23. Belgien
Jag minns inte att jag någonsin bevittnat ett sånt snabbt förfall av ett landslag från, säg, veckan innan VM till gruppspelets andra match.
Det var som att stora delar av fotbollsvärlden plötsligt kom på att Belgien är definitivt i nedförsbacke och kommer inte att gå långt i turneringen, och laget levererade också till den negativa bilden omgående.
Uddlöst mot Kanada trots seger.
Men inför turneringen var man visserligen inte förhandsfavoriter till guldet men absolut ett sånt lag som "kan vinna" eller i alla fall gå riktigt långt. Fråga mig inte om specifika källor för jag har förstås inte fört protokoll på det.
Den dystra stämningen sammanfattades av Kevin De Bruyne, som först helt rätt kommenterade efter pris som matchens spelare i premiären att han inte har någon aning om varför han fick det och att det kanske berodde på hans namn.
På frågan om huruvida hans lag kan vinna VM: Nej, inte en chans. Vi är för gamla.
Om han bara inte spelat i tråkiga City hade jag gillat honom mer. Älskvärt med pessimistiska raka rör.
När Marocko i den andra matchen missade chanser och fick ett mål bortdömt för knapp offside kände jag att vi har de tecken vi behöver för att veta att det blir belgisk seger ikväll.
Men nej, de röda djävlarna var så trötta att Marocko vann med 2-0 ändå.
Redan där var det slut?
Tja... Romelu Lukaku fick rubriker som få när han missade ett gäng chanser i gruppavslutningen mot Kroatien. Hade någon av de bollarna gått in så hade Belgien gått vidare och haft goda chanser att få till en repris på kvartsfinalen från fyra år sen mot Brasilien.
Nu tycker jag att Lukakus ofattbara missar var oerhört överdrivna. Någon av de är kanske "ofattbar" men faktiskt var det inga givna lägen. Men det låter bra för storyn.
Så små är ändå marginalerna. Att om han nu gjort mål på något av dem så hade Kroatien med sin bronssuccé redan gått ut i gruppspelet och Belgien... Hade kanske inte skrivit historia direkt utan förmodligen åkt ut i kvarten mot Brasilien. En mer värdig sorti än det vi såg nu.
Det blir onekligen intressant att se vad som händer nu.
Belgien är ju inte tillräckligt stort för att ligga på toppen permanent.
Folk i min generation minns en bra period mellan 1984-1994 som sedan ledde till en lång torka med skrala resultat i både VM och hemma-EM 2000. Under några år såg det riktigt mörkt ut då man inte spelade ett enda stort mästerskap på 12 år.
Men just då kom den nya gyllene generationen och gick från missat kval till VM-kvart 2014, EM-kvart 2016, VM-semi 2018 och EM-kvart 2021. Inte i samtliga fall tunga meriter sett till spelarmaterialet. Men ändå något helt annat än åren efter 2002.
EM:s utökning gör att man förmodligen lär delta i stora mästerskap i fortsättningen och eventuellt även VM beroende på hur fördelningen av de nya platserna ser ut. Men med det kvalläge som har gällt de senaste 25 åren kan man tänka sig att vi gått in i en ny period av en handfull VM-turneringar utan Belgien. Vad nu en hypotes har för värde.
1 seger
1 oavgjord
1 förlust
1 gjort mål
2 insläppta mål
22. Mexiko
En kall novembermorgon vaknade jag till att det första gången på 28 år spelades ett VM utan att Mexiko var vidare från gruppspelet.
Nä, vet ni, jag ska inte redogöra för denna fantastiska svit en gång till. Jag hänvisar till tidigare texter. Till den här turneringen och alla andra VM som har hunnit spelas under denna bloggens nu långa liv.
Nu kan vi en gång för alla begrava den till fotbollshistorien. Jag behöver inte påminna den okunniga allmänheten om detta. Nu är Brasilien ensamma i den bedriften.
Men den var så nära att fortsätta leva. Aldrig hade det verkat så långt borta i tidigare mästerskap utan man brukar starta bra, men efter 0-0 mot Polen och 0-2 mot Argentina utan övertygande spel krävdes det seger med marginal utifrån att Argentina inte skulle förlora mot Polen.
Det dröjde men sen kom faktiskt både 1- och 2-0. Bland annat via VM:s snyggaste frispark av den ursköne Chavez som vi berövades se fler minuter av i detta VM.
I det läget saknades det ett ynka mål, och det kom ett som var knappt offside och ett gäng jättechanser.
När Saudi reducerar mot slutet uppstår plötsligt vetskapen hos oss alla att det ju inte spelar någon roll eftersom ett tredje mål fortfarande innebär avancemang baserat på fler gjorda mål.
Enligt snackisen efteråt verkar inte spelarna vara medvetna om det. Vore skandalöst om det vore så men... Jag har inte goda grunder här och nu för att kommentera det.
Sammantaget gör Mexiko ingen jätteturnering men är när allt kommer omkring kanske på ett eller annat sätt tillräckligt bra egentligen för att knipa andraplatsen.
Hursomhelst är det bara att applådera den fantastiska bedriften att i så många år alltid ha levererat trots att grupperna ofta varit väldigt svåra och marginalerna ju är så små i ett VM.
1994, 1998, 2002, 2006, 2010, 2014 och 2018.
För en gångs skull blir el quinto - det som kommer av att man otroligt nog åkt ut i åttondelen i samtliga turneringar i 24 år - inte fokuset. Ironiskt vore väl om man nu - när sviten dött - på hemmaplan bryter den barriären återigen likt man gjorde 1986.
1 seger
1 oavgjord
1 förlust
2 gjorda mål
3 insläppta mål
21. Tunisien
Rörigt VM som blir oerhört svårt att sammanfatta.
Tunisien har ju spelat ett antal VM under mina år och alltid varit långt ifrån att gå vidare. Förmodligen har inget lag från Afrika under den perioden spelat så många VM och samtidigt varit så långt borta. Inte uruselt, men aldrig en händelse från att gå vidare, så att säga.
Den här gången... Så var man ju faktiskt en lyckad dansk hörna från att sensationellt göra just det.
Börjar med en meriterande mållös match mot då uppsnackade Danmark och vinner många fans när backen Laidouni hälsar Danmark välkommen genom att bjuda Eriksen på en åktur (hårt men juste) följt av ett fantastiskt adrenalinutbrott inför det starka följet.
Sedan Australien. Där och då kändes det som att det fortfarande var en lång väg att vandra. Seger mot Australien skulle troligen leda till en målskillnadsaffär mot Danmark. Med facit i hand så känns det ju (och det kanske det inte ska, för det är inte så orsak och verkan fungerar) som att om de bara fått utdelning på sin speldominans, så...
Men det fick man inte, typiskt nog. Aussie rånade dem på alla tre poängen.
Och sen möter man ett utcheckat Frankrike och vinner otippat detta "derby". Då jag inte såg matchen kan jag inte bedöma hur mycket man eventuellt fick gratis, men det säger sig självt att om Frankrike hade haft mycket att spela för så hade det inte slutat 1-0 till lillebror. Likväl, det spelas många såna matcher och många dåliga lag lyckas inte hämta nåt ändå.
Summa summarum, bästa mästerskapet på 44 år. Kanske kan man lägga detta som grund till att ta det där historiska steget nästa gång.
Och här en fantastisk rad på siffrorna:
1 seger
1 oavgjord
1 förlust
1 gjort mål
1 insläppt mål
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar