyckades alltså med konststycket att torska mot ett rimligen halvmotiverat Bari och hålla liv i det hela. Att man fortfarande kan ses som lite för bra för att åka ur, och dessutom har i praktiken tre poäng ner till Livorno (inbördes möten avgör och i och med det har Lazio en praktisk extrapoäng), säger ännu mer om hur illa det hade varit för bottenstridens spänning om Lazio gjort det som alla hade väntat sig av dem.
* * *
Napoli har liksom många andra lag i serien dragits med problemet att försvarsspelet inte lever upp till offensiven, men efter att sneglat lite på matchen mot Fiorentina har det till slut gått upp för mig att det är inte försvarsspelet som håller Napoli borta från fjärdeplatsen. Det är den grymma ineffektiviteten. I matcherna på San Paolo brukar laget rada upp så många klara målchanser att det borde ge laget en snitt på 3-4 mål per match, men man sumpar chans efter chans, och det är faktiskt inte bara att förklara med German Denis närvaro. Frustrerande.
* * *
Juventus tapp mot Siena... Vad säger man? Hade såklart aldrig hänt för fem år sen. Smålagen räds inte Juve längre.
* * *
Med allt fokus på ligan är nu Milan på allvar med i titelstriden. Jag avfärdade som luft när de var 3-4 poäng borta, men en poängs marginal går inte att nonchalera. Milan har nu officiellt en realistisk chans att vinna ligan. Något som de faktiskt bara har mäktat med två gånger de senaste 14 åren.
Som alla andra är jag inte dummare än att jag vet att man ska avvakta med att sia för mycket innan morgondagens batalj mellan Chelsea och Inter. Men jag känner verkligen på mig att det blir halvt legitima ryska oljepengar som avgör där. Jag är medveten om att det som man räds har man en tendens att överskatta. Att jag kanske överskattar Chelseas förmåga att vända på ett underläge i en avgörande match i Champions, men efter att Bayern slog ut Fiorentina var det lite som en påminnelse om att italienska lag i dessa sammanhang kommer att förlora i alla lägen. Det bara hänger kvar i luften som en påfrestande grej. Att marginalerna alltid är små men på något sätt ändå så tydliga gör det hela än mer irriterande. Jag hoppas och hoppas att jag har fel, men från typ 55-45 Chelseafavör direkt efter matchen, känns det nu mer som 85-15 till Chelseas fördel. De kommer bara att skaka av sig skiten som ett mäktigt lagmaskin alltid gör.
e minuten konstaterar Strömblad att Inter ju spelar bra nu, och Strömberg säger att åååaaaah, Chelsea får nog passa sig nu för det här börjar se bra ut för Inter. Då kommer knocken när Drogba kontrar in 2-0.
När Inter sen desperat trycker på för en reducering i slutminuterna kommer den oundvikliga kontringen som fastställer slutresultatet till 3-0.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar