Japan gjorde kanske sin bästa match under turneringen när det gällde som mest. Kroatien förblir svårbedömd efter sin insats. Ibland är man sådär trött som många av oss har känt att de blivit men stundtals visar man vad rutin innebär i dessa sammanhang.
Tycker annars att något är konstigt med Japans energinivå. Man ska inte kunna deffa så mycket och samtidigt vara energisk som en duracellkanin när lägen uppstår i 80:e minuten eller under förlängningen. Är det inte dopning så borde ju någon ha studerat hur de får till det?
* * *
Brasilien seglar som väntat förbi Sydkorea. Roy Keane får lite hån på sociala media för att han dissar brassarnas dansande. Märkligt tycker jag då han var väldigt snäll för att vara Roy Keane om det. Bjuder till och med på den hysteriskt roliga raden "I didn't mind that first jig, or whatever it was".
Själv är jag ännu mer irriterad än "Keano". Vissa stillbilder jag ser får mig att tänka att detta bara inte kan vara världsmästarna i fotboll. Ett VM är viktigare än så. Det finns en tid och plats för allt och det som brassarna bjöd på här hör inte hemma i ett VM. Inte i den utsträckningen.
Och var är rimligheten i att man får gult kort för att man tar av sig tröjan (oavsett vad man har under) men tillåts stå och dansa i fem minuter efter att ha gjort mål som fallet verkligen var minst ena gången?
Dessutom, om det nu är en del av brassarnas "kultur" som är så härlig, hur kunde samtliga lag i början av 2000-talet och bakåt motstå frestelsen?
Nä, jag hade börjat utveckla vissa positiva känslor för Brasilien i detta VM men dessa konster mördade det. Jag säger inte att jag är helt tagen av förakt gentemot dem men kommer nog hålla på vilken motstånd de än möter i fortsättningen, med undantag för England.
* * *
Marocko... Oj, oj oj. Monumental rivalmatch mot Spanien. Jag tyckte verkligen att allt talade för utslagning när vi väl tog oss till straffarna. Det betydde ju så oerhört för dem så trots att det var de som ville ha straffar - normalt en fingervisning om vilka som kommer att vinna läggningen - tänkte jag att Spanien på ett sätt ändå har mer att förlora. Den där Chediras oerhörda missar dessutom ska ju i normala fall straffa sig.
Men som nån rolig en sa på sociala media; Spanjorerna är så intränade på att passa runt att deras instinkt under straffsparksläggning är att passa motståndarmålvakten snarare än att skjuta i mål.
* * *
Jag trodde som sagt att Marocko skulle förlora straffsparksläggningen och det blev diametralt annorlunda. Jag hade även magkänslan att det samspelta, smarta och rutinerade Schweiz skulle påminna alla om hur underskattade de är och ta Portugal. 1-6. Så mycket för den magkänslan...
Annars präglades mötet av ett vidrigt individcentrerat fokus på Cristiano Ronaldo. Allt kokas ner till en spelare som det tydligen inte räcker att älta om i över 15 år. Folk vill fortfarande ha mer. Eller i varje fall mediefolk.
Ännu värre blir det när man ser hur Portugals bänk står och sjunger nationalsången inför bokstavligen hundratals fotografer i en inhägnad. Så tillrättalagt är det tydligen, för det är ju svårt att tänka sig att det går från 100 till 0 när det inte finns en bänkad storstjärna som står där. We've been had. Det vi ser är inte inte en kamera som rullar förbi utan det är en fotografpublik framför staben. Inte undra på att den här kulturen fick fram VAR...
Nåja... Portugal är ett landslag som har råd med Rafael Leão på bänken. Fotboll är inte så enkelt. Ett gäng namn på ett papper vinner inte bucklor. Men den här gången ser Portugal ut att komma närmare än man någonsin tidigare har gjort att vinna VM.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar